Grannliv
Rim&Birk
23 januari 2020

Hur jag hamnade i filmbranschen/ How I ended up in the movie making industry

(English translation down below)

Nu när jag är mitt uppe i förproduktion av de fyra filmerna som vi ska spela in under våren så kom jag och tänka på hur jag först kom i kontakt med filmproduktion på riktigt, det var faktiskt tack vare Rim.
Min mamma har jobbat i branschen så länge jag kan minnas så helt ny var jag inte, men mitt första jobb då kan man väl säga.

Det var i början av 2012 och jag hade tagit studenten året innan. Det produktionsbolaget som min mamma jobbade på skulle producera en barn/familjefilm uppe i norra Sverige.
Drygt 2 veckor innan första inspelningsdagen insåg produktionen att de inte hade castat hunden Joshua. Joshua var en av huvudkaraktärernas hund och skulle vara med rätt mycket under hela inspelningen.
Jag fick ett samtal och efter en liten ”provfilmning” i ett garage i Stockholm blev det klart att jag och Rim skulle flytta upp till Jokkmokk och Vuollerim under 3 månader.

För att jag skulle slippa pendla mellan Stockholm och Jokkmokk mellan Rims inspelningsdagar så skrev jag på för en dubbeltjänst där jag dels var hundförare på plats och när jag inte var det så jobbade jag som produktionsassistent på kontoret.

Allt började med att jag ville hoppa av och åka hem, men efter några dagar så var vi inne i gunget och även om det var extremt tufft och påfrestande så var det också väldigt kul.

Rim var en STJÄRNA. Han var bara 3 år gammal och trots sina rädslor för höga och plötsliga ljud så var han så trygg och bekväm på inspelningsplats. Han trivdes som fisken med att strosa runt och umgås med alla i teamet.
Ann Petrén som spelade Josuhas matte var så mån över att deras relation skulle vara bra. Hon umgicks så ofta hon kunde med honom så att jag kunde gå undan på inspelningsplats för att de skulle få mer autentiska bilder där han fokuserade på henne.

Det var Rims debut framför kameran och min debut bakom. Nu har jag jobbat i branschen i 8 år och Rim har gjort två stora produktioner och några mindre sedan starten.
Han har varit med mig på i princip alla produktioner jag har jobbat på och branschen är magisk när det kommer till att välkomna hundar på kontoren.

Idag har vi 3 hundar på kontoret varje dag, chefens hund kommer in några ggr i veckan och några andra kollegor har med sig sina hundar då och då.

Här kan ni titta på trailern till filmen som vi gjorde för 8 år sedan –> LÄNK

***

I’m in the middle of pre production of 4 movies that we’re shooting this spring and I remembered how I got into this industry from the beginning. It was actually thanks to Rim.
It wasn’t my first interaction with the business since my mom has been working in it for as long as I can remember, but he helped me get my first job.

It was in the beginning of 2012, I had just graduated (the year before) and the production company that my mom was working at at the time was going to produce a childrens/family movie and it was going to take place up in the north of Sweden.
About two weeks before the first shooting day, the production realized that they hadn’t cast a dog for the role as Joshua. Joshua was the dog of one of the main characters so he had a pretty big role for being a dog.
I got a phone call and after a short casting in a garage in Stockholm it was decided that me and Rim was going to spend 3 months up in Jokkmokk (and Vuollerim).

To avoid travelling back and forth to Stockholm too much I jumped on a combined employment as both a dog handler on set as well as a production assistant at the office.

It all started with me wanting to quit and go back home but we did get the hang of it after a few days and despite it being very hard it was also so much fun.

Rim acted like a professional. He had just turned 3 years old and despite having trouble with high noises and stuff (a lot of that on set between takes) he was so comfortable on set. He loved cruising around between all the team mates, craving cuddles and play.
Ann Petrén who played the owner of Joshua were such a good sport. She hung out with him as often she could so they build a relationship of their own which resulted in me being able to leave set and therefor make the shots more real (he focused more on her than on me when I wasn’t around).

It was his debut on the big screen and my debut behind the camera. Now I’ve been in the industry for 8 years and Rim has been a part of two big productions and a few smaller ones.
He has been with me on pretty much all the productions I’ve been working on and this industry is amazing when it comes to welcoming dogs on the offices.

On today’s office we have 3 dogs that’s with us everyday, our boss brings his dog a few days a week and then theres some colleagues that brings their dogs every once in a while. 

If you want to watch the trailer for the movie we did 8 years ago, here’s a link –> LINK

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

19 januari 2020

Valpgos/Puppy cuddles

(English translation down below)

Bra dag idag. Vi började morgonen ute på Gåsö och efter frukost åkte jag och grabbarna in för att ta en promenad med pappa i solen. I solen, hur härligt känns inte det då?!

Vi gick ungefär en timme och sedan bar det iväg till Granngården för att fylla på skafferiet litegrann. När jag ändå var ute på Värmdö så passade jag på att åka förbi vårat landställe för att äta lunch, städa bilen och fotografera hundarna.
När vi ändå var i krokarna så passade vi på att åka förbi Birks uppfödare för att gosa med deras valpar som nu blivit 4 veckor gamla.
Det är svårt att motstå, helt klart.

Nu har jag spenderat några timmar med att redigera en hel del bilder och jag har nog inte ens tagit mig igenom hälften ens.

***

A good day today. We started our morning with some breakfast out on Gåsö and then I met up with my dad for a nice walk in the lovely weather that Stockholm blessed us with today.

We were out for about an hour and then we went straight to Granngården to restock with food and snacks. While out on Värmdö I stopped by our country house for some lunch and to clean my car. I took some photos of the boys too.
And, since I was in the neighborhood I paid Birks breeders a visit to cuddle with their now 4 week old puppies. A little bit too hard to resist sometimes.

