Bästa vänner – äkta kärlek

Ulrika1v11

Vi sitter vid frukostbordet några dagar efter vi vår nya familjemedlem har kommit.
– Mamma, du pratar bebispråk med Lillys, säger Jacob.
– Gör jag? Är det töntigt?
– Jaaaaa.
– Ok, jag ska försöka bättra mig, säger jag utan att ha någon större förhoppning att jag kommer att lyckas…

Vår nya vardag börjar ta sin form. Ganska snart upptäcker jag att liknelsen med att skaffa det första barnet mer än ofta görs sig påmind. Det hänger ju på oss att Lillys ska må bra. Maten är det första vi måste fokusera på, det begrep t o m jag. Om barnen blir oroliga när de inte får mat så behöver jag inte tänka så länge när vi snackar om 450 kg hungrig häst.
– Mamma, hon äter kraft och havre, vi måste fixa det nu, säger Maja som redan har koll på det mesta. Vi sätter oss i bilen som kostar mindre än en Iphone och drar iväg till Granngården. Den kloke pappan undrar om han ändå inte ska med.
– Nej inga problem det fixar vi, säger jag. Hur svårt kan det vara? Väl inne på Granngården fastnar just de orden i halsen.

Oj oj hur stort kan ett sortiment vara? Jag letar frenetiskt efter möjligen någon nybörjarguide, i stil med… ”om du aldrig har haft häst och ingen aning om vad de ska äta för typ av kraftfoder så ställer du dig här och skriker hjälp”. Men jag hade ju Maja med mig och hon styrde snabbt mig bort från kutterspån och växtnäring. Efter en stund har Maja hittat vad vi söker.
– Detta hade de förra ägarna, säger Maja och pekar på en säck med Kraftgrund.

1 av 2 rätt, jag drar en lättandes suck, nu vet vi att Lillys får det hon är van vid. Så har vi det lättaste kvar, havre, det vet ju jag vad det är. Lycklig hittar vi nu den avdelningen. Men gud säger jag till Maja det finns ju tre sorter, vilken ska vi ta? Maja läser och vi resonerar. Vi tar den här Havre hel, säger jag, det blir perfekt. Sagt och gjort. Vi lastar in säckarna tillsammans med fodertunnorna och åker vidare till stallet.

Väl framme hoppar jag på första bästa person jag träffar, ja, det var ju lite svårt att välja havre. Ok, men det är havrekross som gäller. Självklart, som tur är var det inga problem att byta. Höensilaget köper vi från stallägaren. Smidigt och lätt. Vi får många råd av snälla människor som tycker vi ska göra si och så med valet av foder. Lite som vid småbarnsåren. Men ”guud har du buuuuurrrrkmat till ditt barn”. Ja, jag hade inte tänkt att odla potatisen, skörda, koka, mosa och mata mitt barn. Utan jag hade tänkt att vara en glad mamma och inte en sönderstressad. Så här likadant, jag har bestämt mig för att vara en glad stallmamma.

Med all respekt för alla som skickar hö:et till foderanalys, åker land och rike runt för det rätta fodret. Jag tycker det är beundransvärt, och jag säger inte att vi aldrig kommer att göra det, men just nu bygger hela upplägget på att Lillys ska må bra och gör hon det med denna lösningen då är vi mer än glada.

Likadant resonerar vi när valet av stallplats kom upp. Vi bor 8 minuter cykelväg från stallet där Maja första gången tog sin ridlektion. Vi har gått i stallkorridorerna så många gånger att jag har tappat räkningen. Där hade hon sina kompisar, där kände vi ägaren, ja valet var självklart. Dessutom var det inga som helst problem att hon fixade en box när vi väntade Lillys.

I stallplatshyran ingår alla fordringar vardagar och in/utsläpp. Passar oss perfekt, vi har inte möjlighet att åka ifrån jobbet för att fordra hästar mitt på dagen. På helgerna delar vi på stalltjänsten vilket innebär att 18 hästägare delar på utsläpp och insläpp samt kl. 11.00 fordringen med tillhörande städning i stallet. Genom en facebook grupp håller vi varandra informerade och på den stora whiteboardtavlan, kommer det upp meddelande så att alla får samma information.

Sedan bygger själva upplägget också på att vi har fantastiskt fina människor runt omkring oss som kan stötta oss och ta hand om Lillys när vi måste åka bort. Ganska snart kom en sådan situation när den sedan tidigare bokade sportlovsveckan kom. Vi hade några vänner till oss som har två döttrar och de blev överlyckliga att få ta hand om Lillys en vecka. Vi var helt coolugna eftersom vi visste att Lillys hade det bra, sedan att vi saknade henne ja, såklart.

Ulrika2v11
Ordning och reda är ett viktigt inslag i en hästtjejs liv.

Så nu hade vi mat, vi hade ett ställe där Lillys trivdes, där vi trivdes och där saker och ting flöt på väldigt bra, där det alltid finns någon att fråga och alla är jättetrevliga och hjälpsamma. Man förenas i en gemensam sak, kärleken och omtanken till hästarna. Så hur gick det där med att få in allt i vardagen? Vi hade ju en tidigare ganska späckad vardag redan innan vi skaffade häst. Jo, på något sätt finns det plats i alla fall.

Visst, kryddburkarna kanske inte står i bokstavsordning, har inte direkt koll på vem farmen-Robin är eller vad de nu kan tänkas heta, eller vem som pussar på vem i Paradise Hotel, men det känns som vi har fyllt tiden men något fantastiskt.  Maja lär sig att vara effektiv i skolarbetet när hon väl sätter sig och gör sina läxor. Hon och vi måste strukturera upp vardagen så att all logistik fungerar. Ofta tar hon och vännen Moa (som skaffade häst ungefär samtidigt) skolbussen efter skolan till stallet (busshållplats precis nedan för stallet) med mellanmål i väskan och stallkläderna i en stor väska. De har tid på eftermiddagen att både rida, pyssla, mocka och packa mat. Då är också ridhuset ledigt innan ridlektionerna börjar vilket har varit det ända stället att rida nu när det har varit vinter och dåligt underlag ute. En dag gick inte skolbussen till stallet på grund av för mycket snö. Tjejerna hoppade då av vid stora vägen och gick och pulsade genom ängarna till stallet. När de kom dit mötte de deras ridlärare.
– Va, har ni gått och pulsat i snön med de stora väskorna ända från stora vägen? Ja, det börjar allt bli riktiga hästtjejer av er.

Visst, det kostar mycket pengar. Just stallhyran kunde vi nästan byta jämnt upp när Jakob inte längre ville gå på fritids. Sedan är det ju försäkring, det är tandläkare, vaccination, hovslagare förutom maten såklart. Sedan tillkommer ju all utrustning. Men vi köpte Lillys all inclusive dvs vi fick med all tänkbar utrustning vi behöver. Jättebra eftersom ni kan ju tänka er mig välja täcken. Vintertäcke, sommartäcke, fleecetäcke, regntäcke, stalltäcke, transporttäcke….Nej, ett perfekt upplägg för oss. Så jag förmanade Maja, så där, nu köper vi inte något mer till Lillys eftersom vi har allt och vi får använda det. Men vi får se hur det går med det…

Ulrika Hellkvist i Nättraby är mamman som ofrivilligt blev hästintresserad. Hon bloggar om sin och dotterns hästäventyr vecka 10–12 här på Grannliv. Läs hennes andra inlägg här.