En ny stallvardag efter påverkan av Covid-19

Hur påverkar viruset den professionella ryttareliten? Grannliv har fått möjligheten att följa Filippa som jobbar åt hoppryttaren Angelica Augustsson nere i Belgien. Här berättar hon hur stallvardagen förändrats efter att Covid-19 blev ett faktum.

Filippa heter jag och är 23 år och jobbar som ryttare åt Angelica Augustsson nere i Belgien. Här driver Angelica, tillsammans med hennes man Marlon Zanotelli, ett tävlingsstall med ungefär 40 hästar och 15 anställda. Jag tänkte i detta blogginlägg berätta lite om vår vardag vi har i stallet både innan Covid-19 och hur detta viruset har påverkat och förändrat vardagen för oss.

Angelica med dotter.Häst i ridhus.

Från hästgård till tävlingsstall

Jag är uppvuxen på en hästgård i Lappland och visste tidigt att det var hästar som var min stora passion i livet. Jag gick gymnasiet på ridskolan Strömsholm och sedan vidare utbildade jag mig till ridlärare som jag arbetade som i två år i Stockholm.

Därefter blev jag groom åt Jens Fredricson, som jag följde med till Sunshine tour i Spanien. Det var där jag insåg att jag ville flytta från Sverige för att utvecklas som ryttare. Jag tog mitt pick och pack och flyttade till Holland där jag jobbade som beridare och tävlade unghästar i två år.

Det var i januari i år som jag började jobba hos Angelica. Under min första arbetsdag satte jag mig i lastbilen för att åka ner till spanska Oliva med ett 20 tal hästar jag inte kände – det blev en rivstart! Vi var i Oliva i två månader och tävlade nästan varje dag. Där lärde jag mig känna hästarna.

När vi kom hem till stallet i Belgien igen var det nästan som att börja om igen, eftersom jag inte hade så bra koll på de stallrutiner som fanns. Vi kom hem precis innan vi förstod hur allvarligt Covid-19 skulle bli. Vi åkte till Oliva för att dra igång tävlingssäsongen, sedan var tanken att fortsätta tävla resten av året.

En ny stallvardag

Vardagen hemma ser normalt ut så att Angelica och Marlon är borta på tävling torsdag till söndag varje vecka. När de kommer hem igen är det full rulle med möten, träningar, kunder, ridning och familjeliv.

Hemma tar vi hand om hästarna som vanligt. Mitt jobb är att rida och hålla Angelicas hästar i form när hon är borta. Hästarna kommer ut minst två gånger om dagen genom att de får rida, stå i skrittmaskin eller hage.

Vad vi vet nu är att det inte är några tävlingar förens i juni. Så den absolut största förändringen nu är nog att alla är hemma, hela teamet och alla hästar. Tack vare att Angelica och Marlon är på plats får jag träning och hjälp att lära känna hästarna ännu bättre. I början av året köpte stallet in några nya hästar som vi har tid att träna ordentligt nu – och de mer rutinerade hästarna har en lite lugnare period. Vi har också mer tid att ta hand om gården. Måla om ridhuset var till exempel förra veckans projekt.Regler för professionella tävlingsstall

På grund av Covid-19 har vi också fått regler från regeringen speciellt anpassat för de som driver professionellt tävlingstall. Dessa regler är det viktigt att vi följer, bryts de så kan företaget få böta eller tvingas stänga ner.

Här är några av dem:

  •  Vi måste hålla 1,5 meters avstånd från varandra.
  •  Endast ett ekipage får rida i ridhuset åt gången.
  •  Max två ekipage får rida tillsammans på ridbanan.
  •  Vi får rida ut max två ekipage åt gången.
  •  Endast en människa får vistats i hästens box åt gången.
  •  Inga utomstående får vistats i stallet.
Filippa på hingsten Silio.
Här sitter jag på Silio, 5 årig hingst.
Filippa på hästrygg.
Ibland måste jag nypa mig i armen! Vi har ett litet paradis här.

Positiv inverkan på gården

Reglerna har såklart gjort att rutinerna och vardagen har förändrats, men mycket vill jag säga till det positiva hållet. Vi har turen att ha ett ridhus, två ridbanor, en gräsbana, en galoppbana och en underbar skog att rida i.

I och med att vi inte får rida tillsammans får vi mycket varierad träning, rider någon redan i ridhuset, ja då får man kanske ta en tur på galoppbanan istället.

Vi får inte träffa några människor utifrån så det är bara de jag jobbar med som jag träffar om dagarna, vilket har gjort att vi har fått ännu starkare teamkänsla och lyckligtvis jobbar jag nog med världens bästa team. Här är vi som en stor familj, Marlons föräldrar bor på gården och lagar frukost och lunch till oss, vilket är himla uppskattat.

Viruset påverkar såklart oss negativt. I alla tävlingsstall råder det nu förstås en oro, det värsta är nog ovissheten, ingen vet hur länge tävlingsuppehållet egentligen kommer att vara och vi är beroende av att tävla. Just nu är det bara utgifter, inga tävlingar och heller ingen försäljning av hästar.

Lockdown i Belgien

I övrigt så är landet i lockdown, bara matvaruaffärerna och apotek är öppet. Om man kan så jobbar man hemifrån, skolorna är stängda och du får i princip bara gå ut om du ska till jobbet eller gå ut med hunden. Men än en gång ser jag det positiva med mitt jobb, vi har gården vi kan röra oss fritt på, vi har hästarna att sysselsätta oss med och vi behöver inte trängas i en liten lägenhet i karantän.

I nästa blogginlägg ska jag berätta hemligheten hur vi håller motivationen uppe! /Filippa