Välj område
4 / 2 4 / 2
Kontakta mig

BloggareNinas rader

Onsdag

Onsdag och idag står träning för Kristian på schemat! Jag är fortfarande rejält förkyld, har varnat Kristian för det och förmodligen tar han över tyglarna idag och rider Dorano 🙂 Lyxigt att kunna få riktigt bra ridhjälp när man själv inte är på topp!

Jag tycker att det är bra att Kristian lär känna Dorano från sadeln också så han sedan kan hjälpa mig på bästa sätt från marken. Men det känns otroligt ovant att inte sitta i sadeln själv, jag har alltid ridit mina hästar själv så det känns konstigt att lämna över tyglarna till någon annan. Dorano är dock i väldigt goda händer med Kristian i sadeln, har sett honom rida många hästar nu på gården och han rider alltid så mjuk och fint! Han har ju ridit Dorano en gång tidigare och även då såg det väldigt fint ut. Nyttigt också att få se sin häst från marken ibland!

 

 

Var först med att kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Att gå sin egen väg genom livet

Jag har länge velat skriva ett inlägg som handlar om jobb, satsning inom dressyr och att driva eget företag. Men vet varken hur jag ska börja eller hur jag ska sluta, så det här kan bli hur som helst haha 😉 Men jag ska försöka skriva ner mina tankar och känslor kring detta så att ni förstår hur jag menar!

Jag är en känsloperson och har i hela mitt liv styrts väldigt mycket av vad jag tycker är roligt att göra. Under hela gymnasietiden när alla började prata om vad man skulle plugga vidare och vilken inriktning man ville gå kände jag aldrig ett sug efter att gå den ”traditionella vägen” och plugga vidare bara för att man borde. Jag gick i en av Sveriges bästa och tuffaste gymnasieskolor (Viktor Rydbergs Gymnasium) där rektorn redan första dagen berättade i aulan att procenten av eleverna som studerar vidare från detta gymnasium var ett av de högsta procenten i landet. Det möttes av applåder och jubel, för att plugga vidare efter gymnasiet var en självklarhet för alla elever som satt i bänkraderna redan innan gymnasiets första lektion var påbörjad. Och dom där procenten som inte pluggade vidare efter gymnasietiden var ett misslyckande, så kändes det när det höga procenttalet redovisades.

Redan där, första dagen på gymnasiet, var jag inte säker på att jag skulle vara en del av den där höga procentsatsen av lyckade elever som fattade det kloka beslutet att plugga vidare. Jag har på något sätt alltid känt i kroppen att jag vill drivas av och jobba med något lustfyllt där jag själv får skräddarsy mitt liv. Visst är det säkert många som pluggar vidare som är otroligt nöjda och lyckliga med det beslutet, men jag har aldrig känt mig som en av dom. Även fast jag har haft bra betyg och hade kunnat haka på mina kompisar på den vägen så har något annat hela tiden lockat.

Min pappa och jag pratade mycket om detta i slutet av min gymnasietid och han sa något som fastnade i mig. Pappa är en entreprenör ut i fingerspetsarna, alltid något projekt eller företag på gång och många järn i elden. Även mamma har haft eget företag i 15 år och gjort hela den resan. Jag är SÅ tacksam för att varken mamma eller pappa har styrt mig i vilken riktning jag ska gå, att jag borde följa strömmen och plugga vidare bara för att. Tvärtom så pushade dom mig mycket att våga göra det som jag verkligen brinner för och som jag tycker är roligt. Pappa sa att om man gör något som man älskar och blir så pass bra på det att man blir expert inom det ämnet, då kan man alltid make a living from it eftersom att det behövs experter inom alla ämnen. Jobbar man med något som man älskar behöver man inte ”jobba” en dag i sitt liv.

Så stor del som man faktiskt lägger på jobb genom sitt liv så ska man verkligen sträva efter att göra något som man älskar! Jag ÄLSKAR min situation idag där jag kan jobba med mina sociala medier och vid sidan av det/i samband med det göra en elitsatsning inom dressyr. Jag har skräddarsytt min situation till något som jag inte hade kunnat plugga till eller kollat på någon annan och hakat efter. Jag vet ingen dressyrryttare som har samma upplägg som jag, vilket jag också är himla stolt över att ha åstadkommit.

