Ge rätt foder till dräktiga och nyfölade ston

Sto med föl
Foto: Shutterstock

Våren är en härlig tid när fölen möter världen och stolta ston vårdar sina avkommor. Kloka stoägare är noggranna med foderstaten för att stoet skall kunna leverera bra näringskvalité och byggstenar till sitt föl. Det är en viktig pusselbit för att fölets utveckling ska bli bra. Alla vill vi se friska, sunda föl rusa runt i hagarna och vi vill att de ska få ett långt och hållbart liv.

Ett sto går dräktigt 335–345 dagar eller ca 11 månader, men det finns stora individuella skillnader. Vanligtvis brukar man säga att en normal foderstat som håller stoet i gott hull och i god hälsa under de första 8 månaderna är tillräckligt, dvs. ett täckt underhållsbehov. Bildligt brukar man likna fostrets storlek under lågdräktigheten med en kattunge. Naturen har skapat det så för att hästen skall vara en överlevare i egenskap av ett välutvecklat flyktdjur på stäppen. Att vara tung för länge med nedsatt flyktförmåga är inte optimalt. Därav sker den rejäla uppväxlingen av tillväxten de sista fyra månaderna. Hela 2/3 av fölvikten uppnås under denna period och de sista två månaderna står för en fördubbling av fostrets vikt.

Det kan vara värdefullt att se över mineraler, spårämnen och vitaminer redan i början av dräktigheten då det stöttar stoet på ett positivt sätt. Mineralerna behövs för att bidra till skelettutveckling där framförallt Ca/P-kvot behöver vara i balans. Hästen klarar av en högre kvot än rekommenderat om bara fosforbehovet är uppfyllt har man kommit fram till i utfodringsförsök.

De fyra-tre sista dräktighetsmånaderna ökar fölets tillväxt avsevärt och då ökar framförallt behovet av byggstenar, dvs. protein samt mineraler för stoet. Energibehovet ökar inte lika mycket och därför är det viktigt att se över sin foderstat för bra balans. I många foderstater är det svårt att axla upp proteinbehovet utan att energin hänger på i stor utsträckning.  Många gånger kan till exempel ett koncentrerat proteinfoder hjälpa till att bidra med det stigande proteinbehovet som stoet har i slutfasen av sin dräktighet. Proteinet används i mångt och mycket till fölets ökade tillväxttakt där de utgör kroppens byggstenar för god utveckling.

I slutet av dräktigheten är det också viktigt att vara observant på stoet. Fölet genom sin storleksökning minskar utrymmet för stoets matsmältningssystem och ju större fölet blir ju mer plats i bukhålan tar det. Stoets förmåga att äta stora mängder grovfoder påverkas i takt med detta och då är det viktigt att säkerställa såväl fiberintag som bra proteinkälla genom mer koncentrerade foder. Ibland har stona svårt att äta tillräckligt under sista dräktighetsmånaden då fölet tar relativt stor plats.

Sto med föl
Foto: Shutterstock

Det är en stor glädje när fölningen går bra och fölet tar sina första steg. Fölet är en så kallad följare, vilket innebär att den följer mamman eller flocken direkt efter födseln. Typiskt för följare är att de diar ofta, under första veckan kan man konstatera att fölet diar så mycket som 7–8 ggr/timme samt ytterligare 3-4 ggr/timme utan att få mjölk. Digivningsfrekvensen sjunker efter första veckan och ligger vid 5 månaders ålder på ca en gång i timmen. Den första mjölken, råmjölken, är för fölet oerhört viktig att få tillgång till. Fölet föds utan utvecklat immunförsvar och just råmjölken bidrar med viktiga antikroppar under första dygnet från stoet.

Ur foderstatssynpunkt brukar man vara försiktig de första två veckorna efter fölning med för stora mängder kraftfoder då stoet/fölet behöver komma i balans med mjölkproduktion/digivning. För stora mängder protein kan driva på mjölkproduktionen och ge fölet diarré. Fölet är känsligt de första levnadsveckorna innan den stabiliserat sig. Fölbrunsten ger normalt földiarré under andra veckan och ska inte förväxlas med annan diarré. Förebygger man väl foderstatsmässigt och är försiktig med för stora givor tillskottsfoder under de första två-tre veckorna tills denna kritiska period är över så har fölet stabiliserat sig så att man kan möta det ökade behovet för digivningsperioden därefter. Viktigt är att hänga saltstenen på behörigt avstånd från fölet då det också kan driva fram diarré om fölet slickar på den.

Föl med sin mamma

Digivningsperioden skall möjliggöra att stoets mjölk ger fölet goda förutsättningar för tillväxt. Digivningsperioden är kostsam för stoet avseende såväl protein och energi. Får stoet för lite protein, minskar mjölkproduktionen och fölet växer sämre. Stoet kommer alltid prioritera sin avkomma och kan till och med börja bryta ner sin egna muskulatur för att komma åt protein till mjölken i det fall det inte finns tillräckligt i fodret. Var därför noga med att ge ditt sto kvalitativt foder för att undvika att fölet får bygga sin kropp på ”begagnat protein” från stoets muskelnedbrytning.

Ofta brukar man släppa sto och föl på en härlig betessäsong. Planera det bästa betet till dem så borgar du för bra tillväxt av fölet och ger stoet god möjlighet att hålla hull till digivning. Fölet är genetiskt programmerad att växa mycket sitt första levnadsår och det är ett arv för att snabbt bli en flyktbenägen individ för bättre överlevnadsodds på stäppen.