En stående fågelhunds arbete – från valp till jakthund

Uppfödaren Joachim Almgren fick tillskott i Breton-kenneln vid den här tiden förra året. Lilla valpen Tuva kom till livet – en livlig valp som visade sig vara en duktig sökare väldigt tidigt. Här får du läsa fortsättningen om Tuvas resa från valplådan till första jaktprovet.

Den stående fågelhundens arbete består av att självständigt, strukturerat, effektivt och förutsägbart söka och hitta fågel och använda vind och biotoper rätt. När den stående fågelhunden känner vittring av fågel skall den ta stånd och peka ut var den sitter.

När unghunden fattar stånd för fågel

Revieringen mot vinden och ståndet är genetiskt betingat i olika hög grad hos hundar. När valpen/unghunden börjar fatta stånd för fågel, varierar från individ till individ. Detta beroende på hur starka ståndanlagen är och hur hundens mognadsprocess har utvecklats. Vissa hundar fattar stånd vid 10 veckors ålder, och andra inte förrän de är 2-3 år.

Stående fågelhund med fågel.

I Tuvas fall kom ståndet tidigt. Hon träffade på tjäder och ripa i skogen redan vid 4 månaders ålder och tog stånd direkt. Så har det sett ut för alla mina 5 hundar genom åren. Det viktigaste för min del vid unghundarnas första fågelkontakter är att det ska vara så skojigt och positivt som möjligt. Tar de stånd för fågel som de hittar, så får mina hundar alltid beröm. Jag bryr mig däremot inte om den unga hunden förföljer fågel som flyger i väg efter ett stånd. Det skall alltid vara positivt att hitta fågel. Lär hundarna sig tidigt att det är skojigt, så är min erfarenhet, att de alltid ger allt för att hitta sina fåglar genom livet – och blir omutbara viltfinnare i sitt vuxna liv.

Duktig fågelsökare tidigt

Tuva är inget undantag. Hon är redan vid 12 månaders ålder en grym sökare som håller god kontakt och hittar nästan alltid fågel. Lydnaden i fågel är definitivt inte alltid klockren. Här tar fortfarande jaktlusten överhanden ibland, men vi är på rätt väg.

Vårvintern blev en intensiv träningsperiod. Covid-19 ställde till det så att både Norge och de Norska jaktproven stängde ner över en natt. Jag hade anmält mig till ett flertal jaktprov inklusive Norgesmesterskapen på Andöya.

Dagen före jag skulle åka upp till ett jaktprov i Tromsö före NM-starten, stängde Norge ner helt. Företaget som jag jobbade på stängde även det ner och jag själv samt övrig personal blev friställda. Eftersom jag tillhör riskgruppen för sjukdomen, passade jag på att isolera mig i min fjällstuga från början av mars till början av maj.

Jacklusten kom redan vid 6 månader

Jakten och jaktträningen av Tuva blev daglig under denna period. Många fågelkontakter och den allra första ripan fällde över Tuva på stånd vid 6 månaders ålder, under denna period. Tuva väckte sin jaktlust rejält under dessa månader och kanske lite i överkant, i förhållande till dressyren.

Som allt annat måste jaktlusten balanseras mot dressyren i andra vågskålen. Jag tar dock inte detta så allvarligt, hon är en ung hund som har tiden för sig. Livet det skall levas glatt, som Ulf Lundell sjunger. Den 11:e maj flyttade vi in till lägenheten i Kiruna igen. Jag hade fått ett nytt jobb som jag skulle påbörja.

Stående fågelhund i skogen.

Sommaren gick åt dressyrträning

Under maj, juni och juli månad så har mitt fokus legat på dressyrträning helt och hållet för Tuvas del. Vi gick dressyrkurs och jag var med som instruktör i ytterligare en grupp. Kontaktövningar, Inkallning och sittövningar med störning har varit den röda tråden i allt vårt arbete. Jobbet med att implementera apportkommandot har vi jobbat på under denna sommar.

Tuva är en naturlig apportör som älskar att bära på olika saker. En egenskap vi nyttjat. Än så länge får Tuva endast apportera apportbockar och dummies, men hon börjar nu vara mogen för att jobba in på fågel också. I nuläget söker hon och hämtar in 4 olika kastade apportobjekt i olika riktningar och avlämnar mycket disciplinerat. Hennes stopp, med sitt i fågelarbeten och stötar, finns det fortfarande mycket att förbättra på henne.

Glädje och energi i det stående arbetet

Tuva älskar att arbeta, liksom mina andra hundar. Hon arbetar med en glädje och energi som det slår gnistor om. Jag bara älskar hennes intensiva sätt att arbeta på, men det kräver även sin tålmodiga dressör.

I mitten på juni ordnade Kiruna Jakt och Fiskevårdsförening sitt årliga dressyrprov. Fyra grenar inklusive apport. Maxpoängen var 120 p. Varje enskilt fel straffades med 3 p avdrag, förutom apporten som straffades med 5 poäng per fel eller upprepat kommando från föraren. Tuva fick ihop 112 av 120, varav 5 poäng av dessa orsakade husse som inte litade helt på sin hund. Ett otroligt starkt resultat av en så pass ung hund.

Dags för de första jaktproven

Nu är hösten här och Tuva har fått starta på sitt första jaktprov. Ett skogsprov i Västerbotten med svåra vittringsförhållanden och varmt väder. Söksmässigt gick Tuva för högsta pris men kom inte för fågel denna dag. Däremot fick hon otroligt mycket släpptid och sökte väldigt bra, men gick inte till pris. Mamma Tara lyckades bättre och lyckades erövra ett 1:a pris i Elitklass och hennes allra första inteckning i jaktchampionatet.

Diplom för stående fågelhund jaktprov.

När vi kom hem från Västerbotten gick Tuva in i sitt första löp, och fick därför inte starta på Fjällprovet sista helgen i augusti. Vi tar nya tag och försöker på nytt till Dundretprovet i Gällivare om några veckor. Då skall vi banne mig ta Tuvas första premiering i Unghundsklass med en 1:a plats. Och på så sätt kvalificera oss till nästa vinters stora mål för Tuva:s del:  nästa års Arctic Cup, Norges näst största högstatuslöp för unghundar.

Målen är satta men mycket arbete återstår för att nå dem. Vi är på gång mot nya höjder, jag och Tuva. Vi kommer fortsätta att  jaga ripa samt träna på det vi är som sämst på för att vi ska utvecklas. Att träna hund för jakt och jaktprov går inte att göra från TV-soffan. Det är bara att dra på sig stövlarna och ge sig ut på fjäll och i skog. Skitjakt på er!

Här kan du läsa första delen av Tuvas resa från valp till jakthund.

Text & Bilder: Joachim Almgren