Jag brukar tänka att det finns två vägar i livet; motorvägen och off road-vägen. Motorvägen är den mest lättillgängliga, den flest tar och den som har tydliga skyltar med avfarter och destinationer man kan ta sig till. Du väljer om du vill åka norrut eller söderut och vilken avfart som lockar mest. Jag säger inte att den vägen alltid är enkel, den kan vara jäkligt tuff med långa år av studerande, tentor och kämpande. Men den är tydlig. Sedan finns det den andra vägen, off road-vägen. Här finns det varken en utstakad stig eller skyltar att förhålla sig efter, bara magkänslan som säger i vilket riktning du ska ta dig. Du kanske inte vet vart du hamnar, men du kan hitta dom mest magiska platserna och utsikterna.

Jag tror att jag har ärvt min off road-mentalitet av pappa. Att våga satsa på magkänslan och styras av lust genom sitt arbetsliv. Att brinna för något och skapa arbetstillfälle utifrån vad man faktiskt älskar att göra. Min pappa har senaste två åren byggt upp ett företag inom en helt ny bransch för honom som nu senaste veckorna har fått många positiva besked och det har verkligen börjat rulla på för, jag blir så otroligt stolt och glad över hur han har lyckats efter dessa år av kämpande. Utan att veta vart vägen leder men vågat tro på att den leder till en magisk plats. Det är inspirerande för mig! Och när man väl får börja skörda så är det så värt det.

I hästbranschen är det en väldigt tydlig struktur över hur man ska göra för att lyckas. Vilken väg man ska ta och vad som är rätt. Jag har mött många äldre personer i den här branschen som rynkar på näsan över hur jag har valt att utforma min satsning och mitt liv kring hästar och dressyr. För det är ju inte den rätta vägen enligt dom. Sociala medier är ingenting för seriöst hästfolk och definitivt inget för en satsande dressyrryttare. Man ska lägga tid i sadeln och enkom tid i sadeln för att blir bra. Men, där tycker jag det är viktigt att förmedla att den vägen inte behöver vara för alla. Jag vill inte rida 12 hästar om dagen, vara låst 365 dagar om året, inte ha tid för familj, vänner och relationer. Det är inte ett liv som jag vill ha eller som jag strävar efter, det lockar inte mig. Men det är väldigt tabu att säga det i dressyrvärlden, speciellt om man tävlar på hög nivå. Alla ska älska att rida 12 hästar om dagen, gå upp innan 05 på morgonen och knappt ha tid att ta hand om sig själv. Man skrattar åt att man bara sover 3-4 timmar per natt och sedan mockar man några boxar till och rider ett gäng hästar både innan solen gått upp och efter att solen gått ner.

Jag hoppas att kunna inspirera någon av er därute att det behöver inte vara så. Man har möjlighet att utforma sitt liv precis så som man vill ha det och man behöver inte följa alla mallar och oskrivna regler som finns där ute. Det var ingen som sa till mig att alternativet att jobba med sociala medier och kombinera det med satsning inom dressyr ens fanns, det är något som jag har skapat själv. För att det är så jag vill ha det. Jag vill ändå tro att jag idag är så pass kunnig och duktig på detta med sociala medier att jag skulle kunna söka ett ”vanligt” jobb inom det på tex en mediabyrå eller liknande, för att jag har skapat mitt eget CV med erfarenheter inom detta och visat att jag kan. Jag vågar lita på det i alla fall.

Jag jobbar med hästar men inte på det traditionella sättet. Jag jobbar med att dela med mig av min satsning inom dressyr på sociala medier för att inspirera, motivera och engagera andra. Något som jag älskar att göra. Tack mamma och pappa för att ni pushade mig att våga ta off road-vägen genom livet ❤️

❤️

15 kommentarer

15 reaktion på “Att gå sin egen väg genom livet

  1. Stella skriver:

    Men Nina, i din kommentar ovan säger du att ”Lina också har haft förmånen att ha egen häst”. Fast vem har köpt Dorano? Säkert dels med pengar som du tjänade på ditt grymma jobb med Bizet, men jag antar att din mamma också hjälpt till? Sen måste man ju ändå tro att din familj har det bättre ställt än Lina – du har ju blandcannat en lägenhet på Odenplan, Lina bor ju liksom i Flen, hennes föräldrar är väl bonde och lärare?. Hon äger ju ingen av sina topphästar själv längre, Dokki & Biggles. Säger inte att du inte kämpar, men jag tror Lina fått kämpa mer, faktiskt.

