Grannliv
Rim&Birk
28 december 2020

morgonrunda/morning round

(English translation down below)

Imorse stack vi ut tidigt för att åka 5 kilometer i längdspåren. Spåren var nypistade och nästintill orörda så det var trots bristen på snö rätt bra före.

Däremot så hamnade vi i en situation efter ungefär 1,5 kilometer som bokstavligen gör så att det brinner i huvudet på mig. Egentligen så får inga hundar vistas i spåren lösa men jag brukar inte bry mig så mycket om lösa hundar så länge ägarna har koll på dem (jag åker själv med Birk lös ibland så jag är absolut ingen stjärna jag heller). Men, däremot så har jag väldigt lätt till att tappa det fullständigt när man möter/passerar lösa hundar som saknar inkallning.

Det hände imorse och ägaren till den samojedtiken fick tyvärr ta emot kanske lite för många arga ord men har du hunden lös och den på ca 70 meters avstånd sätter av i full fart mot ett hundekipage på skidor så brister det.
Hon hade en obefintlig inkallning och som tur var kan jag släppa fram Birk så han kan hantera den framspringande hunden så att Rim inte behöver möta den. Den var harmlös men hon lyckades inte heller fånga in den utan de lekte tafatt i några minuter innan hon lyckades få kontroll på den.

Mina hundar tar egentligen ingen skada av såna incidenter men eftersom Rim inte är speciellt förtjust i sådana möten och gärna ryter ifrån så vill jag undvika att dem kommer fram till honom.

Resten av rundan gick bra och på vägen tillbaka mötte vi samma kvinna igen och då hade hon hunden i expander + sele så förhoppningsvis har jag i alla fall ”lärt” en person lite skidvett.

Rims kropp har även hakat på riktigt bra de senaste dagarna men imorgon blir det vilodag och det blir en solorunda med Birk på morgonen.

***

5 kilometer in the skijoring track this morning.

It went well but we ended up in one of those situations that makes me loose it completely. Dogs aren’t allowed off leash in the ski tracks but I don’t really mind as long as the owners have their dogs under control and that the recall works pretty much perfectly.
I sometimes train with Birk off leash so I’m no saint whatsoever.
But when we come across dogs off leash with a non existing recall – then I’m loosing it. 

That happened this morning and the owner to that samyoed got to hear a lot of angry words. It went straight after us on a distance of about 70 meters.
She was harmless but Rim isn’t so fond of those kind of encounters and will most likely snap at the other dog if they get too close. Luckily I could send Birk to keep the samoyed occupied and therefor prevent her from trying to say hi to Rim.
The owner had a lot of trouble getting her under control and they kind of played tag for a couple of minutes before she finally did catch the dog and we could continue our training.

The rest of the training went fine and on our way back we did meet the samoyed once again but this time in a harness + leash so hopefully the owner did learn something from the previous incident.

Oh, and Rim’s body is coping very well with the skijoring but tomorrow is a planned rest day for him so I’ll be only bringing Birk.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

27 december 2020

(English translation down below)

Så var Min återlämnad och istället är gammelgubben med oss här uppe.

Han må vara fruktansvärt jobbigt stundtals men det värmer ändå i hjärtat att kunna ta med honom på kortare längdturer och inse att än håller den 11,5 åriga kroppen rätt bra.
Och för att inte nämna glädjen över att få följa med och ta ut sig.

Han har av uppenbara skäl inte samma tryck under tassarna som Birk och har nog alltid varit lite ”latare” oavsett ålder, men kul tycker han i alla fall att det är.

Vi tog premiärturen idag i Duveds längdspår som äntligen är preparerade. Det innebär att vi har gångavstånd till hur många km spår som helst (typ).
Vi blev kanske aningen övermodiga pga så taggade så vi fick ta det lite lugnt ca 2 km i mitten för att låta Rim återhämta sig lite innan vi kunde trycka på det sista igen.

Det som även är perfekt med att ha gångavstånd till spåren är att det blir en perfekt uppvärmning/nedvarvning för hundarna. Jag ser alltför många i längdspåren som pressar sina hundar till max utan att varken värma upp dem eller varva ner dem. Det är alltid viktigt men speciellt när det börjar bli kyligt.

