Skogsarbete med häst

Hästen Findus kommer från Småland och ägs av Lennarts barnbarn. I somras var han utlånad till Strängnäs som avelshingst. Hästrasen älskar att arbeta men är tyvärr relativt dyr i omkostnaderna på grund av foderåtgången.
Hästen Findus kommer från Småland och ägs av Lennarts barnbarn. I somras var han utlånad till Strängnäs som avelshingst. Hästrasen älskar att arbeta men är tyvärr relativt dyr i omkostnaderna på grund av foderåtgången.

Lennart Karlsson har haft hästar vid sin sida större delen av sitt liv. Under många år var de hans ständiga följeslagare i skogen. För honom är hästar de bästa arbetskamraterna.

Även om han är ledig på eftermiddagarna numer, eller som han själv säger: ”får jag ha pension”, arbetar 70-årige Lennart Karlsson fortfarande i skogen. Precis som han gjort i mer än fyrtio år.
– Något måste man ha att göra i väntan på att man ska dö, säger han och skrockar.
Uppväxt på ett jordbruk på södra Gotland där det var en självklarhet att använda hästen i åkerbruket, fick han tidigt lära sig att använda djuren i arbetet.
– Vi hade fyra kor och en häst på gården. På den tiden fick jag hjälpa min far i arbetet och när det var dags att plöja lånade man granngårdens häst och spände båda framför plogen. Idag skulle jag inte våga ge mig på det.

Däremot är han en av de skickligaste i landet på att hantera sina ardenner-hästar i skogen och har tre gånger tävlat i SM i skogskörning med häst. På tävlingarna gör man en rad moment som liknar de man gör i skogen. Här observerar domarna när du spänner hästen framför ett släplass, kör med kälke genom olika portar eller lastar ett antal stockar på ett korrekt och snyggt sätt på släpkärran med hjälp av hästen.
– Som bäst blev jag tia av 23 tävlande ekipage och det är jag nöjd med, säger han.

Få av de som tävlar arbetar dock med momenten i skogen på riktigt. I vart fall inte i den utsträckning som Lennart har gjort de senaste fyrtio åren. Sedan slutet av sextiotalet då han och hustrun Solveig lade ner jordbruket på fyrtio hektar som de ärvt av hennes föräldrar, har han försörjt sig på skogsarbetet och som travtränare på Gotland. Framför allt har det handlat om att dra timmer som huggarna fällt.
– Förr brukade jag hugga själv. Då högg jag en dag och arbetade med hästen nästa. Det är för att inte hästen ska stå stilla en kvart och bli kall medan jag hugger.

I början av arbetsdagen tar han det lite lugnt, är det en bit att gå in i skogen till timret blir det en liten uppvärmning. När arbetsdagen är slut lägger han över ett täcke för att hästen inte ska frysa i transporten.
– De svettas mycket. Du har aldrig problem med en häst som får arbeta varje dag. Stannar du upp några dagar måste du vara noga med att dra ner på kraftfodret, annars kan de få korsförlamning. Det är ungefär som en muskelbristning.

Ardennern Findus hjälper Lennart Karlsson att lasta timret på vagnen och drar sedan timmerlasset till uppsamlingsplatsen. Med och hjälper till i skogen är ibland sonen Leif (stora bilden ovan).
Ardennern Findus hjälper Lennart Karlsson att lasta timret på vagnen och drar sedan timmerlasset till uppsamlingsplatsen. Med och hjälper till i skogen är ibland sonen Leif (stora bilden ovan).

Även om han vet att man ur säkerhetssynpunkt inte ska göra det, föredrar han att arbeta ensam i skogen. Eller ja, ensam är han ju inte eftersom han alltid har hästen med sig. Den äldre tekniken har flera fördelar tycker han.
– En maskin står där och väsnas. En häst är ett levande väsen och blir både ett sällskap och en god kamrat. Jag ser direkt på hästens kroppsspråk och öron om något närmar sig. En häst kan ta sig fram smidigare i skogen än en maskin som kräver större gator, därför är det perfekt vid gallring. Du förstör heller inte skogen på samma sätt som när du har stora maskiner. Hästen kan ta sig fram på sank mark och under tider på året då det är för blött för maskiner att ta sig fram.