    Sen handlar det om att vill du bli BÄST måste du rida. Du blir ju inte bättre på DRESSYR av att blogga, men av att rida 12 hästar. Och för mig är utbildning en enorm trygghet. Med en utbildning har du alltid något att falla tillbaka på, tänk om allt med sociala medier bara dör? Alla slutar läsa bloggar?

  2. Anngelica skriver:

    Bra skrivet! 🙂

  3. Birgitta skriver:

    En annan reflektion:

    Jag tror inte alls att alla älskar att jobba från det att solen går upp osv som du beskriver utan de som gör det är många gånger TVINGADE till detta; om de vill ha hästarna som yrke.

    Ska man få (vit) förtjänst på ”hästeriet” krävs det i många fall allt det du skriver om att rida massa hästar, jobba hårt, inte ha tid för annat osv.

    Uppenbarligen finns det människor som trots allt tycker att det är VÄRT det men jag tror absolut att de ännu hellre hade haft en mindre arbetsbörda om det var ekonomiskt möjligt.

  4. Mona skriver:

    Mycket inspirerande inlägg. Fast jag är närmare 60 än 50 och hängt sadeln på boxdörren uppskattar jag att läsa dina inlägg och följa med på dina äventyr.
    Med åldern lite luttrad om ridsportsvärlden, men det som intresserar mig i ditt fall är att du kör ditt race, och är så uppenbart kär i din häst ”på riktigt” utan att hyckla. Genuint ödmjuk och vänlig mot dina följare.
    You go girl💪
    P.s visar detta för min dotter som går sista året på gymnasiet och pushar för att hon väljer med 💖 D.s

  5. Amanda skriver:

    Väldigt inspirerande inlägg! Men jag håller med Birgitta ovan att alla har inte förutsättningar att ta den vägen utan ekonomiskt stöd hemifrån eller från någon annanstans. Kanske man måste jobba 5 år innan man vågar satsa som du gör, eller aldrig vågar. Jag tycker det är grymt bra gjort av dig och jag tvivlar inte på att det varit mycket slit och jobb tidvis vilket du nu får betalt för. Har dock en fundering. Vad gör du om du blir sjuk och inte kan rida en period? Eller inte kan sköta dina medier? Har du någon ”försäkring” eller plan b?

  6. Birgitta skriver:

    Fast Nina; jag tycker att du glömmer (?) en jätteviktig sak i sin beskrivning och det är hur mycket/ stor nytta du har haft av rent ut sagt ekonomisk support hemifrån- något som verkligen inte är alla förunnat.

    Det finns säkert massvis av unga, ambitiösa tjejer som liksom du skulle vilja leva det liv du beskriver men de har ”helt enkelt” inte de ekonomiska möjligheterna till det.

    Innan du byggde upp dina sociala kanaler osv hade du möjlighet att köpa en dyrare häst, träna frekvent för mycket skickliga tränare, tävla utomlands osv.

    Detta har bidragit till att du har lyckats med dina sociala medier osv tror jag- jag tvivlar på att din blogg blivit så stor och att du fått de sponsorer du har om du ridit på….säg LA-nivå med mediokra resultat.

    Du har alltid hyllat din mamma och med all rätt.

    Utan support hemifrån går det som ung person utan utbildning och hyfsat avlönat jobb i princip inte att träna och tävla så som du alltid har gjort, det är min övertygelse.

    Så även om du har byggt upp ditt liv, satsning osv på ett fantastiskt sätt så vill jag ändå hävda att det blir lite blåögt att, som det påstås ibland, säga att det bara är att kämpa på så kan man uppnå precis vad man vill. Så tycker inte jag att verkligheten ser ut. Pengar spelar ofta en mycket stor roll.

    • ninasrader skriver:

      Jag håller med dig, alla har olika förutsättningar och jag har säkert haft bättre förutsättningar än många. Bara att få ha en egen häst vet jag är få förunnat. Men, jag har utbildat majoriteten av mina hästar själv. Min första ponny var inte ens inriden när jag fick henne vid 10 års ålder. Jag har förvaltat de hästar jag har haft och gjort så att de har ökat i värde och på så sätt har vi sakta men säkert kunna köpa lite bättre hästmaterial.

      Lina är fantastiskt duktig och flitig, hon har valt hur hon vill leva sitt liv med hästar och det är superkul och bra för henne 🙂 Även hon har haft förmånen att ha egen häst och varit skicklig på att utveckla de hästar hon har haft och förvalta dom på bästa sätt. Tycker hon är grymt duktig!