I got back home a few hours ago and I’ve been editing photos ever since. And I’m not even halfway through.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 januari 2020

Helgens planer/ plans for the weekend

(English translation down below)

Vad jag mest ser fram emot under veckorna är att få umgås med hundarna utomhus i dagsljus, vilket främst blir på helgerna under den här tiden på året.
Kylan lyser med sin frånvaro och längtan efter snö är stor. Vi sitter och tittar på planer för både ett Årebesök i förhoppningsvis februari men också en trip lite mer norrut i landet för att komma åt snön och därmed kunna åka längd.

I helgen åker vi nog ut till landet, antingen Ingarö som är min familjs landställe eller så åker vi till Gåsö som är Oscars familjs. Jag har planerat in en del fotograferingar för eget bruk och dessutom måste jag förbi Granngården för ett första besök 2020. Så kul att få vara en del utav Granngården-familjen ett år till!

Vi ska införskaffa lite nya produkter och fylla på matförrådet. Får jag med mig Oscar så kan jag försöka dokumentera hur det brukar se ut när vi är i butiken och vilka som är mina favoritprodukter.
Jag tar nästan alltid med mig någon hund och både två och fyrbenta blir alltid så trevligt bemötta i Granngårdens butiker. Jag är väldigt stolt och glad över att få vara ambassadör för dem!

Har jag tur får jag också svänga förbi Birks uppfödare för att gosa och fotografera deras ljuvliga Snooze-valpar som då är runt 4(?) veckor gamla.

***

What I long for the most during the weekends is to spend some time outside with my dogs while it’s still daylight. The cold is also nowhere to be seen and the urge for snow is almost getting too big.
We’re planning for a trip to Åre in, hopefully, February but we’re also thinking about heading a bit further up north (not so far, just until we reach the snow) to go skijoring for a weekend.

Regarding this weekend, we’re probably heading out to either my family’s country house or Oscar’s country house. We haven’t decided yet.
I’ve also planned to take a lot of photos (of my doggos) and I other than that I need to pay Granngården the first visit of the year. I’m so happy and proud to be a part of the Granngården – family for one more year!

I need to refill the food cabinet and then I’m looking into getting some more stuff. If I can get Oscar to join maybe I can get some footage of what a visit at Granngården usually looks like.
At least one dog always gets to join into the store and both animal and human are always so well greeted in the stores (no matter which one of them).

And, If I’m lucky I might get to stop by at Birks breeder place to snuggle with their 4 week old puppies. They’re adorable and I long insanely much for doggo nr 3.

Picture honestly stolen from @Pshundar

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 januari 2020

En vanlig dag mitt i veckan/ an ordinary weekday

(English translation down below)

Hej!

Våra vardagar är inte speciellt varierande just nu. Vi är glada över att ha fått ett ok på att utöka Birks påfrestning på tassen så nu promenerar vi i alla fall till och från jobbet på dagarna.

06:00 – Uppstigning. Jag gör mig iordning och hundarna får ligga kvar i köket för att inte väcka Oscar.

06:30 – 07:10 – Vi går till jobbet. Vi bor för tillfället i Hornstull och jobbar i Örnsberg så promenaden över Liljeholmsbron och genom Aspudden tar nästan precis 40 minuter.

07:10 – Framme på jobbet. Vi är alltid först på plats så hundarna får strosa runt bäst de vill på kontoret. Jag förbereder deras frukost.

08:00 – Frukost. Rim har som vanligt legat och blint stirrat på matskålarna på bänken (blötlägger torrfodret) sen jag gjorde iordning frukosten.

09:00 – 10:00 – Kollegorna trillar in en efter en och Birk hänger på grinden i vårt rum för att kunna hälsa på så många som möjligt. Rim ligger i sitt hörn och viftar  på svansen om det kommer in någon som han tycker lite extra mycket om.

10:00 – 12:00 – Jag jobbar på och hundarna sover. Då och då kommer det in någon för att gosa lite till Birks stora glädje.

12:00 – 12:15 – En kort lunchpromenad så båda hundarna får chans att kissa och bajsa. Är vädret bra kanske vi går en lite längre runda.

12:15 – ca 15:45 – Jag jobbar och hundarna sover.

ca 15:45 – Arbetsdagen är slut och vi promenerar hemåt igen.

15:45 – 16:25 – Vi går samma vända hem som vi tar till jobbet. Den är lagom lång och en helt okej promenadslinga. Mellan Aspudden och Liljeholmen så går vi genom Trekantsparken och längs sjön Trekanten så där får hundarna sträcka ut och strosa runt bäst de vill.

16:25 – 18:00 – Vi chillar hemma. Ibland kör vi lite mental stimulans inomhus men hundarna är ganska nöjda efter promenaden hem från jobbet.

ca 18:00 – Hundarnas middag serveras.

18:00 – 21:00 – Vi chillar lite till. Jag och Oscar äter middag och fixar hemma.

21:00 – 21:20 – Kvällspromenad.

21:20 – 06:00 – Lite god nattsömn

Vi har också möjlighet att träna på koppelgåendet på promenaderna till och från jobbet och på bara de här veckorna som vi har varit tillbaka på kontoret så har vi så mycket mer harmoniska promenader. Dem har aldrig varit usla på att gå i koppel det är bara det att jag sällan rör mig i miljöer där koppel behövs, så de är helt enkelt inte så vana.
Men nu går de fint båda två till vänster om mig utan att ligga på i kopplena – Skönt!

Ungefär såhär ser våra vardagar ut nu för tiden. När och om Birk blir friskförklarad i slutet av månaden så hoppas jag att vi kan klämma in lite hundträning istället för morgonpromenader.
Och jag ser fram emot att hyra inomhushall och träna med träningskompisar igen.

***

Hi!

