Pantheon – en äventyrsbengal
Det absolut bästa Pantheon vet är att gå på promenader med oss. Han ger hela sin själ när han är ute och den som går med honom blir hans bästa vän i hela världen. Något som är vanligt bland bengaler är deras outtröttliga energi.
Jag tror att den energin blir jobbig för Pantheon när den inte hittar utlopp. Den finns i honom hela tiden och den töms inte förrän vi går ut och går.
Lägg på ett kol då Pantheon och häng med. Det är ingen värme ute idag. Vi måste röra oss lite för att få upp värmen.
Det doftar inte Pantheon. De är fruset.
Det kan jag nog inte säga att jag gör.
Jag tänker inte gå och lukta på buskar om det är så du menar.
Oj Panthis! Håll dig borta från den där hålan! Man kan inte veta vad som bor där!
Det kan man visst matte, men jag håller avstånd och klättrar i träd istället.
Spritt i benen och glad hög? Brrr… det är kallt… Ska du spritta ner därifrån kanske?
Ja, men bara för att rusa upp i nästa. *Mjaur*. Så kul!
Alldeles fantastiskt är vad de är Pantheon. Du lär mig så otroligt mycket på våra promenader och din glädje blir faktiskt min också när jag börjar fokusera på rätt saker. Tyvärr går tiden med dig i hagen alldeles för fort så vi måste börja tänka på att ta oss hem nu.
En liten stund till, men bara en liten stund.
Just nu bloggar Eva Eriksson på Grannliv om hennes och katternas äventyr. Vill du läsa mer av henne, besök hennes blogg Herrsjökräftan eller hennes facebooksida Herrsjökräftan!