      Bara för att jag väljer att inte skriva så ingående om ekonomi betyder det inte att jag är uppväxt med guld och gröna skogar. Mitt inlägg handlar mer om att jag tror att man kan komma långt i livet om man vågar tänka utanför boxen. Jag jobbade på restaurang och slet som bara den samtidigt som jag byggde upp min blogg vid sidan av. Jag bloggade i två år utan att tjäna en krona på det. Men jag vågade drömma om att jag en dag kanske skulle kunna göra det.

      Att starta en enskild firma är gratis och något som alla kan göra. Är man tillräckligt driven och motiverad så tror jag verkligen att man kan lyckas med det man drömmer om! Till exempel Isabella löwengrip startade sin blogg och hittade på saker att skriva om, hon hade inget men se var hon är nu. Jag jämför mig inte med henne, menar bara på att det inte är exakt min väg heller jag förespråkar utan vill peppa folk att hitta sin egen väg utifrån sina egna förutsättningar. För vi kommer alltid ha olika förutsättningar 🙂

    • Maria skriver:

      + 1 till.
      Jag tvivlar inte ett dugg på att du (Nina) båda har talang och jag unnar dig verkligen att kunna leva på dina sociala medier samtidigt som du har en fin häst som du kan ge superbra förutsättningar för att lyckas tillsammans med, men för att kunna komma dit krävs det helt klart en god ekonomisk start. Om man ser till exempel till Lina Dolk som skulle kunna vara det exemplet du skriver om i din text, så har hon inte samma ekonomiska möjlighet (utifrån vad hon skriver i blogg och andra sociala medier, jag vet inte hur vare sig din eller hennes ekonomi ser ut, men man kan oftast läsa mellan raderna), utan hon har kommit dit hon är idag tack vare slit, talang och järnvilja att bli en bättre ryttare (och det genom att rida en massa olika hästar, ytterligare en faktor jag tror spelar in).

      • Framtiden? skriver:

        Undrar om du har funderat över framtiden och vad du tänker göra om Dorano blir allvarligt skadad eller sjuk? Du har ju byggt upp hela din karriär runt honom nu och du är beroende av att faktiskt vara en elitryttare som syns och vinner tävlingar för att behålla din inkomst i form av läsare och sponsorer. Även om du lever ditt drömliv och har ditt drömjobb just nu så är du i en otroligt sårbar position. Känns det inte väldigt läskigt att allt kan försvinna så snabbt? Hoppas givetvis att din underbara häst får vara frisk och hel i många år till! ❤️
        Men alla vet ju hur sköra hästar och hur snabbt det kan gå åt skogen så någonstans får man ha det med sig i tankarna. I ditt fall skulle det inte bara vara en känslomässig belastning, du förlorar även jobbet. Ingen häst att rida, ingen satsning att blogga om, inga sponsorer. Jag antar att han inte är försäkrad för sitt fulla värde för det brukar hästar i den prisklassen inte vara, så det är ju inte bara att shoppa en ny gp häst. Vad gör du om det värsta händer och han inte kan ridas mer? Har du någon back up plan för din karriär?

        • ninasrader skriver:

          Jag tänker inte alls så som du skriver. Visst är Dorano viktig för bloggen just nu, men det finns ju ingeting som säger att jag inte kan fortsätta blogga/jobba med sociala medier även om han blir sjuk eller skadad. Mina sociala medier speglar mitt liv med hästarna och kommer det en tuff period så är jag säker på att det finns mycket att skriva och dela med mig om även när det gäller det. Det fina är ju att bloggen just handlar om mitt hästliv, i med- och motgång! Om jag mot förmodan skulle sluta med hästar (vilket jag absolut inte har några planer på) så finns det såklart möjlighet att rikta om innehållet på mina medier till det som då kommer intressera mig och ta upp mitt liv och då hitta samarbetspartners som skulle passa mitt innehåll. Precis som jag skrev i mitt inlägg så tror jag också att jag kan hitta ett ”vanligt jobb” om allt med mina egna medier skulle skita sig och jag skulle behöva det, tack vare den erfarenheten jag har fått genom mina sociala medier. Skulle jag inte göra det så finns ju alltid möjligheten att studera om jag skulle vara sugen på det då. Men jag kommer alltid sträva efter att göra sådant som jag tycker är roligt! 🙂

    • Linda skriver:

      +1 Kunde inte uttryckt det bättre själv.

