En resa på liv och död

En ärtsångare är ringmärkt och klar. Sådär lilla vän, nu är det bara 700 mil kvar på resan. Lycka till!
En ärtsångare är ringmärkt och klar. Sådär lilla vän, nu är det bara 700 mil kvar på resan. Lycka till!

I dagarna har de sista fåglarna passerat Falsterbo Fågelstation på väg söderut. Forskarnas skiftarbete är över för denna gång och det är dags att vila ut. För många av fåglarna har dock kampen för överlevnad bara börjat.

Någonstans i Västafrika sitter just nu en lövsångare i ett tropiskt buskage och pustar ut. Resan dit har varit farlig. I över två månader har hon nattetid flugit söderut. Ensam i mörkret, fem dagar i taget, med stopp för att äta upp sig, har hon följt en väg ingen visat henne, men som mirakulöst nog är helt rätt. Hon är smal, men förhoppningsvis lycklig, över att ha nått sitt mål. En plats där allt började, för 13 000 år sedan.

Men när vi träffar henne är det september och hon ska snart lämna Sverige. Med vanan hos den som har gjort något tusentals gånger sträcker Sophie Ehnbom ner handen i säcken vid skrivbordet och tar upp henne. Bara 8,5 gram lätt. Med snabba och varsamma rörelser mäter Sophie vingen.
– Det är en hona eftersom vingen bara är 65 mm. Hanar är större. Bland de som arbetar här finns mycket samlad kunskap, varje art har sitt sätt att ålders- och könsbestämmas på.

Hon antecknar. Fäster en ring runt benet och blåser på buken så att dunet delar sig och hon kan studera fettmängden. Antecknar. Hon är en av de mest erfarna forskarna på Falsterbo Fågelstation, förutom föreståndarna Lennart Karlsson och Karin Persson.
– Varje år ringmärker vi i snitt 25 000 fåglar. Det är unikt att vi har varit så konsekventa i vår mätning och sedan 1980 haft ett system för att mäta storlek och bestånd på nattflyttande småfåglar.

För den som vill studera flyttfåglar finns två drömställen i Sverige. Det ena är Ölands södra udde, det andra är här, berättar Karin Persson medan hon guidar oss bort mot fyren som ligger intill de låga byggnader där arbetet utförs.
– Jag blev förälskad direkt första gången jag kom hit. Det var som att komma hem. Fåglarna, lugnet, att vara ute hela tiden. Att få arbeta med levande varelser och göra något som känns meningsfullt, allt föll på plats, säger hon med eld i rösten.

Karin Persson och Lennart Karlsson har skött forskningen på Falsterbo Fågelstation sedan 1980. Varje år passerar ungefär 150 olika fågelarter stationen.
Karin Persson och Lennart Karlsson har skött forskningen på Falsterbo Fågelstation sedan 1980. Varje år passerar ungefär 150 olika fågelarter stationen.

Att den nya kärleken Lennart arbetade som ringmärkare på stationen gjorde ju inte saken sämre.
– Under många år arbetade vi vinter och sommar i Helsingborg, jag på sjukhuset och Lennart på skatteverket, för att sedan kunna vara härute och ideellt märka fåglar vår och höst, berättar hon.

I slutet på 80-talet fick de för SMHI:s räkning ta över väderstationen som står intill fyren. Den tjänsten har gjort att de har kunnat ägna sig åt fågelforskningen på heltid.

Förbi Öland flyger de fåglar som kommer från norra Sverige och som är på väg till östra Afrika. I Falsterbo passerar de fåglar som kommer från mellersta och södra Sverige, förklarar Karin.
– Anledningen är att fåglarna ursprungligen bodde i Afrika och spred sig norrut när inlandsisen sakta drog sig tillbaka för 13 000 år sedan. Den bildade till en början en spets ner över Europa och fåglarna delades upp på båda sidor om den. När klimatet blev gynnsammare i norr flyttades gradvis äggläggningen så att fåglarna idag börjar sitt liv hos oss där det finns mest mat och sedan övervintrar i Afrika. Från början var det tvärt om.

Det finns flera teorier om hur fåglarna navigerar. Det tycks vara ett komplicerat system där magnetfält, stjärnorna, solen och även polariserat ljus ingår. Vissa tecken tyder på att riktningen är nedärvd hos den nykläckta fågeln. Försök har gjorts där man flyttar fåglar och ser hur de beter sig.
– Ny teknik gör det möjligt för oss att få bättre svar på våra frågor. Vi har just nu ett försök med svalor som har små ryggsäckar på sig med ljusloggar. Nästa sommar får vi för första gången se om vi kan få tillbaka och läsa av dem för att se hur de har förflyttat sig, berättar Karin.