Resten av dagen är lite oklar. Vi ska lösa sådant viktigt som säsongskort osv men annars blir det nog stök hemma och kanske någon kvällspromenad.

***

We ”returned” Min right before christmas and instead we brought Rim with us.

He might be a big pain in the ass most of the time but I can’t help feeling some sort of calm that he finally is with us, just as it should be.
And that he stills wants and can join on shorter skijoring trips.
His body can’t really keep up with us but we’re adapting the speed and length to him.

We went out on our first tour today in Duved where they finally have been prepping the tracks. That means that we have plenty of kilometers of ski tracks on a walking distance from our home.
And the walk to/from the tracks are perfect as warm up etc.

The rest of the day is a bit unclear atm. We’re going to fix some important stuff and then I might take the dogs on a long evening walk. Time will tell.

It’s good to be back though.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

8 december 2020

Bildspam/Picture spam

(English translation down below)

Jag kom ihåg att ta med dig kameran idag när vi som vanligt hjälpte Maja på gården. Så nu hundarna ligger utslagna i soffan medan jag har jobbat lite och där emellan redigerat bilder.
Att fotografera vallhundar in action är nog det som jag tycker är svårast. Du vill få den där speciella känslan i bilderna och jag har enligt mig själv lite svårt att få till den.
Lyckades med några bilder idag men får helt enkelt öva lite till (och kanske sätta mig in i hur min ”nya” kamera fungerar. Den är ju faktiskt inte så ny längre).

Det är kul att se Majas nya tik Mist hos fåren också. Hittills väldigt trevlig (och fotovänlig).

Nu har vi varit hemma några timmar och jag velar mellan att ta mig ut på en löprunda eller om jag ska hoppa in i duschen och mysa ner mig med en bra film eller serie.
Försöker motivera mig själv att göra det förstnämnda.

Imorgon blir det fullt fokus på jobb (med undantag för förhoppningsvis en vända i längdspåret, det beror lite på hur vädret är under natten) och jag tänkte försöka riva av en heldag framför datorn. Väldigt tråkigt men ack så nödvändigt.

 

***

I remembered the camera today when going to Maja’s. The dogs are exhausted and sleeping in the sofa after a few hours at the farm. I’ve been working and in between that I’ve been editing photos.
Photographing sheepdogs in action is probably one of the things I find most difficult. It’s hard getting that feeling you’re after and I’m rarely pleased with the outcome.
I succeeded with a few photos today but definitely need some more practice.

It’s really fun seeing Mist, Maja’s new border collie. So far she looks very keen.

So, we’ve been home for a few hours now and I’m debating with myself whether or not I should go out for a run. We’ll see how it goes.

Tomorrow is going to be full focus on work the entire day, or I’m hoping to be able to go for a few kilometers of skijoring but that depends on the weather tonight.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

7 december 2020

Dag 2/day 2

(English translation down below)

Så har vi gjort oss lite hemmastadda. Hundarna verkar trivas i lägenheten och detsamma gäller mig. Vi jobbar, sover och äter mat i den för det mesta. Resten av tiden spenderar vi utomhus.

Jag har tänkt att jag ska försöka lägga upp mina dagar som så att jag är på gården på förmiddagen och så jobbar jag på mitt ”vanliga” jobb på eftermiddagen. Då får hundarna sitt på morgonen och sover nöjt medan jag jobbar undan litegrann.

Imorse var vi på plats hos Maja vid 09:00 för att försöka bocka av några saker på Att Göra-listan

  • Märkte om de som hade tappat sin märkning
  • Rustade upp mellanväggar inne hos tackorna
  • Klippte ett bagglamm som hade varit lite dålig i magen

Birk fick ligga en del i den varma källaren tillsammans med de andra hundarna medan Min fick vara med som hjälpreda när vi fixade inne hos tackorna.
Hon kan inte så värst mycket och det var längesen hon träffade får men nog tycker hon om det alltid. Och duktig var hon också.