  7. Sanna skriver:

    Så inspirerande att läsa!

  8. Emma skriver:

    Jäklar vad grym du är! Allt du skrev gjorde så att jag kunde tänka inför mitt gymnasieval. Att man ska forma sitt eget liv precis som man vill och att man ska göra något man älskar. 👏🏻😘

    /@ninassrader

  9. Fanny Apelgren skriver:

    ”Jag hoppas att kunna inspirera någon av er därute att det behöver inte vara så.”

    Tack, det har du nyss gjort! Min dröm har alltid varit att nån gång kunna tävla Grand prix dressyr och rida mästerskap. Därför valde jag att efter min gymnasietid börja studera på Chalmers då jag insåg att om jag ska ha råd att ha häst resten av mitt liv behöver jag ett välbetalt jobb. Jag valde dock att till skillnad från många andra som studerar på Universitet bo kvar hemma hos mina föräldrar för att kunna fortsätta ha häst, tävla och träna under min studietid. Detta är något som ifrågasatts av många, hur jag hinner och orkar. Men detta har gett mig chansen att satsa med min drömunghäst som jag lyckades köpa för några år sedan som nu är 7 år, tillsammans har vi tagit oss till MSV B dressyr och mycket längre tror jag vi kommer komma :)! Så jag ångrar inte mitt val! Nu har jag lite drygt ett och ett halvt år kvar att studera och känner väl lite som du skriver att jag kanske inte vill ta den traditionella vägen. Jag vill inte ha en hästverksamhet där jag rider 12 hästar om dagen, men jag vill inte heller jobba 8-17 på kontor varje dag. Så jag hoppas att jag liksom du ska kunna hitta ett sätt att uppnå mina drömmar, att kunna fortsätta satsa mot Grand prix och mästerskap och samtidigt ha ett jobb som jag älskar :)!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

En regnig tisdag i oktober

Vaknade av regnet som smattrade mot rutan, mysigt ändå! När man inte behöver gå ut det vill säga 😉 Jag ska dock strax sticka till stallet och rida ett lätt joggpass. Förkylningen är starkt närvarande så ska försöka att inte anstränga mig så mycket. Dorano får göra jobbet idag och jag kommer mest åka med!

Övriga planer idag är att kurera mig och bli frisk! Ska börja redigera vloggen från Carl Hester-clinicen också, ledsen att det har dröjt men var osäker först om jag ens skulle lägga ut den då det var filmningsförbud under clinicen. Nu har jag dock pratat med arrangören och jag får ta med lite korta klipp från själva clinicen (utan Carls röst dock) så då känns det mer värt att lägga ut vloggen 🙂 Håll utkik!

1 kommentar

En reaktion på “En regnig tisdag i oktober

  1. Julia skriver:

    Varför får inte hans röst osv vara med? Är det bara för att andra inte ska få ”gratistips” ? 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Sjukstuga

Det var tungt att jobba i stallet med min förkylning idag.. Varje steg kändes som en kraftansträngning och jag blev matt av minsta lilla. Jag gick 30 minuter med Dorano ridhuset (för att undvika blåsten och kylan ute) innan mitt jobbpass och han verkade rätt nöjd med en extrainsatt vilodag, även fast det tar emot i hela min kropp att behöva ändra om i min planering (speciellt inför tävling) så var det väldigt nödvändigt idag. Har bara blivit sjukare under dagen och när jag kom hem från stallet däckade jag i sängen och sov ett tag.

Nu har jag gjort mig en kopp te med massor av honung och ska bädda ner mig i sängen igen. Axel är iväg på middag och jag längtar till han kommer hem ❤️ Känns alltid lite lättare när man kan tala om för någon hur sjuk man är och få en medlidande blick 😉

Lever med mitt toapapper, nässpray och Eight Hour Cream just nu. Det eviga kretsloppet av snorig näsa -> snyta sig -> narig näsa -> smörja -> snorig näsa igen osv.. Näsan hinner ju aldrig återhämta sig mellan snytningarna haha.

1 kommentar

En reaktion på “Sjukstuga

  1. Carina skriver:

    ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Halsont och nackont

Vi fick mycket gjort igår på vår fixarsöndag! Så skönt att äntligen få ordning på de där sista garderoberna och stöket som vi inte orkat ta tag i 🙂 Dessutom är lägenheten storstädad, skönt att starta veckan så.