Lennart Karlsson är en av få i Sverige som fortfarande använder hästen på det här viset. Sättet han arbetar på liknar det svenska skogshuggare har använt i århundraden.
– Förr när jag arbetade som mest var jag ute i skogen varje dag, förutom fyra dagar mellan första januari och första juli. Jag har fortfarande inget bilkörkort och tar transporten bakom traktorn. Därför kan transporterna ta ganska lång tid ibland eftersom jag arbetar över hela Gotland, berättar Lennart.

På den tiden började arbetsdagen kvart över fem och han var inte hemma förrän halv sex.
– Det var mörkt när vi åkte och mörkt när vi kom hem.

Ett hårt liv som satt sina spår – idag har han fått en ny knäled inopererad. De tunga lyften slet ut den gamla.
– Det funkar bra. Jag är ju i skogen varje dag fortfarande. Som tur är har jag klarat ryggen. Jag och hästen tränar upp oss. När du är van lär du dig att lyfta på rätt sätt. Ibland har jag haft drängar som hjälpt till och då har de varit helt knäckta efter första dagen eftersom de inte har rutinen, skrattar han.

Det moderna skogsbruket är inget för honom.
– Jag pratade nyligen med en fyrtioåring som arbetat med skogsmaskin i flera år. Hans läkare rådde honom att byta jobb. Hans tumme hade blivit utsliten efter att han hade suttit i maskinhytten och tryckt på knappar. Det är bättre att arbeta med kroppen, tycker Lennart.

Han tror dock att skogsarbetet med häst snart är borta helt.
– Idag köper bönderna istället en egen vagn med kran för 150 000 kronor och gör bredare gator i skogen så att de kan ta sig fram.

Sedan Lennart var liten har ardennern haft en särskild plats i hans hjärta. Idag bedriver han avel av rasen och för närvarande har han fem avelsston.
– Ardennern är lugn och fin att hantera. Eftersom den är stor och tung har den bra kraft. Nordsvensk är lättare och du behöver ha lite fart på den när du ska ha ut lasset.

En ardenner är så stark att du kan gå sakta och lugnt. Han tycker det är sorgligt att rasen håller på att dö ut.
– Här på ön har det betäckts sju ston i år. På fyrtiotalet fanns det 400 ston på Gotland. Ingen använder arbetshästar idag, de som säljs är sällskapshästar.

Under åren har 20–25 ardennerhästar passerat gården. Alla har varit olika personligheter, berättar Lennart.
– Vissa älskade att arbeta och lärde sig allt snabbt. Vissa fick man arbeta mycket med innan de ville ställa sig framför en vagn. Andra kom inte dit alls.

Visst har det funnits favoriter.
– Den finaste var Camillo som jag skaffade 1991 och arbetade tillsammans med i skogen varje dag fram till 2000. Då han kom till oss hade han blivit lite misshandlad, men han blev världens bästa häst. När vi var klara för dagen behövde jag bara lägga repet över nacken på honom så knatade han upp på transporten själv.

Han får något tjockt i rösten.
– Ja, en sådan häst hittar du aldrig igen. Det finns inte.

Lennart Karlsson med en av sina Ardenner-hästar.

Ardenner

Ardennern är världens vanligaste kallblod och har använts till tyngre jordbruk och transport. Rasen är ursprungligen från sydöstra Belgien vars hårda vintrar och bra bete skapat en härdig stor häst. Sveriges första ardenner kom 1873 då greve Carl Gustaf Otto Kristian Wrangel importerade tre hingstar. Benen är kraftiga och starka, ofta med yvigt men inte för kraftigt hovskägg. Ardennern är älskad för sitt fogliga, lätthanterliga lynne och sin arbetsvilja.