Our weekdays isn’t very excited at the moment. We’re so happy that the orthopedist gave us permission to increase Birks exercise a little bit before we’re heading back there for a check up in the end of the months.
So because of that we’ve started to go to/from work everyday. We live about a 40 minute walk from the office so it’s a perfect morning walk and then we automatically gets an afternoon walk as well.

06:00 am – Waking up. The boys stays in the kitchen while I get ready. We don’t want to wake up Oscar.

06:30 – 07:10 am –  A little walkie to work

07:10 am- Arrives at work. We’re always the first on to arrive so the boys gets to run loose at the office for a while before our colleagues arrives. I prepare their breakfast.

08:00 am – Breakfast

09:00 – 10:00 am – The colleagues drop in and Birk makes sure that everyone are welcomed properly and equally. Rim lays in his corner, lightly wagging his tail if someone he likes a little bit more says hi.

10:00 – 12:00 am – I work and the boys sleep.

12:00 – 12:15 pm – A short walk before lunch. If the weather is amazing we might take a little bit longer walk.

12:15 – 3:45 pm – I work some more and the boys sleep some more.

3:45 – 4:25 pm – We take the same walking route home. The distance is perfect but the location is just ok. We do cross a park and walk next to some water and that’s when the boys get to do their own thing.

4:25 – 6:00 pm – We just chill at home. Sometimes we do some mental stimulation but the boys are often pretty satisfied after the walk home. 

Around 6:00 pm – Dinner for the boys

6:00 – 9:00 pm – Me and Oscar make some dinner for ourselves and just hang around at home.

9:00 – 9:20 pm – Evening walk.

9:20 pm – 6:00 am – SLEEP

The good thing about the walks to/from work is that it’s the perfect opportunity to practice walking good on a leash. It’s not that they suck at it, it’s just that we rarely walk where they need to be on a leash. So they’re just not so used to it.
But they’re doing so well now after a few weeks of constant practice – so nice!

So, this is pretty much what our weekdays looks like. I can’t wait to switch the morning walks for some training instead, hopefully soon. What I’m also looking forward to is to go training in indoor facilities with good friends.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

13 januari 2020

Loke the labrador

(English translation down below)

Alexandra och Hugo visade mig ett nytt promenadstråk innan vi stack till Åre i december och nu har jag varit och promenerat där flera gånger om, det tar aldrig slut. Jag går nya slingor varje gång och har hur mycket som helst kvar innan jag har rivit av allt.

I helgen var jag där både lördag och söndag. På lördagen hämtade jag upp Hugo och Loke som gjorde oss sällskap. LokeLabb är nu 7 månader och lika hög som mina, däremot väger han redan 3 kg mer.
Han är världens snällaste och de har verkligen fått tag i en liten pärla som förstahund. Birk däremot som vanligtvis är snäll mot allt och alla tycker att Loke är mysko. Eller Birk är snarare rätt mysko runt Loke.
Utomhus går det hur bra som helst, de leker och strosar. Inomhus är det som att Birk är rädd för honom för så fort Loke tittar på Birk vänder han snabbt bort och går hukandes iväg runt något hörn.
Jag har aldrig sett den här sidan av Birk förut och jag kan inte riktigt slappna av då jag faktiskt inte litar på att han inte säger ifrån. Han har nämligen gjort det mot Loke när han var liten, oprovocerat dessutom (i våra ögon i alla fall).
Han har också ett större resursförsvar mot Loke än mot någon annan hund vi någonsin träffat.

Såklart det känns lite tråkigt att det är såhär men det är absolut inte så att de inte fungerar ihop, Birk är bara inte helt trygg inomhus av någon anledning. Vi låter honom få sitt space och med tiden kommer det nog ge med sig. De har ändå inte träffats överdrivet många gånger än så länge.

***

Alexandra and Hugo showed me a new place for long walks just before we left for Åre in December and now I’ve been there all weekend. It’s like the trails are never ending and I have a lot of routes left to explore.

We picked Hugo and Loke up on Saturday for a nice walk. Loke is now 7 months old and bigger than my boys. He’s the same hight but weighs around 3 kg more.
He’s the friendliest doggo out there and they really got a hold of someone special. Birk who usually likes everyone is acting a bit weird around him though.
It works just fine outside and their running along and playing but inside it’s like Birk is afraid of him. As soon as Loke looks at him he just bolts off and goes to hide somewhere.
I’ve never seen this side of Birk before and I don’t really know what’s going on. It’s gone to the point where I don’t even trust Birk around him. He has corrected Loke before when he was younger (pretty unprovoked too) so I know what he’s capable of .

Ofc I’m a bit bummed because of the situation but I’m also pretty sure that it will turn out just fine if we just give Birk the time and space that he needs inside. They haven’t seen each other that many times yet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

6 januari 2020

Inomhusträning/Indoor training

(English translation down below)

Så var vi tillbaka i ett grått Stockholm igen. Jag och hundarna har flyttat in hos Oscar och tiden får se hur det går (Oscar är väldigt allergisk mot hundar men tack vare en ny medicin så går det makalöst bra).

Innan jag och grabbarna lämnade Åre så fick vi till en sista träning i Luvi-hallen tillsammans med Lina och Loui. När vi tränar med dem blir det fokus på agility (Hur kul?!) då Loui ska bli Linas nya stjärna.
Jag plojtränar agility med Rim och han imponerar minst sagt på mig. Vi har främst ställt i ordning olika hoppkombinationer för att jobba på min handling och hans följsamhet och med tanke på mina brister som handler så gör han ett riktigt bra jobb.
Kanske agilityn också kan få en större plats i nästa hunds liv.

För Birk låg fokus på fjärrdirigeringen och vittringsapporteringen. Han gjorde några riktigt fina skick och vi jobbar nu på att han ska lita på sig själv och sitt beslut. Jag har gjort misstaget att jag har belönat verbalt så fort han har plockat upp rätt pinne vilket gör att han nu är lite osäker på om det är rätt när jag inte ger honom någon reaktion.
Gör om, gör rätt helt enkelt.