Mindre skönt att jag vaknade upp med både halsont och nackont imorse… Axel har varit förkyld i veckan och nu verkar det som att jag har blivit smittad 🙁 Typiskt eftersom att jag har tävling på söndag.. Hoppas inte att jag blir totaldäckad! Nackont beror väl på att jag har sovit konstigt..

Jag dricker te och försöker kurera mig så gott det går. Ska dock jobba i stallet i eftermiddag så det är bara att bita ihop. Tänkte att Dorano får vila idag med och bara gå en lugn promenad, så blir det lite mindre ansträngande för kroppen i alla fall. Känns så tråkigt att bli sjuk också när jag precis kommit igång med träningen (kan ju mycket väl vara en orsak till förkylningen), hade flera träningspass inplanerade denna vecka som jag såg fram emot.

Ingen höjdarstart på veckan! Hoppas att ni mår bra ❤️

På vår promenad igår ❤️

1 kommentar

En reaktion på “Halsont och nackont

  1. Tilda skriver:

    Hej! Hoppas du mår bättre snart:)
    Jag har en häst med svag(oangagerade) bakben och rygg har du några bra tips på övningar som jag kan göra?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fixarsöndag

Kaffe med kanel på toppen, det är mysigt det 😉 Idag har Axel och jag bestämt att ha en riktig fixardag här hemma och få ordning på dom där sista grejerna som vi inte gjort klart efter flytten. Det ser klart ut på ytan i vår lägenheten men sanningen gömmer sig i garderoberna som på insidan viskar om det motsatta 😉 Ni vet dom där kaoslådorna där man river ner allt krafs man har som man inte riktigt vet var man ska göra av men man vill ändå inte slänga? De lådorna ska vi ta tag i idag! Vi ska även storstäda, bära ner saker till källaren etc. Fixarsöndag helt enkelt!

I eftermiddag åker jag till stallet och går en sväng med Dorano! Det blev ingen final för oss tyvärr 🙁 Men det gör inget, hoppas vi tar oss dit nästa år!

Ikväll ska vi träffa pappa, hans fru och mina lillebröder som är i Stockholm nu under höstlovet! Vi ska äta middag på deras hotell, ska bli så mysigt att träffa dom igen 🙂

1 kommentar

En reaktion på “Fixarsöndag

  1. Lina skriver:

    Tittade du inte på finalen ? 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Tråk-lördag

Idag har jag haft en ganska tråkig lördag haha. Eller, den började bra med ett joggpass på Dorano 🙂 Han kändes fin idag! Egentligen skulle han ha en vilodag men eftersom att jag är reserv till morgondagens Dressage Power Live Arena GP Tour så ville jag ändå rida lite lätt idag ifall att jag skulle få en plats. Har inte fått en plats än så förmodligen blir det ingen start för oss imorgon, då blir det vilodag för honom imorgon istället 🙂

Efter ridpasset tog jag hästbussen ut till Ekerö och hämtade mina vinterdäck där som jag glömde ta med vid flytten. Anledningen att jag tog hästbussen var för att jag skulle hämta 8 däck och var osäker på om det skulle gå in i vanliga bilen. Så, en timme enkel väg ut till Ekerö för att hämta däcken, sedan en timme tillbaka till stallet. Väl i stallet gick jag en eftermiddagspromenad med Dorano och sedan tog jag vanliga bilen in till stan igen. Roligare lördagar har man ju haft men det här var nödvändigt innan snön och halkan kommer! Skönt att få det gjort!

Nu ska vi äta tacos-resterna och kolla säsong två av ”Making a murderer” som nu kommit ut!!! Blev så tagen av säsong ett så ser fram emot att se fortsättningen 🙂 Älskar dokumentärer!

På eftermiddagspromenad i blåsten ❤️

1 kommentar

En reaktion på “Tråk-lördag

  1. Sofia skriver:

    Såg precis klart andra säsongen avMaM igår! Är oxå helt tagen!
    Känner mig både förvirrad och frustrerad!
    Helt klart en av de bästa serier/dokumentärer jag sett!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Igång med träningen!