Medan insektsätande småfåglar måste söderut för att överleva vintern, kan vissa fröätare avvakta och se hur hård vintern blir. Vissa arter delar upp sig.
– Kungsfågeln väger bara fem gram och många dör i flytten. Därför stannar vissa. Blir det en hård vinter dör de också, men arten har ändå större chans att överleva på det sättet.

Forskarna har 20 nät uppe i 6 timmar som de tömmer varje halvtimme. Ibland när ett lågtryck överraskar fåglarna så att de blir kvar i Falsterbo och måste vänta med överfärden, kan det bli upp till 3 000 fåglar i näten på en dag. Varje år ringmärks i snitt 25 000 fåglar på fågelstationen.
Forskarna har 20 nät uppe i 6 timmar som de tömmer varje halvtimme. Ibland när ett lågtryck överraskar fåglarna så att de blir kvar i Falsterbo och måste vänta med överfärden, kan det bli upp till 3 000 fåglar i näten på en dag. Varje år ringmärks i snitt 25 000 fåglar på fågelstationen.

Man räknar med att 500 miljoner fåglar lämnar Skandinavien för att flytta söderut varje år. Hälften dör av utmattning eller andra faror längs resan. Fröätarna stannar i Europa medan insektsätarna fortsätter mot Afrika och måste över ännu ett hot: Sahara. Väl i Afrika måste de klara konkurrensen från lokala arter och många dör där eller på resan tillbaka.
– Bara en femtedel återvänder hem. Men har de överlevt en flytt, ökar oddsen markant inför nästa. Då har de lärt sig bra rastställen exempelvis. Rekordet är en rörsångare som kom hit 13 år i rad. De kan bli 15 år gamla, tyvärr har vi inte sett honom de senaste tre somrarna.

Kärleken till fåglar har Karin alltid haft.
– Småfåglar har en enorm ämnesomsättning, särskilt under flytten. En svartvit flugsnappare kan äta 10 000 insekter om dagen! De bygger upp och förbränner stora mängder energi i förhållande till sin kroppsmassa. Eftersom många miljögifter lagras i kroppens fett är det därför ett av de bästa miljöövervakningssystemen att bevaka hur småfåglarna mår, och i förlängningen hur vi människor kommer att må, förklarar Karin.

Hon minns hur lövsångaren plötsligt minskade enormt under 90-talet från att ha varit en av Sveriges vanligaste fåglar till en femtedel av sitt normala antal. Eller hur gråsparvar och pilfinkar började lägga rötägg på 80-talet.
– Vi vet inte säkert, men vid de tidpunkterna introducerades en rad nya besprutningsmedel i Afrika. När de sedan förbjöds har populationerna återhämtat sig. Vi väntar fortfarande på att lövsångaren ska göra det, säger hon.

Karin ursäktar sig och springer in i ett av husen för att leverera avläsningarna till SMHI. Idag finns bara tre manuella väderstationer kvar i Sverige. Sedan några år tillbaka står en automatisk station på gårdsplanen och skickar in data parallellt med Karin och Lennarts avläsningar.
– Det är tyvärr bara en tidsfråga innan vi också försvinner och vår finansiering med den. För lövsångarens och mänsklighetens skull hoppas vi att de får fortsätta.

DU KAN HJÄLPA!

Vintertid kan du hjälpa de fåglar som stannar. Här kommer några av Karins tips.

  • Jordnötter, hirsch, hampa- och solrosfrö täcker in de flesta småfåglar.
  • Till exempelvis åt rödhakar kan du smeta ut osaltat smör på en trädstam.
  • Havregryn som dränkts i rapsolja gillas av talgoxar och andra mesar.

OBS! Ge aldrig fåglar bröd, inte ens ankor och svanar, eftersom det ger mättnad utan energi, vilket gör att fåglarna dör av svält.

 

KUNGSFÅGELN, SÅ FICK DEN NAMNET:

Fåglarna hade kommit överens om att den som kunde flyga högst skulle bli kung. Den väldiga örnen flög högre än någon annan fågel. Där uppifrån ropade örnen ”Nu är jag högst av alla, nu är jag kung!” Då flög en liten, liten fågel upp från örnens rygg där den gömt sig och kvittrade ”Nej, jag är ännu högre! Nu är jag kung!” Från den dagen heter den lilla fågeln kungsfågel.