I fjärren har han börjat få till riktigt bra och stabila skiften. Jag ska jobba om Sitt – Stå något då han dels blir lite sned och ställer sig kort. Men han känns trygg med de verbala kommandona och vi står nu på full klass 3 avstånd.
Båda dessa moment har legat vilande längre än övriga moment då jag tycker att de är så tråkiga att träna, men eftersom han fortfarande ligger i vila pga tassen så passar dem perfekt nu. Så det får bli lite kampanjande så vi kan få till både klass 2 och klass 3 start i sommar.

 

***

So, back in a grey Stockholm again. Me and the dogs moved in with Oscar and time will tell how it turns out (Oscar is very allergic to dogs but thanks to a new medicin, it goes way beyond expected now).

Before we left Åre, me and the dogs went training with Lina and Loui in Luvi Indoor training facility. When we join Lina there’s always focus on agility (how fun?!) since she’s training Loui to be her next future star.
I’m just playing around with Rim but he’s for sure impressing me. My handling is pretty lousy (because I don’t know how to do it properly) but he’s doing so good.
Maybe agility will be a sport for my next dog.

Birk got to work on his distance control and scent discrimination. He did some really good sessions but we’re now working on building his confidence in the scent discrimination. I’ve done the mistake to award him with my voice as soon as he picks up the right wooden object, so when I’m being quiet he gets a bit unsure if it’s the right object. My bad and I need to rebuild his confidence a bit.

The distance control is getting so much better. He’s nailing all the movements/positions form pretty much class 3 distance. I’m pleased with all his movements except for sit -> stand. He stands up a bit short and always leaning to his right.
So, we’re going to work some more on espacially that movement.

Both these exercises have been in the bottom of my priority list shortly because I don’t like training them. I find them very boring, but since he’s still on rest due to the toe it’s a perfect time to improve them.
Hopefully we can get out competing again this summer. 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Årsresumé / Year recap Part 4/4

(English translation down below)

Så var vi framme vid den sista delen av den här evighetslånga resumén av 2019.
Jag hoppas att ni har tyckt att det har varit lite roligt i alla fall att blicka tillbaka på vårat år.

***

And then we made it to the last part of this years recap. I hope you have enjoyed at least a little bit since it took some time for me to get it all down on paper. 

Oktober/October

Höstmarknad och bröllop i Åre. Lina och Micke gifte sig ute på Storulvåns fjällstation och vi hade den fina äran att få vara med på ett hörn. Ett magiskt vackert bröllop i den bästa miljön jag vet.

Rim blev halt och sattes på vila.

Jag och Birk började gå kurs med inrikting på VP/IK1 för Lotta Raud och vi tog modet till oss och anmälde oss till vårt första vp.
Vi vallade med både Birks uppfödare och fick även se två av hans systrar i hagen.
Det var ett tag sedan vi såg dem och det var kul att se hur olika de är trots att de är helsyskon.

Vi åkte till Örebro och vallade med Sanna och Linda och vi började känna oss redo för VP:t.

Birk skadade tån och veterinären sa att det var en stukning.

 

***

Fall market and wedding in Åre. Lina and Micke got married out on Storulvån mountain station and we had the pleasure to be a part of it all. A beautiful wedding in the most beautiful surroundings. 

Rim got lame again and was put on rest.

Birk and I attended weekly clinic held by Lotta Raud with the focus on preparing us for the Sheepherding test. We finally took the courage and signed up for a test.

We did some more herding. Both with Birks breeders and with his two sisters.
I Hadn’t seen them in a while so it was fun to see how different they all are, even thought they’re siblings.

We also visited Linda and Sanna in Örebro for some more training and I started to feel a bit more prepared for the test.

Birk injured his toe and the vet claimed it was just a sprained one.

November/November

1:a november gick VP:t av stapeln. Vi gick upp tidigt och rullade i god tid upp mot Sala. Väl på plats strök vi oss. Birk var fortfarande halt och jag ville inte riskera någonting för ett egentligen oviktigt vallhundsprov.

Vi hejade istället fram våra kompisar som alla gick därifrån med godkända vallhundar – Grattis!

Surt som tusan att vi inte ens fick ge det ett försök men jag fick också en inblick i hur proven går till och på vilken nivå de flesta låg på. Jag åkte därifrån med stärkt självförtroende och ett helt annat lugn i att det där kommer vi klara.

Jag gjorde min första hästfotografering och vi började jobba (ja, hundarna får vara med mig på jobbet) och vardagen blev helt plötsligt lite mer som vanligt.

Vi hade ett lite obehagligt möte med två älgar i en kolsvart skog och jag blev ännu mer varse om hur skönt det är med hundar som inte sticker på vilt.

Snön vräkte ner i Åre och de öppnade systemet tidigare än planerat. Det ryckte rejält i skidåkartarmarna så jag (och Oscar) tog nattåget upp för en snabbvisit. Hundarna lämnades hemma och jag fick njuta av Åre på ett helt annat sätt. Det var faktiskt skönt och jag fick lite dåligt samvete över att jag kände så.

Birk var fortfarande inte bra i tån trots flera veckor av vila och jag bokade in en tid hos en ortoped.

Jag spontanshoppade en ny grind till bilen och hundarna har nu äntligen varsin plats i bakluckan. Min bur såldes på ett kick (Blocket är bra ibland) och vi firade med att gå några steg fot på en konstgräsplan nära hem.
Där stötte vi på mamma Blomma och syster Fae och det går med enkelhet se vem som Birk har ärvt typ hela sig ifrån.

***

1st of November and the day of the test. We got up early and took of to Sala. We didn’t attend tho, Birks toe wasn’t getting any better and I decided not to risk anything.
Instead we cheered on our friends and they all passed with ease!