Känner mig nöjd med att jag kommit iväg till gymmet tre dagar sedan jag skaffade Sats-kortet för en vecka sedan! Jag gick en eftermiddagspromenad med Nellie och var nära på att skita i att gå till gymmet idag, men sedan tänkte jag på alla orsaker till varför jag vill pallra mig dit och då var det givet att jag skulle ta mig i kragen och gå dit 🙂 Var med på ett pass som hette Core, tror ni fattar vad vi tränade på då! Väldigt bra träning och jag kände mig så nöjd efter. Jag vill få in rutin på träning utöver ridningen igen och då får man ibland bara köra och inte tänka så mycket.

Jag tränar främst för att 1) bli bättre i sadeln och bli den bästa ryttaren jag kan 2) träna varierat för en hållbar kropp och inte få ont i höfter och rygg som jag annars får 3) för att få mer energi i vardagen. Och så sporrar fystesterna vi ska ha på nästa ATG Hopp & Talang träff 😉

En sak jag kommit fram till är att JAG ÄLSKAR ATT GÅ PÅ PASS! Skönt att gå dit, veta hur lång tid det tar, ha någon som säger vad man ska göra och sedan bara GÖRA. När jag tränar själv är det så lätt att tänka ”orkar jag verkligen en till?” och bara tänka för mycket hela tiden. På pass bara kör man på och gör vad tränaren säger. Det gillar jag! Det finns också stor variation på passen, nästa vecka ska jag bland annat testa Bodypump och Yoga.

Man bli ju frestad att köpa allt rosa i butiken också, så fint ju! Köpte en ny (svart dock) träningstopp idag, bara för att det är fredag och för att jag blir extra peppad av nya träningskläder 🙂

Var först med att kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gårdagens inköp

Inlägget är i samarbete med Granngården.

Nu tänkte jag visa er vad jag fick med mig hem igår från Granngården:

Fodersalt och Gastro Support. Salt får han extra i maten dagligen och Gastro Support får han vid resor och foderbyten.

Äntligen har jag en täckkjol!!! Inte det vackraste plagget kanske men jag har ändå varit avis på alla som haft täckkjol under kalla vintern. Det ser så skönt och varmt ut. Invigde den idag:

Precis så skön som jag hoppades på! Extra skönt för mina ben som jag lätt får köldutslag på. Tror denna kommer rädda mig i vinter!

Fleecetröja från Harcour. Trodde denna var mörkgrön men nu när jag kom hem vet jag inte om den är grön eller brun?! Snygg är den i vilket fall haha. Nellie ville vara med på bild ❤️

En till tävlingstopp från Ariat! Har en likadan men behövde en till 🙂 Denna var dessutom på halva priset!

Supernöjd med mina inköp! Såg att Granngården nu har erbjudande på träns från Schockemöhle, tips till er som letar snyggt träns till en billig peng 🙂

4 kommentarer

4 reaktion på “Gårdagens inköp

  1. Emma skriver:

    Köpte också den tröjan i tron om att den var grön. Kommer hem och den är brun?! Måste vara märkligt ljus inne på Granngården (var i Uppsala också). Men den är ju fin ändå!

  2. Carolina skriver:

    Fleecetröjan från Harcour har jag med, vann den i en granngården tävling varm och superskön:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Dagens träning

Förmiddagens träning gick riktigt bra!! Vi jobbade lite mer med traven än vad vi brukar och här fick jag framför allt jobba på att hitta en lite kvickare arbetstrav. Dorano är så otroligt stark i passagen och vill gärna gå in i den, så att jobba på en kvickare arbetstrav med sug framåt hela tiden är svårare för oss än att rida piaff och passage. Dorano är stark i den bärande kraften men inte lika stark i den påskjutande, därför behöver vi jobba lite extra på den 🙂

Jag varvade nedsittning och lättridning i traven först, fick lägga upp takten något och känna att han hela tiden höll sig kvick i fötterna. I början ville Dorano samla upp sig så fort han tyckte att jag antydde något om det, därför underlättade det att lägga lättridning så kunde jag vara ännu tydligare med sitsen vad jag ville. När han väl ”klickade i” framåtbjudningen i detta så blev han sååå fin! Han verkligen travade in i handen till ett mjukt stöd och var väldigt framme för mina ben. Då fick jag varva korta sträckor passage med arbetstrav och passagen blev ju kanonfin när jag hade så mycket go i honom! Jättekul att känna. Även galoppen blev väldigt fin efter det jobbet, rund och ihop men ändå med driv framåt i varje språng. Vi fick till 15 riktigt fina byten i varje med denna energi också!

Bästa starten en fredag med ett bra träningspass!

Var först med att kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *