Vintern tog över Kirunafjällen under tiden i valplådan

Torsdagen den 29:e augusti då Taras 6 valpar föddes kändes vintern väldigt avlägsen. Småviltsjakten hade precis startat och jag längtade efter en lång och snöfri höst, som förhoppningsvis skulle sträcka sig en bra bit in i november för att erbjuda lite jaktmöjligheter till fots – även efter 8 veckor i valplådan.

Men nej, så blev det nu inte! Måndagen den 30 september kom vintern på riktigt. Snökaos på väg E10 mellan Kiruna och Gällivare där plogbilarna lyste med sin frånvaro och jag, trots dubbdäck, körde fast med bilen utanför hyresfastigheten där jag bor mitt i centrala Kiruna. Snön har legat kvar sedan dess och vintern etablerat sig totalt.

Vi är nu inne i den åttonde och sista valpveckan och de söta små valparna startar strax resan till sina nya hem i såväl Norge som Sverige under kommande helg. Då ska valplådan både skuras och bäras upp på vinden.

Tiden i valplådan och valphagen

De tre sista veckorna har mest handlat om att hinna mata valparna och rensa valplådan kl 06.50 innan jobbet på morgonen, och dessutom hinna promenera med Tess, Tindra och Tara en sväng innan dess.

Tvättmaskinen har hunnit med 3-4 maskiner med handdukar och hundbäddar per dag den senaste månaden. Fikarasten vid nio-tiden har nyttjats till att åka hem och kolla till de små liven och åter rensa valplådan.

Valpar.

Efter hemkomst från jobbet runt lunchtid har jag direkt tagit valparna i transportburen och kört ner dem till min pappas hus, för att vänja dem åka bild och att vara utomhus i valphagen jag byggt på hans gård.

Jag gläds otroligt åt att få se valparna växa upp och utvecklas dag för dag, och att jag kommer få se avelsresultatet i slutändan.

Den sociala delen – en positiv faktor att gädjas åt

Ivriga valpköpare och vänner kommer på besök under valptiden. Många av tidigare valpköpare har även blivit vänner som jag håller kontinuerlig kontakt med genom det gemensamma hundintresset. Vi delar glädje och sorg, framsteg och bakslag i dressyr, jakt och jaktprovsammanhang och har lärt känna varandra väl med tiden.

Eftersom jag är utbildad dressyrinstruktör och jaktprovsdomare samt jagar, tränar och jobbar mycket med mina egna hundar så är det en glädje att även kunna få hjälpa valpköparna med råd och dåd såväl teoretiskt och praktiskt.

Det har varit en hektisk höst och jag har brottats med dåligt samvete gentemot mina två vuxna bretoner, Tess och Tindra, som jag inte tycker har fått jaga och träna i tillräcklig utsträckning. Vi har dock hunnit ut på en del kortare turer tack vare min snälla pappa som ställt upp och varit valpvakt.

Joachim och valparna.

Nu börjar livet med daglig träning med hundarna igen, även om jag kommer behöva anpassa mig efter min 8-veckorsvalp. Men livet kommer bli enklare och både jag själv och mina hundar påbörjar träningen inför vinterns jakt och jaktprov, med turer till stugan och ut på pimpelisarna som redan ligger stabila i Kirunafjällen.

Nytt hopp med nya stjärnskott

Vintern är en härlig tid och nu skall mitt kommande hopp, Vakkuniva-Tarzans Tuva, formas, fostras, dresseras och jagas in under våren. Ett jobb som jag ser fram emot lika mycket som jag såg fram emot att få ta hand om en ny valpkull i augusti.

Jag är övertygad om att även Vakkuniva-Tarzan:s Turbo, Tex, Tham, Tuva, Kungen och Roxyfer kommer att få spendera massor av tid ute i skogen och på fjället framöver och att vi kommer få se mycket av deras namn i listorna på kommande jaktprov vad det lider.

Ripor, tjädrar och Orrar får se upp! Här kommer Vakkuniva-Tarzans nya stjärnskott, fullmatade med energi och laddade till tusen. Jag önskar alla mina valpar och deras nya fina familjer lycka till!

Tuva.

Text & Foto: Joachim Almgren