I was really bummed that we didn’t even get the chance to give it a try but I also went home with a lot mor confident in that we will do good. We got this.

I did my first horse photoshoot, started working again and me and the boys had a quite scary encounter with two moose in pitch dark and I realized even more how nice it is with dogs that doesn’t go after wild animals.

The snow was dumping up in Åre so we took the night train up to ski the first turns of the season. The dogs stayed home and it was nice to have some time off (sorry doggos, I love u).

Birk wasn’t getting any better and I booked an appointment with an orthopedist.

I sold my crate (for the car) an bought gates instead = much more space for the dogs. We celebrated the easy sell with a few steps of heelwork at the soccer pitch near home.
Guess who we met but mama Birk and Sister Birk. And it doesn’t requires a genius to see where Birk got pretty much everything from.

December/December

Besök hos ortopeden. Röntgen och konstaterad fraktur i tån tillsammans med en till skada högre upp på tåleden. Fan. 6 veckor vila och sedan återbesök med tillhörande röntgen för att invänta vad som ska göras härnäst.

Vi spenderade nästan hela December i Åre vilket var magiskt. Rim var smärtfri och vi åkte rätt mycket längd tillsammans och jag tror han uppskattade egentiden en del.

Birk fick genomgångar av Maja och gång på gång konstaterades det att han inte har ont. Så vi fick övningar att göra och tragglade vidare.
Vi följde med ovannämnda en del till de fåren hon vallar på och hjälpte till med Noomi. Birk fick titta på och ta några steg då och då = inga tecken på smärta efter påfrestning.

Vi tränade agility i inomhushall, hängde i timmar hos Lina på Petstore och vi åkte ännu mer längd.
Julen kom och sedan den dagen de flesta djurägare fasar – nyårsafton. Jag och hundarna slog följe med Maja och hennes hundar ut till en stuga i skogen. Där åt vi middag över öppen eld, lekte i snön, bastade, spelade kort och tuggade på köttben.
Vi märkte knappt av några fyrverkerier och Rim hade nog en av sina bättre nyårsaftnar någonsin.
Grabbarna fick åka skoter för första gången och Birk var en stjärna. Rim var också duktig men har en tendens att sjunga med i farten och det blir lite jobbigt att lyssna på i det långa loppet.

Summa summarum. Ett bra år där vallningen har legat i fokus. Vi klarade inte vårt satta mål om ett godkänt VP men det känns inte så långt borta trots allt.
Åre som plats växte sig allt starkare hos mig och målet om att bo där på heltid lever fortfarande. För nu pendlar vi oss nöjda.

Birk är fortfarande i vila men vi har återbesök i slutet av januari och jag hoppas med hela min själ att jag får starta igång honom igen. Då har han legat i vila i  3,5 månad.

Rim trivs med livet som pensionär och är frisk och kry. Jag hoppas att han får fortsätta vara det länge till. 10 år och ändå rätt fräsch i kroppen min fina fina farbror.

***
Visits at the orthopedist. X-ray and confirmed fracture in his toe + a second injury on the same toe. Fuck. 6 weeks of rehab before a second visit to follow up. 

We did spend most of december in Åre and that was magical. Rim was pain free and we did a lot of skijoring together. I think he really enjoyed all the quality time we got together this month. 

Maja did her best looking after Birk and his toe and every time she looked him over he showed no signs of being in pain. We got some exercises to do at home and that’s what we did.
We did however join Maja and Noomi to the sheep a few times to help them out with their training. While there Birk got to take a few slow steps and move the sheep. Still no sign of discomfort in his movements.

We went to an indoor facility for some agility training, spent a lot of time at Åre Petstore with both Lina and Maja and finally went skiing some more.
Christmas arrived and then the day that most animal owners dread – New Years Eve. Me and the dogs joined Maja and her dogs to a cabin out in the woods.
We ate dinner over open fire, went sauna bathing, played in the snow, played some cards and chewed on tasty treats.
The fireworks were barely noticeable and I think that Rim might have had one of his best New Years in his life.

The boys also got to ride a snow scooter for the first time and Birk acted like he’s been doing it for years. Rim did good too but have a tendency to sing a long a bit too much when going in speed.

So, a good year considering. The herding has been in focus even though we didn’t achieve our main goal of passing the sheepherding test. I’m confident tho and looking forward to this spring.
Åre as a home grew even more on me and the goal of living there full time is still a goal. And almost touchable.

Birk is still on rest but we’re going back to the orthopedist in the end of January and I really hope that I get to start him up again. If so he’s been doing rehab for 3,5 months..

Rim is healthy and happy. I hope that he gets to stay that way for a long time. 10 years and still going strong. My first love.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 januari 2020

Årsresumé / Year recap Part 3/4

(English translation down below)

Vi fortsätter med del 3 av 4.

***

We’ll continue with part 3 out of 4.

Juli/July

Jobbet drog igång på riktigt och hela juli spenderades på kontoret. Tur att solen går upp tidigt och ner sent så jag kunde valla både innan och efter jobbet trots långa arbetsdagar.
Rim gjorde sin första inspelningsdag och jag insåg att det skulle bli en tuff inspelningsperiod där jag skulle balansera mitt jobb som koordinator med att vara hundförare på inspelningsplats.

En helg kunde jag komma loss och jag och Maja stack återigen till Nina Melin i Kramfors för en vallkurs i dagarna två. Kursen arrangerades av Maja och SWAS (Swedish Working Australian Shepherd) och Maja som är ambassadör för region Norr. Det fanns en plats över så den fick jag och Birk norpa åt oss.
Kursen var inte riktigt anpassad efter vår nivå men vi fick med oss bra verktyg och massa energi efter att ha andats vallning i två fulla dagar.
Birk gick som en dröm i fållan och han fortsatte att imponera mig.

Oscar överraskade mig med ett besök och vi fick en fin helg tillsammans uppe på skutan.

Min kamera gick sönder (trodde jag) men efter lite guidning av Sonys kundtjänst i luren så lyckades jag få igång den igen.

***

The work kicked off for real and pretty much all July was spent at the office. Luckily the sun goes up early and down late during this time of the year so I managed to squeeze in some herding before and after work even though very long working hours
Rim had his firs shooting day and I realized that it’s gonna be hard balancing my regular job as a coordinator with being a dog handler on set.

I got a weekend off so Maja and I (and all the dogs) took another trip to Nina Melin in Kramfors. This time for a two days herding clinic arranged by SWAS ( Swedish Working Australian Shepherd). Maja is and ambassador for the club and she made this clinic happen. It was mainly for Aussies but the had one spot left so me and Birk got to join.
It wasn’t really fitted for our level but we got some good sessions and went home with great tools. Birk walked like a dream in the small pen and he just continued to impress me.

Oscar surprised me with a visit and we got a lovely weekend together.

My camera broke but I managed to fix it with some help from Sony.

Augusti/August

Jag jobbade nästan ihjäl mig och vallningen var nästan obefintlig. Mina drömmar om ett VP till hösten grusades lite pga det och jag insåg att det skulle bli svårt att få till med tanke på hur mycket jag jobbade.

Rim slog sönder en tand och fick opereras på Östersunds Djursjukhus.
Min åkte hem i mitten på månaden och det var både skönt och tråkigt. Skönt eftersom jag hade så dåligt med tid över pga jobb men tråkigt då jag trivs med att ha tre hundar i familjen.

Jag och Lina åkte till Lit och tittade på agilitytävlingar. Rim fick sitta i bilen då han gick loco av att sitta på sidan. Birk däremot har aldrig sett en agilityplan förut och var mer intresserad av allt annat som skedde på tävlingsplatsen.

Vi filmade klart på jobbet och jag kunde äntligen andas ut och ta igen några timmar på sömnkontot. Jag har aldrig tidigare jobbat på en produktion som har inneburit såhär mycket jobb.

Färdig på jobbet innebar äntligen mer tid i fårhagen och vi gick vår första riktiga VP-bana. Runt kom vi men det kanske inte var det vackraste jag gjort.
Vi hejade på Maja och Noomi som startade sin första rallytävling. Det slutade med vinst och jag var stolt som en tupp.

I slutet av månaden åkte vi ner till Stockholm igen. Blandade känslor.

***

I worked my ass off and didn’t have any time left for dog training and my goal of attending the Swedish Sheepherding test during the fall felt too far away.

Rim fractured a tooth and went into surgery at Östersunds Animal Hospital to have it removed. It all went well.
Min left and went back to Stockholm. 

Lina and I watched some Agility competitions and I had to keep Rim in the car because he went loco. Birk on the other hand had never seen a full agility course before so he was more interested in everything else that was going on the competition area.

We wrapped at work and I could finally breath again and recharge my sleeping battery. I’ve never worked at a production before that required this amount of work.

Done at work meant more time for herding, so that’s what we did. We made it through our first real test course. It wasn’t our prettiest achievement but we made it.
We went cheering on Maja and Noomi who attended their first Rally O competition, which resulted in first place. Proud as a mama bear. 

In the end of the month we left for Stockholm. Mixed feelings about that.

September/September

Tillbaka i Stockholm. Ibland blir livet inte som man tänkt sig och pga jobbsituationen fick vi tänka om och skjuta på vår efterlängtade Åre-flytt.
Jag var nu ledig fram till november då nästa projekt startade igång så jag hade två månader ledigt och därmed massa tid att fylla med härlig hundträning.

Jag, Birk, Ellinor och Liz/Thea spontanbokade oss på en helgkurs för Heidi Billkvam och det kan nog ha varit ett av årets bättre beslut. Birk fick så makalöst mycket fina ord och jag svävade på moln över att ha en hund som var så fin i hagen.
Drömmen om ett VP tändes och med hjälp av Ellinor och hennes får i Stockholm kunde jag hålla den drömmen vid liv.

Vi tränade på rätt flitigt och jag kände att Birk utvecklades fint.

***
Back in Stockholm (again). Sometimes life doesn’t really go your way and due to my working situation I had to push my plans of moving to Åre for real.
My next project didn’t start until november so I had 2 months off to fill with dog training.

Me, Birk, Ellinor, Liz and Thea booked a two day clinic for Heidi Billkvam and that might have been one of my best decisions this year. Birk got so much praise and I was walking on clouds afterwords. I couldn’t really believe that my dog was so promising in the sheep pen.
The dream of the Sheepherding test was again rekindled and thanks to Ellinor and her sheep we could continue with our training.

We trained a lot and Birk developed nicely.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 januari 2020

Årsresumé / Year recap Part 2/4

(English translation down below)

Här kommer del 2.

Trevlig läsning! (hoppas jag)

***

 Here’s part 2 out of 4.

Enjoy! (hopefully)

April/April

Jag beslutade mig för att pensionera Rim på riktigt från de mer ansträngande aktiviteterna då han efter en längdtur på min födelsedag tappat baken och det konstaterades att det nog var en överbelastning i musklerna.

Vi fick äntligen riva igång vallningen ordentligt för året och vi var minst sagt taggade. Drygt 60 tackor som vi skulle se efter fram till hösten.
De gick fortfarande inne i sina vinterhagar så det blev mycket träning på närarbete.

***

I made the decision to retire Rim from the most intense activities since he ”lost” his hind legs while we were out skijoring on my birthday. It wasn’t anything dangerous, he most likely just overstrained his muscles.

