Rädda sommarkatten!

För många människor har katten inget värde. Jo, kanske en månad eller två om sommaren, men inte mer än så. På föreningen Djurhjälpen i Vaxholm bor ett 70-tal övergivna katter som övergivits. 

granngarden_djurhjalp_vaxholm_katt1
En mjuk rosa filt att vila på i lugn och ro, mat varje dag och kärleksfull omvårdnad. En självklarhet kan tyckas, som däremot är långt ifrån verkligheten för alla katter. På Föreningen Djurhjälpen i Vaxholm får övergivna och utsatta katter en fristad.

Visste du att det finns sommarkatter som än idag överges med ord som: ”Misse han klarar sig. Det finns gott om möss och råttor här som katter tycker om att äta.” Och föräldrar som tröstar sina barn som lämnar landet för att återvända till stan när sommarlovet är över: ”Du ska se att nästa sommar står din katt här på trappen igen, katter kommer alltid tillbaka.”

Vi är i Vaxholm på Föreningen Djurhjälpen. Här jobbar tre personer för att ta hand om ett 70-tal övergivna katter. Ett hem som ingalunda är unikt, det finns omkring sextio andra katthem runt om i Sverige.

Telefonen ringer hela tiden. Flest samtal kommer från privatpersoner, men också från polisen och socialtjänsten som vill berätta om katter i nöd. Övergivna, sjuka, utsvultna. Många rädda och väldigt folkskygga. Djur utan status och värde för den som en gång skaffade katten och invaggade i trygghet: ”Här finns kärlek, här finns mat, vi tar hand om dig!”. Människor som sedan bommar igen lantstället och lämnar katten ensam och övergiven på trappen.
– Den typiska sommarkatten hittas i kolonistugeområden och områden med sommarstugor där de dumpas, säger Madeleine Asp som sedan ett år tillbaka jobbar på Djurhjälpen.

Och övergivna katter finns det massor av, så många att de ofta måste tvingas säga att de inte kan ta emot katten, trots att de inget hellre önskar.
– Många katter som överges är inte kastrerade. Katter söker sig till andra katter, det blir kattungar och flocken av förvildade katter bara växer. Det tänker inte ägarna på, att det lilla kattproblemet blir till ett mycket större för många fler katter, säger Madeleine.

Lika fel som tron är att katter kan klara sig på föda som råttor och möss är att de kan överleva genom att bo utomhus och utan skydd året om. Katterna plågas av dåliga munnar eftersom de har varit tvungna att äta allt som de kommit över, som plast och kottar. Nästan alla har ett nedsatt immunförsvar och även om katter har en förmåga att föröka sig lätt, så är det vanligare att de kattungar som föds förvildade dör av svält och kyla än överlever.

Det är strax efter lunch på Djurhjälpen och förvånansvärt lugnt. Katterna ligger och halvslumrar i korgar och burar. Dörren ut till rastgården, belägen med vacker utsikt över vattnet, är öppen och ger en skön fläkt. Här är det rent, snyggt och helt anpassat efter katternas villkor.

Tanken är att katterna ska vara här under en period, socialiseras och sedan slussas ut till dem som kan tänka sig att adoptera en katt. Men den resan är varken enkel eller spikrak. Varje katt som kommer in måste sitta i karantän under tre veckor eftersom man inte vet om den bär på någon smitta som pest, snuva eller andra djursjukdomar. Sedan ska katten öronmärkas, vaccineras och kastreras och vara så frisk att den äter och dricker ordentligt.
– Katterna bor här, men vissa får komma till jourhem där de får tränas på att bo och fungera med människor innan de blir bortadopterade. För vem vill ha utomhusfödda Missan, som visserligen äter ur händerna, men inte är möjlig att klappa? Tyvärr går det inte alltid så bra att anpassa katterna. Vissa katter slutar att äta, de har äntligen hittat en trygghet här och då har de svårt för att flytta vidare. Sedan finns det katter som helt enkelt är så förstörda att de inte klarar av mänsklig närhet.

– Vi har också krav på kattägaren. Några av våra katter måste bo i villa eftersom de inte kan  vara inomhus hela dagarna och andra katter lämnar vi bara ifrån oss i par. Som Sune och Miss Ann. De är ett par, de sover alltid tillsammans, dem skulle vi aldrig skilja på.

granngarden_djurhjalp_vaxholm_katt2
Madeleine Asp jobbar på Föreningen Djurhjälpen i Vaxholm. Hon har tagit hand om övergivna katter sedan hon var en liten flicka. Det finns 1,6 miljoner katter i Sverige, men eftersom katter inte behöver registreras vet man inte helt säkert hur många katter det finns. En katt kan bli 15 till 20 år.

När Madeleine pratar om vilka som är syskon, var de kommer ifrån och hur katterna är till sina sinnelag, är det solklart vad jobbet betyder för henne.
– Att jobba här från tidig morgon till sent på kvällen med att tvätta, skaka filtar och städa, ge katterna mat, rengöra matskålar och skura kattlådor, dela ut mediciner och kärlek – det är inte ett jobb, det är ett kall. Ofta blir det gos tillbaka, men man får också räkna med en smäll från tassen och ett rejält rivmärke, säger Madeleine och skrattar.

Jag bodde på Gotland som barn och var känd redan då för att ta hand om övergivna katter. Det här är ett drömjobb för mig och helst skulle jag vilja ta hem varenda katt, så visst är det svårt att lämna dem. Men vi är noga och lämnar aldrig vidare en katt om det inte känns rätt och ofta, när matchningen mellan katten och den nya familjen är klockren, då känner jag en stor lycka!

Har du sett en katt som du inte tror har ett hem?

  • Sätt upp lappar i omgivningen, kanske är det någon som saknar katten.
  • Kontakta Länsstyrelsen som ansvarar för djurskyddet.
  • Kontakta ett katthem i närheten. Det finns ingen övergripande organisation, så sök via nätet. Djursjukhus och veterinärer brukar känna till lokala katthem, precis som polisen.

Djurhjälpen i Vaxholm hittar du här: www.djurhjalpen.nu