Sen gick vi en promenad med hela gänget längs älven innan det var dags för mig att åka hemåt för att jobba lite. Jag lämnade av Birk hos Edvin som ville hänga med honom några timmar och nu sitter vi hemma och har julfikat lite i vår ensamhet (vilket är ganska skönt).
Jag ska jobba lite till och sen tar vi kväll, kanske ser en film eller något.

Imorgon ska jag som vanligt till Maja på förmiddagen och ska försöka komma ihåg kameran så jag kan knäppa lite bilder på våra små.

***

We’ve made us right at home and the dogs seems to feel very comfortable in the apartment (and so do I). We mostly eat, sleep and work (or I do) in it, the rest of the time is spent outside.

Since I’m still working at my original job up here I’m planning to spend my mornings at Maja’s, helping out with the sheep and then the afternoon at home working.
Then the dogs will be happy and tired by the time we get home and I’ll get stuck by the computer.

Today we managed to bock some things of the To Do – list.

  • ”re-label/mark” the ones that lost their tags
  • Fixed some walls in by the ewes
  • Did cut a lamb who’s been having a bad stomach (and therefor been pooping a lot)

Birk got to spend some time in the warm basement together with the other dogs while Min got to help us out while doing the daily chores.
She doesn’t know that much but did however a good job and I think she really enjoyed it.

We finished the day (or at least my day there, Maja is there all day) off with a walk with all the dogs and then I went home to do some work.
Edvin wanted to spend some time with Birk so I dropped him off while on my way home.

Now we’re all back together again and I’ve been having a little christmas fika all by myself and will continue working for a little longer.

Tomorrow I’m going to try to remember to bring the camera while going to Maja. We’ll see how that goes. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 december 2020

Äntligen på plats/Finally here

(English translation down below)

Så var vi äntligen på plats efter en heldag på vägarna. Det är inte speciellt kallt och det var väldigt grått när vi kom upp men det ligger åtminstone snö på backen.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så skulle jag och Birk åka upp själva. Så blev inte fallet utan lilla Min följde med oss upp.
Alltid mysigt att ha med lilla tjejen som bara hakar på allting.

Vi har tagit en promenad och gjort oss hemmastadda i lägenheten som vi nog kommer trivas mycket bra i.

Imorgon ska vi förbi Maja på Fjällbete efter lunch men jag är bra sugen på att sticka till Edsåsdalen på morgonen för att en premiärtur i skidspåren. Dels för säsongen men jag vill också provåka min nya utrusning som jag plockade ut på vägen upp.
Vi får se hur det blir, det kostar 100 kr för ett dagskort vilket är lite saftigt för ett åk men om vi slår till med att åka milen så kanske det ändå är värt det.

Båda hundarna ligger och sover och jag har suttit och redigerat lite bilder. Nu ska jag göra mig en kvällsmacka och sen tänkte jag gå och lägga mig.
Ska vi köra längd så gör vi det innan frukost och tidigt på morgonen innan resten av åkarna hinner vakna.

***

And then we finally arrived after an entire day on the road. It’s not that cold but very, very gray. At least it’s snow on the ground.

I said in my previous post that me and Birk would be going alone. That’s not the case but instead little Min tagged along.
It’s always fun to hang out with that little lady who’s just happily tagging along on everything.

We’ve been taking a walk and made ourselves at home in the apartment and I’m sure we’ll thrive here.

The agenda for tomorrow is that we’re going to visit Maja at Fjällbete around lunch but I’m pretty eager to kick off the skijoring season so we might go to Edsåsdalen in the morning for the first round.
And I picked up my new gear on my way up here so I’m pretty thrilled to try it out too.

Both dogs are fast asleep and I’ve been editing some photos but I think it’s going to be bedtime for me soon too. If we’re going skijoring tomorrow we want to be there before the rest of the skiers wakes up so that calls for an early morning.

Last year

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 december 2020

Mot vintern/ Leaving for winter

(English translation down below)

Två dagar kvar sen åker jag och Birk till vårt älskade Åre igen. Trots en pandemi som härjar så har vi försökt få ihop detta på ett så säkert sätt som möjligt.

Jag har hyrt en liten lägenhet en bit utanför byn och kommer bo både ensam och köra bil upp för att undvika kontakt med så mycket människor i onödan.
Tanken är inte att åka speciellt mycket skidor utför utan fokusera på längd och andra aktiviteter där vi kan undvika trängsel.

Rim får stanna hemma med mamma några veckor innan han ansluter lite senare. Lite tråkigt då jag vet att han älskar att följa med på allt vi hittar på men tyvärr så håller hans kropp inte riktigt för det längre så han har det bättre ute på landet där han får gå långa promenader och sova på soffan hur mycket han vill.

Men det ska också blir kul att bara ha en hund att ratta runt med och det kommer förhoppningsvis bli en hel del vallning men då främst som praktiskt arbete då vi ska ”praktisera” hos bästa Maja och Fjällbete.
Det kommer såklart bli massor med längdskidor också. Birk var ju skadad förra säsongen så jag har inte åkt bakom honom sen våren 2019 så han kommer nog vara än mer taggad än vad jag är.

Ny utrustning är beställd och vi är så redo för lite riktig vinter.

Om allt går som det ska så kommer jag vara uppe december – januari och samtidigt jobba på distans vilket är en sån drömmöjlighet som jag inte fattar att jag ännu en gång lyckas få till.
Men jag antar att det kanske är en av de största fördelarna med att frilansa.

***

Two days to go then me and Birk are off to our beloved Åre again. Despite a pandemic we decided to go anyways but still trying to make it as safe as possible.

I’ve rented my own little apartment a few miles outside of ”town” and I’m going to be both staying alone as well as driving up alone just to meet as few people as possible.
And the plan is not to ski that much downhill but instead focus on the skijoring where you don’t need to be around people at all.

Rim gets to stay home with mum for a few weeks before he joins us in time for the new year. A bit sad not being able to bring him already since I know that he LOVES everything we do up there, but unfortunately his body is getting too old and he can’t really keep up anymore.
So he’s better off at home with mum where he gets to go on long walks and sleep in the sofa as much as he wants.

And as sad I am to leave Rim at home, just as happy am I to for once just have one dog to focus on. Hopefully we’ll get to do a bit of herding since the plan is to help our friend Maja out at her job (Fjällbete, a farm).
But the activity we’ll probably spend most hours doing is skijoring. Since Birk was injured last season I haven’t done that with hime since spring 2019 so my feeling is that we’re both very excited to get going again. 

I’ve ordered some new equipment and boy are we ready for some real winter.

If everything is going to plan we’ll be staying up there until the end of january and I’ll be working from home during this entire time.
Such a dream possibility and I can’t really get my head around that I manage to pull this off once again.
But I guess that’s one of the perks of working as a freelancer. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

23 november 2020

Puppy spam

(English translation down below)  

I helgen svängde jag förbi Denice på kennel Alickra för att fota hennes 6-veckors gamla valpar (mor: Agdalavallarnas Vixi, far: Greifental Pepper).
Helt bedårande och valpsjukan är ju aldrig så stark som när man träffar valpar.

Tyvärr har jag varken tid eller plats för en till just nu så det får helt enkelt vänta. Tills dess får jag njuta av att ha förmånen att komma och mysa med andra valpar ibland.

Utöver valpgos i lördags så har helgen inte varit speciellt intensiv. Eftersom man helst inte ska besöka gym under dessa tider så har jag äntligen plockat upp löpningen ordentligt igen.
Perfekt också som försäsong (för Birk) inför vintern och längdåkningen som vi längtar så vansinnigt efter.

Så igår sprang vi veckans andra mil och jag känner mig oförskämt fräsch trots väldigt dåligt med träning de senaste åren.
Birk tycker allt är plättlätt och är en sån stjärna att ha med sig.

 

***

I  got to photograph some puppies this weekend. I stopped by at kennel Alickra (and Denice) to cuddle with her 6 weeks old puppies.
They’re  utterly adorable and my puppy fever isn’t getting any better. 

