Vägen från valp till jakthund

För nästan precis ett år sedan, födde Joachim Almgrens bretontik Tara sin allra första valpkull. En härligt livlig kull valpar bestående av 5 hanhundar och 1 tik som döptes till Tuva. Förra hösten blev tack vare detta inte riktigt som en vanlig höst bestående av massor med jakt, jaktprov och långa jaktprovsresor. Joachim skulle istället vara hemma och ta hand om valparna – vilket han gjorde med stor glädje.

Hundarna i Vakkuniva-Tarzans kennel

Idag har jag fyra tikar i Vakkuniva-Tarzans Kennel. Ett riktigt generationsboende, med Mormor och Mamma Tess som är äldst, snart 14 år gammal, Tess äldsta dotter: Tindra 9 år, den yngre dottern Tara som hunnit bli 6 år gammal samt Taras dotter: Tuva som alltså fyllde 1 år den 29:e Augusti. Tess i sin tur härstammar i sin tur från Kennelns namngivare och min allra första hund: Tarzan.

Fyra hundar i snö.

Alla mina jakthundar är mycket välmeriterade. Senast i raden att ta ett viktigt steg närmare det Svenska Jaktprovschampionatet var Tara som erövrade ett 1:a pris Elitklass i Skog, den 24:e Augusti 2020. På bretonsidan motsvarar 1:a priset i Elitklass ett certifikat. Dessa premier hänger högt kvalitetsmässigt och kräver sin hund och förare, i kombination med att de vilda fåglarna finns i markerna, gynnsamma vittringsförhållanden och att fåglarna är samarbetsvilliga för dagen.

För ett år sedan började alltså resan med min lilla söta Tuva. En resa som alltid måste anpassas individuellt utifrån den enskilda individens förutsättningar fysiskt och mentalt. Här kan du läsa mer om min och Taras valplycka och om tiden i valplådan.

Tiden efter valplådan

De sista 2 veckorna i valplådan är oftast en ren pina för tiken. Valparnas vassa tänder skaver när de biter i tikens tissar, valparna är fulla av bus och tiken fostrar dem allt tuffare för att hålla ordning på dem. Vid 8 veckor är de leveransklara och lämnar valplådan, för sina nya hem i Sverige och Norge.

Tuva och valpar.

Det är viktigt att valparna får en fortsatt god utveckling i sina nya miljöer. Av denna anledning skickar jag alltid med en 12 kilos säck med Appetitt Puppy Medium, och rekommenderar de nya valpägarna att fortsätta ge samma foder under hela första året. Det är nämligen nu vid 8-9 veckors ålder som vårt jobb med att ta över valpfostran efter tiken startar. För att så småningom forma valpen till färdig jakthund.

Tillvänjning av olika transportmedel

För mig är det viktigt att tidigt vänja mina hundar vid att åka bil, snöskoter och båt. Redan vid 5-6 veckors ålder tar jag därför med valparna på små bilturer dagligen. Eftersom jag nästan aldrig lämnar hundarna hemma när jag åker till stugan i väglöst land, reser på jaktprov eller på jakt måste de alltid vänjas vid att följa med och vara trygga i många olika situationer.

När det gäller Tuva fick hon börja att åka snöskoter redan vid 9-10 veckors ålder. I fjol kom vintern tidigt till Kiruna och det var åkbart med skoter redan i mitten på oktober. Under de första skoterturerna fick Tuva plats innanför min jacka, medan hon efter några turer fick lära sig att sitta med de stora hundarna i skoterkälkens hundlåda. Tuva har hela tiden varit en liten tuffing så tillvänjningen gick galant.

Lydnadsträning under inlärningsfasen

När det gäller inlärningsfasen startar jag alltid med att lära in mina valpar kommandon för ”sitt” och ”hit” med godisbelöning. Även att ”nej” alltid betyder avbryt allt vad du håller på med. Rent praktiskt handlar det om att motivera valpen att göra rätt för att få sin belöning tills hon vet vad orden betyder. Ju färre kommandon, ju enklare blir det att kommunicera med hunden.

För en stående fågelhund är det i princip ”sitt”, ”hit” och så småningom även ”apport” som hunden behöver kunna. Men dessa kommandon måste nötas in i ryggmärgen, så att de fungerar varje gång och även när störningarna är stora. Grunden för att kunna ställa större krav på hunden är att de är lite äldre och dressyrmogna. Själv försöker jag alltid låta valpen få vara valp och väntar med att ställa allt för stora krav. Här styr dock alltid valpens individuella egenskaper hur fort jag vågar gå fram. Grunden är dock att hunden inte behöver tränas för att vara bäst som unghund, utan som 3-4 åring. Jag försöker alltid skynda långsamt.

Valpar och Appetitt-säckar.

Skogsvana, fågelintresse och jaktlust

Mina valpar och unghundar får som regel alltid följa med tidigt ut i skogen, i ganska fria tyglar. De får upptäcka skog och fjäll på ett naturligt sätt, träffa på ripor och tjädrar och vara med när jag tränar de stora hundarna från början.

Tuva fick tidigt lära sig att det är hon som skall hålla kontakt med husse och inte tvärtom. Och hon stack ganska snart ut i snön på egna upptäcktsfärder. Eftersom hon var relativt orädd redan tidigt passade hon på att avvika från stugtomten via skoter- och skidspår på små egna upptäcktsfärder. Själv förhåller jag mig som vanligt passiv men väldigt uppmärksam i dessa situationer, och passar på att gömma mig för henne utan att säga ett knyst. Efter några minuters frånvaro infinner sig oftast valppaniken och hon letar rätt på sina bakspår och återvänder snabbt till husse och tryggheten.

Tuva i snö.

Ute i skogen gör jag samma sak. Jag tar med henne ut ensam. Hon får springa lös framför mina skidor på något skoterspår, medan jag tyst följer efter. När skoterspåren delar sig och hon valt ett spår rakt fram, väljer jag oftast ett annat korsande spår och åker ett par hundra meter. Plötsligt märker hon att husse är borta och tvingas använda nosen för att leta upp mig. När hon kommer tillbaka så blir det alltid belöning eller beröm. Det är nu jag börjar arbeta lite mer aktivt med att träna inkallning ute i skogen.

Här sätter jag alltid grunden för den så ovärderliga kontaktbenägenheten som kommer att bli ett signum, senare på jakt, där Tuva förväntas hålla god kontakt med mig och kryssa marken (reviera) framför mig trots att hon förväntas söka stort, fort och med för terrängen väl anpassad sökbredd.

Tuva fattade tidigt stånd för fågel och fick jaktlust. Fortsättning följer!

Text & Bilder: Joachim Almgren