We also kicked off the herding season for real and boy were we excited. The opportunity to herd and look after about 60 ewes during the summer.
They were still in their winter pastures so we focused on working close to the animals in a slow pace.

Maj/May

Vi vallade på och även Rim fick putta lite får då och då. På Birk började jag sätta kommandon på framförallt höger och vänster. Fåren gick fortfarande i sina vinterhagar men det var perfekt för att träna kommandon.
Vi började också få till att få honom att gå ur balans och korsa linjen så utvecklingen gick i små steg framåt (även om det inte riktigt märktes då).

I mitten på månaden åkte vi ner till Stockholm för att jag skulle på semester till Toscana. Hundarna fick stanna hos min nära vänner Alexandra och Hugo. Så värdefullt att ha människor i sin närhet som är villiga att ta hand om båda hundarna tillsammans.
Toscana var i alla fall fantastiskt och det var skönt med lite semester.

Fåren uppe i Åre fick äntligen komma ut på sommarbete och jag kunde knappt bärga mig tills jag fick åka upp igen. Det var också i maj som jag bestämde mig för att köra VP med Birk någon gång under hösten. Pirrigt, men på något vis skönt att tillslut bestämma sig.

Lydnaden samlade damm men eftersom jag inte kunde valla när vi var i Stockholm så tändes den gnistan och vi fick till några fina pass trots allt. Glöden dog dock ut rätt snabbt igen när vi var tillbaka i fårland.

***

We continued with moving sheep around and even Rim got to try it out after many years of rest. I started to attach commands on left and right on Birks movements. The sheep were still in their winter pastures so that made it perfect for training commands.

We left Åre for Stockholm in the middle of the month because I was going on vacay to Toscany. The boys stayed with my friends Alexandra and Hugo (so nice to have people who are willing to look after both dogs).
Toscany were lovely and it was nice with a little bit of vacay.

The sheep up in Åre got out in their summer pastures and I couldn’t wait to get back up. This month I also decided to aim for the sheep herding test sometime during the upcoming fall.

The obedience training were non existing but since we couldn’t herd anything while in Stockholm we actually managed to pull of a few good sessions. The streak ended pretty fast tho when we got back up to Åre.

Juni/June

Juni startade i fårens tecken. Jag och Maja packade in hundarna (Birk, Min och Noomi) i bilen och styrde bilen mot Kramfors där vi skulle gå en heldag för Nina Melin.
Det var bara jag och Maja så vi fick mycket tid i hagen och det var väl värt resan dit.
Ja, min bästa kompis tik Min följde med upp från Stockholm för att stanna med oss över sommaren. Jag var supertaggad på att få ha två träningsbara hundar i fårhagen en hel sommar.

Lina hade välkomnat sin nya stjärna Loui (Miniature American Shepherd) till gänget och han fick följa med till fåren för första gången. Kul att se en annan ras och framförallt kul att se om rasen i sig har några vallningsegenskaper kvar eftersom den inte avlas på det i första taget.

Jag började jobba på ett nytt projekt som Rim också skulle vara med i. Kul!
Mina tankar om att stanna kvar i Åre på riktigt började ta form och jag åkte runt och tittade på lägenheter/hus att hyra.

Jag och Birk fortsatte utvecklas i vallningen och började träna på längre hämt, delningar och andra skoj grejer. Det var magiskt kul att se utveckligen och känna att nu tränar vi verkligen på riktigt.
Jag blev också varm i hjärtat av att Rim kunde vara med. Hans uppgift var ofta att hämta in fåren till 25:an och jag var så förvånad över att han klarade av det så pass bra trots en icke existerande träning de senaste 8 åren.

Jag fyllde dagarna med jobb och vallning men vi kom också iväg på vår första hike. Efterlängtat. Mitt nya objektiv till min nya kamera kom äntligen fram och jag var minst sagt taggad över att få lära mig kameran på riktigt.

Maja var fårvakt under några dagar (under lamning) som jag fick vara med på. Vi märkte nykläckta lamm och njöt av att vistas bland fåren på vår lediga tid.

Midsommar firade vi nere i Stockholm, både ute på Ingarö och på Gåsö. Åre må vara fantastiskt men ingenting slår Stockholms Skärgård en solig midsommarafton.

***

The month started in the sign of sheep. Maja, Noomi, Birk, Min and I took a roadtrip over to Kramfors and Nina Melin where we took a one day clinic. It was just me and Maja so we got a lot of good training and that made the long trip way worth it.
And who is Min? She’s my best friends dog who joined us up to stay the whole summer.  I was beyond excited to have two trainable dogs for once (Rim doesn’t really count).

Lina did welcome her new star Loui (Miniature American Shepherd) in May and now he finally got to meet the sheep for the first time. It’s fun to watch another breed and to see if he has any herding instinct left since the breed isn’t bred for that anymore. 

I started on a new project where Rim also got a role.
My dream of staying in Åre for real started to grow and I went around looking for places to rent.

Birk and I continued to develop as a team in the sheep pen and we started working on longer outruns, shedding and other fun stuff. It was so fun to see the change and that we finally did train ”for real”.
Rim joined as a mascot and often got to bring the sheep to the herding pen. Amazing that he was able to do that considering the lack of training for the last 8 years. 

I filled my days with work and herding, but we also got out for our first hike. My lens for my new camera finally arrived and I got to learn how my new camera worked.

Maja were on sheep watch during lambing and I had the pleasure to join and watch a lot of lamb enter the world.

Midsummer was spent in Stockholm, more specific on Ingarö and Gåsö. Åre might be beyond beautiful but nothing beats the Swedish Archipelago during a sunny midsummer eve. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 januari 2020

Årsresumé/ Year recap Part 1/4

(English translation down below)

Jag tänkte att jag skulle försöka mig på en sån där årsresumé som många bloggare så käckt gör. Först skrev jag här att den troligtvis inte kommer bli så lång, men det blev den. Så jag delade upp den i 4 delar för att ni ska orka läsa och här kommer del 1.

