Älskade alpacka!

Granngarden_Gardens-djur_Alpacka_211_1
Plötsligt är de överallt i tidningar och tv. Alpackorna är på frammarsch i Sverige och allt fler skaffar dem för deras trevliga sätt och exklusiva ull. Grannliv åkte till Tomelilla för att ta reda på: är de verkligen så charmiga som de ser ut?

Ett fyrtiotal ögonpar följer oss noga när vi svänger in på Madeleine Kihlbergs och Leif Remses gård utanför Tomelilla. Djuren ser ut att tänka: främlingar uppenbarligen, vad vill de? Kan man lita på dem, vill de prata?

Några närmar sig staketet, andra håller sig vaksamt i bakgrunden. Samtidigt som alpackor är djur vars första impuls är att fly vid fara kan de inte hjälpa sin nyfikenhet. Flockens ansikten är alla olika på ett sätt som är ovanligt för djur.
– En engelsk forskare som vistats mycket i Anderna där alpackorna kommer ifrån, har sagt att om du står tillräckligt länge i en flock alpackor, stannar upp och verkligen tittar dig omkring ett tag, så kommer du till slut att se ansiktet på alla människor du känner, berättar Madeleine Kihlberg.

Påståendet känns inte långsökt efter att ha umgåtts några minuter med hennes alpackor. Man behöver bara kasta en blick på flocken för att urskilja olika individer som ibland nästan tycks säga saker med ögonen. Känslan blir inte mindre av att de faktiskt pratar med små hummande ljud. Kanske är det de här egenskaperna som har gjort alpackan till Sveriges snabbast växande fiberdjur.

Alpackan är ett kameldjur som är släkt med laman. De kan bli uppåt tjugo år gamla och producerar under den tiden varje år en omgång av den ull som gjort dem världsberömda och fick folket i Anderna att avla fram en palett av färger från svart till vitt och grårosa. Alpackaull är både varmare och mjukare än fårull. Fibern är den starkaste naturfibern näst efter silke och är även obearbetad märkligt nog helt luktfri.

Alpackor är riktiga personligheter. Viggo är ledarhingsten som trots sin litenhet spottar och fräser sig till respekt hos de större hanarna.
Alpackor är riktiga personligheter. Viggo är ledarhingsten som trots sin litenhet spottar och fräser sig till respekt hos de större hanarna.

Madeleine Kihlberg har haft alpackor sedan 2005. Hennes första möte med djuren liknar reaktionen många får första gången de stöter på alpackor.
– Jag glömmer det aldrig. På väg till en kurs i pistolskytte vid Gyllebo slott fannsen inhägnad med fem alpackor. Stanna bilen, stanna, sa jag! Det var först som om jag inte riktigt förstod vad jag såg. Sedan vällde känslorna över mig, en slags förälskelse, beskyddarkänsla och strax därpå ett enormt ha-begär, skrattar hon!

Som entreprenör och företagare, hon startade bland annat landets första hundbutik på nätet och har drivit restaurang- och konferenshotell, har vägen från beslut till handling aldrig varit särskilt lång. Och intresset för fiberdjur har hon haft hela livet och alltid tyckt om att sticka. Sagt och gjort, hon och sambon Leif befann sig snart i ett helt nytt kapitel i livets äventyr.
– Skyttekursen var strax före midsommar. I slutet av juli befann vi oss plötsligt på en alptopp i de vackra Schweiziska alperna och skulle köpa fyra dräktiga ston. Det blev tio…

Ston och hingstar hålls förutom vid parningstillfället, åtskilda eftersom honorna inte har brunstperioder utan får ägglossning vid parningen. ”Lika inställsam och villig som honan är innan parningen, lika aggressivt försvarar hon sig med spott och spe mot hingsten när hon väl är dräktig.”, berättar Madeleine.
Ston och hingstar hålls förutom vid parningstillfället, åtskilda eftersom honorna inte har brunstperioder utan får ägglossning vid parningen. ”Lika inställsam och villig som honan är innan parningen, lika aggressivt försvarar hon sig med spott och spe mot hingsten när hon väl är dräktig.”, berättar Madeleine.

Den första tiden blev något kaosartad. Stängsel skulle byggas, böcker läsas – allt var nytt.
– Första året kändes det som om jag levde med alpackorna dag och natt. Idag råder jag alla att tänka till innan man skaffar djuren. För de är ljuvliga djur och det är fruktansvärt lätt att förföras, särskilt kvinnor verkar reagera starkt av någon anledning, men det är viktigt att tänka på de praktiska detaljerna innan man kastar sig in i ett äventyr av det här slaget.