Unfortunately there’s no room (and time) for a puppy in my family atm so it will have to wait. I have the perk of getting to cuddle with others puppies in the meanwhile though.

Except for puppies we haven’t done that much this weekend. Since you’re not suppose to visit the gym during this pandemic I’ve picked up running again (finally).
It’s perfect as a pre season for when winter arrives and we can start skijoring again. We can’t bloody wait for that.

So, yesterday we ran this weeks second 10 km and my body is feeling so much better than I could’ve imagined.
Birk is always a trooper to bring on stuff like this though.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

13 november 2020

Resa säkert med hund/To travel safe with dogs

(English translation down below)

Det slår mig ibland hur olika människor (hundägare) tänker kring säkerheten i bil när man transporterar sina hundar.
Man ser hundar som sitter i knät på personen som kör eller med huvudet hängandes ut genom passagerarfönstret.
Visst, hunden tycker säkert att det är toppen att åka på det viset medan jag bara ser de förödande konsekvenserna det kan ha om olyckan skulle vara framme.

Tidigare delade mina grabbar på en dubbelbur ifrån MIM men när Rim på äldre dar börjat bli lite grinig så ville jag dels optimera utrymmet i bagaget samt även ge Birk en egen hörna så de slapp dela.
Så jag sålde buren och köpte istället grindar samt skiljevägg ifrån Artfex, så nu har dem både större utrymme och även varsitt vilket verkligen har haft ett positivt resultat för Birk. Han är mycket tryggare i bilen nu.

Jag tycker man inte nog kan försöka undervisa och belysa vikten av att hunden ska åka säkert i bilen.

Sen är det (enligt mig) mycket lättare att hålla bilen ren och fri från hundhår när hunden är begränsad till ett utrymme.

***

I so often see people driving with their dog in their knee or in the passenger seat (with the window down and the dog peaking out) and it hits me that safety for dogs while driving isn’t such a natural thing.
Fine, the dog is probably loving it but all I can think of is the devastating consequences it will have if an accident happen.

My boys first travelled in a crash tested cage from MIM but when Rim started to become more grumpy (he has always been grumpy but it also comes with age) I wanted to optimize the space in the trunk and I also wanted to separate the two of them (they shared a double cage) so Birk could get his own space.
So I did sell the cage and instead I bought gates/barriers from Artfex which means that they now have their own space (and it’s bigger).
It has especially done Birk some good and he’s now enjoying the car way more than he did before.

It’s not just safer to have the dogs in a limited area, I also find it easier to keep the car clean and free from all the dog hair and that’s a big bonus. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 november 2020

kennelhosta/Kennel cough

(English translation down below)

Birk har haft misstänkt kennelhosta så det har varit lite sparsamt med aktiviteter på sistone. Han har hostat till och från förra veckan men nu har det varit rätt bra de senaste dagarna så det är nog bara en väldigt mild form utav det i så fall. Rim har inte visat några symptom hittills så jag hoppas att han klarar sig.

Så, vad har hänt sen sist.
Jag har precis jobbat klart på det projektet jag varit på under hösten och den här veckan tog jag lite ledigt innan jag går på nästa på måndag.
Det sträcker sig dessutom hela vägen fram till midsommar så den här veckans ledighet kommer ganska lägligt.
Så förutom att träna och bara njuta av att äntligen få sova ordentligt utan någon oro så har jag ett jobb för ett bilmärke som ska göras klart i dagarna innan det går iväg för godkännande hos kund.
Jag hoppas att vädret artar sig lite så slutresultatet inte blir så grått som världen just nu.

Hundarna får nöja sig med promenader och Rim kanske får sig en och annan löptur förutsatt att han inte börjar visa symptom.

***

I’m suspecting that Birk has caught the kennel cough – a mild form of it though. He’s been coughing back and forth during this past week but haven’t shown any signs of it today or yesterday. Rim haven’t shown any signs of it at all so hopefully he’ll make it without getting sick.