Trevlig läsning! (hoppas jag)

I figured I’ll try to write a year recap for you. At first I wrote here that it probably won’t be that long but it will (hope you read it all tho). I decided to make it into 4 parts so it doesn’t seem to be so long. So, here’s part 1 out of 4.

Enjoy! (hopefully)

Januari/January
Året startade som så många gånger förut i ett lugnt tempo. Vi var på middag hos några familjevänner och sedan stack jag och hundarna hem till lägenheten innan 12-slaget.
Rim är ju extremt rädd för fyrverkerier så han låg inne på toaletten med ett gott tugg och hög musik. Det gick över förväntan och han märkte knappt av spektaklet utanför.
Birk är mest nyfiken och fick sitta med mig i vardagsrummet där jag satte på en film. Han stod i sitt favoritfönster och tittade på fyrverkerierna.
Resten av månaden bjöd på mycket skidåkning med Birk. Rim låg i vila efter att ha visat tecken på hälta innan jul. Vi började också träna en del med ett gäng hundkompisar från byn och åkte titt som tätt till olika inomhushallar i Östersund.

Men bästa starten var såklart att min bästa kompis blev mamma! Lille Tim äntrade världen den 1 januari 2019 och han var så självklar.

***

We kicked off the year the same way as before. We had dinner with some friends and somewhere around 11 p.m me and the dogs went home to the apartment to isolate us as much as we could from all the fireworks.
Rim is extremely afraid of fireworks so I put him in the bathroom with a nice snack and som loud music. He barely noticed all the fuzz outside.
Birk is more curious and hung out with me in the sofa while I watched a movie. He looked at the fireworks from his favorite window.
The rest of the month went in the skijoring theme. Me and Birk skied a lot while Rim was still on some kind of rest due to some pain in his shoulder. We also started to train with some dog friends from the village and visited some indoors facilities in Östersund. 

Februari/February

I februari körde vi ner till Stockholm för att stanna i lite drygt 3 veckor. Alpina VM ägde rum i Åre och vi lämnade plats i lägenheten för besökare till mästerskapet.
Jag och hundarna bodde hos mamma och det blev några veckor i långsam mak. Snön låg på backen när vi kom ner men försvann lika snabbt igen så dagarna fylldes istället av promenader. Ingen träning blev det heller, men det var nog en behövlig vila trots allt.

Tillbaka till Åre kom vi i slutet och månaden och då rivstartade vi med att gå en kurs i Akutsjukvård för hund som Åre hund&Rehab anordnade tillsammans med Fjällveterinären. Kursens tema riktade in sig på fjällivet och hur man ska tänka om olyckor sker ute på fjället.

***

We left Åre for Stockholm in February. FIS Alpine World Ski Championship 2019 were held in Åre so we needed to leave room in the apartment for visitors.
Me and the boys stayed with my mom and the weeks in Stockholm went by very slow. The snow made a short appearance but left as quick again. So we filled the days with walks instead.

We came back to Åre in the end of the month and went on a one day course about emergency care for dogs and specialized for when up on the mountain.

Mars/March

I mars gjorde vi årets första fårbesök och Birk fick äntligen putta på lite djur. Denna månad började även byggstenarna falla på plats och vi började se fram emot en sommar full av får.
Vi hade en kurs för Eva Hallberg inbokad men som tyvärr blev inställd.
Birk fyllde 3(!!) år och jag hade som vanligt svårt att greppa att han inte har funnits hos oss längre, han känns så självklar.

Månaden slutade dock på ett tråkigt sätt som i alla fall har satt lite spår hos mig. Vi blev attackerade av ett spann med slädhundar när vi var ute och körde längd i Björnen. De gav sig på Birk och jag har aldrig hört honom skrika i sådan panik förut och jag kunde inte göra någonting för att hjälpa honom.
De slutade inte förrän föraren kom fram och plockade bort ledarhunden. Det hela slutade så väl en kan tänka sig och Birks sele skyddade mot de flesta betten.
Jag var helt förstörd efter detta (och arg) och det har satt spår i mig då jag ständigt är på min vakt när vi passerar platsen där det hände. Idag när jag och Rim körde en vända så stod de där igen, samma hundar. jag valde att istället för att stanna som förra gången mana på Rim ytterligare så vi hann förbi innan de riktigt noterade oss. Däremot så märkte jag att det även verkar ha satt sina spår i Rim, för han vek in svansen under sig och slog ut åt höger så att han kom så långt bort ifrån spannet när vi passerade.

***

Birk got to meet the sheep for the first time this year and our plans for the summer started to fall into place and we began to dream about a summer full of sheep.
We were also looking forward do a clinic with Eva Hallberg that unfortunately got cancelled.
Birk turned 3 (!!) years old and I was having a hard time coping with the fact that he already had been a part of our family for that long. 

March didn’t end in the best way. We got attacked by a pack of sledding dogs while out skijoring. They went after Birk and I had never heard him scream like he did that time.
The dogs didn’t stop until their handler came and took the lead dog away. It all ended kind of well and Birks harness took most of the bites.
I was a complete wreck after the incident and it still affects me when I pass that exact spot. I constantly look for the dogs.
We actually passed the same dogs today while out skijoring (with Rim) but instead of stopping to let them take off like last time, I decided to go faster and we passed them before they really had the chance to notice us.
But I did however notice that the incident last year still is kind of fresh in Rims memory. When he spotted the dogs, his tail went down between his legs and he went as far as he could to the left to avoid the dogs while we went by.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gå med i kundklubben

Vi är över en miljon medlemmar som alla kan ta del av extra förmånliga erbjudanden, klubbdagar och aktiviter.

Bli medlem

Läs mer om kundklubben här.