Man behöver bara vistas några minuter i hagen med Madeleine Kihlberg för att förstå hur personlig relation hon har till djuren. Alla har sin egen personlighet och hon känner dem alla i detalj, deras nycker och beteenden.
– När man umgås så mycket med djuren som jag har gjort får man nästan en intuitiv känsla om något är fel. Vi hade ett sto som jag insisterade att veterinären skulle titta på, trots att han först ville lugna mig att allt var som det skulle. Det visade sig att hon hade lunginflammation. Alpackor är flockdjur som inte gärna visar sig svaga i första taget, vilket gör det svårt att upptäcka saker tidigt.

Idag finns ungefär tusen djur i Sverige, vilket är ganska snabbt marscherat med tanke på att de allra första som började hålla alpackor för ullens skull utanför deras hemländer kom till USA i mitten av åttiotalet. Idag har Storbritannien kommit längst i Europa med ungefär tjugotusen djur, i Australien är man störst med över hundratusen djur. De första djuren kom till Sverige i början av nittiotalet.
– I Sverige håller kunskapen på att byggas upp bland annat hos veterinärkåren. Vi alpackaägare hjälper varandra mycket när något händer. Just nu ligger ett stort fokus på avelsarbete, det är ingen som kan leva på sina alpackors ullproduktion, berättar hon.

I Svenska Alpackaföreningen undersöker man nu möjligheterna att starta ett litet spinneri så att man slipper skicka ullen till Storbritannien. Ett fint avelsdjur från USA eller Australien kostar mellan 100 000 och 200 000 kronor. I Sverige kostar en alpackavalack mellan 10 000 och 15 000 kronor. Ett bra sto eller en hingst för avel får man betala 40 000 kronor och uppåt för.

Madeleine Kihlberg skickar sin ull till ett litet spinneri i England, men säljer även obearbetad ull till garnentusiaster som spinner sitt eget garn. Ett av hennes egna pågående stickprojekt är en härlig alpackatröja med flätmönster.
Madeleine Kihlberg skickar sin ull till ett litet spinneri i England, men säljer även obearbetad ull till garnentusiaster som spinner sitt eget garn. Ett av hennes egna pågående stickprojekt är en härlig alpackatröja med flätmönster.

I maj kommer en klippare från Australien till Sverige och hjälper till med klippningen. Han är enormt skicklig och klipper ett djur på under tio minuter.
– Vi hinner knappt sortera upp ullen i säckar. Ett djur av hög kvalitet ger ungefär tre kilo ull, vilket räcker till åtminstone tre tröjor.

Varje djurs ull skickas på analys. Ullens dyrbarhet bedöms efter ett antal egenskaper där det viktigaste är hur fin fibern är. Tunnheten mäts i mikroner, det vill säga tusendels millimeter. De finaste skördarna ger djuret som ung.
– En riktigt exklusiv ull kan ha fibrer som är så tunna som 14 mikroner. Man bedömer också fibrernas krusning. Ju mer och jämnare, desto bättre. Alpackorna har även täckhår som inte används i ullen, ju färre desto bättre.

För att underlätta arbetet med djuren lär Madeleine alla sina djur att gå i grimma. Alpackor är djur som man hanterar varsamt. De bits inte, ibland kan man få en spark i knähöjd, men eftersom de väger som mest 70 kg är det inte så farligt, utan gör mest ont, berättar hon. De kan spottas, men gör det sällan på människor. Då är det inte saliv utan magsyra som levereras i form av en grön illaluktande loska.

Eftersom djuren är vana att leva högt upp i bergen exponerade för mycket sol ger Madeleine sina djur AD-vitaminer hela vintern. I tillägg till ängsbetet får de kraftfoder året runt tillsammans med Lucern som hon köper hos Granngården. Djuren väljer själva året runt om de vill vara ute eller inne, de behöver skydd för väder och vind, framförallt behöver de skugga under de varma sommarmånaderna. I stallet använder hon även Granngårdens Lättströ gjord av hampa som hon tycker suger upp bra.
– Alpackor är inte så stora i maten, men duktiga på att beta av och äter även sly. Eftersom de har mjuka klövar så trampar de heller inte sönder betet. De är också renliga på det sättet att de använder en eller ett par platser i hagen som toalett dit alla går.

Madeleine Kihlberg har döpt sin gård till Kusipacha.
– På indianspråket quechua betyder kusi ”lycklig” och pacha ”jorden”. Den Lyckliga Jorden är quechua-indianernas motsvarighet till vårt ’paradis’. Det är så jag vill att mina alpackor ska ha det här.

Djurens charm fick henne fast från dag ett. Det är lätt att förstå varför.

Lite fakta

Alpackor är flockdjur och bör ha sällskap. De kan leva ute året runt, betesmässigt bör du inte ha mer än 4–5 djur per tunnland. Fårstängsel är bra, det är viktigt att se till att hundar inte kan komma in.