So, what has happened since last time we spoke.
I’ve just finished working on this project that I’ve been on during this fall and now I got 1 week off before jumping on to the next one which will be ongoing until midsummer. So I’m going to do my best at chilling this week before heading back to work.

So I’ll be working out, taking the dogs for walks since at least Birk will be taking it a bit slow still and I’m going to finish a job for a car brand that is due next week.

That’s pretty much how fun our life is atm.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

10 oktober 2020

GODKÄND VALLHUND

(english translation down below)

Birk kan nu titulera sig som godkänd vallhund.

Det är ingen obligatorisk titel som en border collie egentligen kräver, men det är en avelsmerit då för att få avla på en bc (och få valparna registrerade som border collies) så måste båda föräldrarna till valparna ha gått vp med godkänt resultat.
Ett form av arbetsprov för att rasen ska fortsätta avlas för det den ursprungligen är skapt för – nämligen att valla.

Men, i alla fall. För mig är det en stor milstolpe att ha tränat upp och godkänt min första egna vallhund (Rim räknas inte för han har jag inte vallat med kontinuerligt). Jag slåss mycket med prestationsångest och demoner i huvudet som förstör och att bara ställa sig vid stolpen och ge sig på ett vallprov är en vinst för mig bara det.
Att han (vi?) sedan gjorde en sån fin runda som resulterade i ett godkänt resultat och fina ord är egentligen bara en bonus.

Birk is now a ”certified” sheepdog because we passed the Swedish herding test this weekend.

Jag vet inte om han har gått så fint förut. Jag hade honom i hand hela rundan (som om han någonsin går ur den egentligen?) och han jobbade på så bra. Mycket förarmissar som drog ner poängen men det var verkligen bara helt mitt fel, han gjorde allt jag bad honom och lite därtill.

Jag är främst nöjd över närarbetet som vi knappt har tränat öht sen förra sommaren och framförallt rännan som varit lite av ett mardrömsmoment för mig.

När man går ett VP så tävlar man inte mot någon, det är ingen som kommer först eller att den med flest poäng får en finare titel etc etc, men jag tar ändå med mig att vi gick ut som startnr 5 och var då det första ekipaget att ta oss runt hela banan. I slutändan stod det klart att vi hade fått näst högst poäng av totalt 14 starter och var därmed 1 av 3 godkända ekipage.
Det gör mig lite stolt ändå.

Nu ska vi varva ner lite med hetsen hos vallningen och fundera på om vi ska satsa på att starta vår första IK1 nästa år. Men innan dess måste vi träna på linjer, linjer och åter  igen linjer

Men, jag vill i alla fall presentera min första egna godkända vallhund BIRK.

***

Birk is now a ”certified” sheepdog because we passed the Swedish herding test this weekend.

It’s not a obligatory test to participate in but if you in Sweden wants to breed your border collie both parents must have earned the title Godkänd Vallhund (certified sheepdog) for the puppies to be registered as purebred border collies. Otherwise their registered as mutts.
The test exists to keep the breed as a herding dog and what it was orignially bred to do – which is herding sheep (mostly, and cattle.

But, anyhow. To me it was just such a big deal to just have train and educated my first sheepdog (Rim doesn’t count). I’m struggling with performance anxiety and having a lot of demons in my brain fucking everything up, so to just attend a sheepdog test was a big achievement for me. 

And how we did it then. He listened to me so well the entire round and did everything exactly how I told him. I did a lot fo mistakes as a handler but they were 100 % my fault.

When attending a sheepdog test (this particular one) you don’t compete against no one. No one places first or last, it’s all about finishing the course and being and passing (or not passing) the test. But even though that’s the case, I’m still very proud of being the fifth contestant to start but the first one to finish the enitre course (no one before us made it the whole way). And that we got the second highest score out of 14 contestants (and only 3 passed the test). 

Anyhow, let me introduce to you, my first approved sheepdog: BIRK

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gå med i kundklubben

Vi är över en miljon medlemmar som alla kan ta del av extra förmånliga erbjudanden, klubbdagar och aktiviter.

Bli medlem

Läs mer om kundklubben här.