Grannliv
Rim&Birk
18 mars 2020

Tillbaka?/Back again?

(English translation down below)

Det har verkligen ekat tomt här de senaste veckorna men jag har behövt den här pausen.
Jag tror att jag börjar känna mig bättre och är påväg tillbaka till mitt vanliga ja igen, men det går lite upp och ner och jag tar det dag för dag.

Idag tog jag mig i alla fall ut för den första fotograferingen på länge och trots att jag kände mig lite ringrostig och tom på idéer så blev jag ändå rätt nöjd.

Jag har dessutom haft ont i halsen den här veckan och pga det så har jag jobbat hemifrån (eller, jag har bott hos Joss och därför jobbat därifrån). Jag mår lite bättre, men blir nog eventuellt hemma hela veckan bara för säkerhetens skull. Det vore ödestigande om någon i teamet eller en skådespelare skulle drabbas av COVID-19.
Och jag hade definitivt inte kunna leva med om det var jag som var orsaken till att en hel produktion var tvungen att sättas på paus – därav hemmakontoret.

Vardagen tickar på nästan som vanligt, allt är ju lite speciellt nu i och med just COVID-19 och allt känns väldigt ovisst.

Hundträningen har varit obefintlig men jag har behövt fokusera på andra viktigare grejer just nu. Hundarna tar det med ro, de får långa promenader och finner sig i att livet ser ut såhär just nu.
Jag saknar vallningen men orkar inte riktigt ta tag i det igen och börja om på 0, både efter Birks skada (som för övrigt inte märks av, så lovande) men också pga hur jag har mått den senaste tiden.

***

It’s been quiet here lately, but I really needed this break.
I think I’m starting to feel a lot better and I’m returning to my old self again. It still changes over night and I’m trying to stay in the moment just to cope.

Anyhow, I brought the camera with me for the first time in weeks and even though my inspiration were on zero, I kind of like the result.

I’ve also had a sore throat these past few days which means that I’ve been working from home (bc COVID-19). Or, I’ve been living and working from Joss’s place.
Feeling better now but I might stay home for the rest of the week just to be safe. I don’t want to be responsible for someone at work becoming sick and therefor pausing the production = expensive as hell for the production company.
Hence the home office. 

Everyday life is ticking on as usual, or as usual as it can be due to COVID-19. Everything feels a bit uncertain atm.

Training my dogs hasn’t happened in weeks but my mind has been busy with other stuff. The boys are fine with it, they get nice long walks.
I miss the herding a lot but don’t have the mental energy to start from 0 right now.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

26 februari 2020

Kan inte ladda upp bilder/ Can’t upload any photos

(English translation down below)

Onsdag och jag sitter framför brasan efter en bra dag på jobbet. Grabbarna har fått sig en promenad innan ljuset försvann och äter nu nöjt sin mat ur sina kongar. Det är verkligen ett perfekt tidsfördriv som håller hundarna sysselsatta ett bra tag.
Jag har precis satt på dokumentären ”Våran lilla bondgård” på SVT Play som handlar om ett generativt jordbruk. Det återstår att se om den är värd att tipsas om.

Helgen är hittills rätt oplanerad. På fredag ska vi ut till Joss och Samuel och på söndag ska vi på brunch hos min storebror. Men tiden där emellan är rätt oplanerad. Jag är rätt sugen på att fotografera så vi får se om jag kan få med Oscar på det.

Det är även någonting tokigt med bloggen för jag kan inte ladda upp bilder – så det får bli ett bildlöst inlägg helt enkelt.

***

It’s Wednesday and I’m sitting in front of the fireplace after a good day at work. The boys got a walk before the sun set and are now enjoying their frozen dinner (served in their kongs).
I just pushed play on the documentary ”The biggest little farm” that’s about a so called ”sustainable farm in L.A. Let’s see if it’s something worth recommend watching.

This weekend is pretty empty right now. I’m planning to stay over att Joss and Samuel on friday and on sunday we’re invited for brunch at my big brothers place.
But the rest of the time is kind of unplanned. I kind of want to go photographing but that depends on if I can get Oscar to join.

 Oh, and there’s something wrong with the blog because I can’t upload any photos – so I’ll guess this will be a post without any.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

22 februari 2020

Vad jag fyller våra kongs med/What I fill our kongs with

(English translation)

Det finns ju mängder av olika saker att fylla upp en kong på och med. Jag brukar fylla dem med deras mat och det är speciellt bra för Birk som ibland är lite svår i maten. Då blir det lite variation på hur han får sin mat serverad och han äter då bättre.

Idag blev det inte någonting speciellt men det du behöver för att ge din hund samma är:

En kong (jag skulle säga att originalet är överlägsen – håller bäst helt enkelt)
Några kulor torrfoder
Mush Wild
Diverse tillskott du vanligen ger (idag blev det bara Diodent från Diopet)
Rivna morötter
Lite vatten

Gör såhär:
Tina köttbullarna från Mush tills de är så mjuka att du kan mosa dem med en gaffel. Tillsätt lite vatten och rör om till en (o)härlig sörja. Lägg foderkulorna i blöt och låg de ligga tills de har mjuknat.

Blanda ner tillskotten och de rivna morötterna i Mush-sörjan och tillsätt därefter foderkulorna. Blanda ordentligt och fyll sedan kongen med sörjan. Frys in och kongen är redo att serveras efter några timmar.

Tips: Lägg en handduk eller någonting annat oömt under hunden medan den äter, det har en tendens att bli lite söligt.

***

There’s a thousand ways to fill up your kong. I usually fill them up with the boys daily food and it’s specially good for Birk who’s pretty tricky when it comes to eating. The kong gives it a little bit of variety to his eating habits.

Today I didn’t fill the kongs up with anything that special, but If you want to give your dog the same as mine, here’s what you need:

A kong (the original is by far the best)
Kibble
Mush wild
Supplements (whatever you usually give your dog. I added Diodent from Diopet this time)
Shredded carrots
A little bit of water

How to:
Defrost the meat balls from Mush until they’re soft enough to be smashed by a fork. Add som water and stir until you have a messy sledge. Put the kibble in some water until they’re soft.

Add the supplements, shredded carrots and the soft kibble to your Mush sledge. Stir neatly and then the kongs are ready to be filled up. Put the filled kongs in the freezer for a few hours and then they’re ready to be served.

Tip: Put a towel or something underneath your dog while they’re enjoying their kong. It has a tendency to get a bit messy.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Två promenader och ett stopp på Granngården/ Two rainy walks and a visit at Granngården

English translation down below

Igår var jag och Oscar och såg ”Min pappa Marianne” som hade premiär på bio. Nu jobbar ju jag inom film och tv-produktion så i mina kretsar har det pratats väldigt mycket om den här filmen, så jag hade väldigt höga förväntningar.

Och jag tycker att den levde upp till dem – en oerhört fin och viktig film om att inte känna sig hemma i sin egen kropp och vikten av att ha människor runt omkring sig som stöttar och respekterar en för den man är.
Jag grät nog i alla fall minst 90 % av filmen och rekommenderar ALLA att gå och se den.

Efter gick vi och åt sushi på Barbro i Hornstull. De hade en fantastisk vegansk ”spicy tuna” och den kommer jag solklart äta fler gånger.

Imorse åkte jag ut till pappa för en promenad i regnet och sen åkte vi vidare till Joss för en till promenad och lite lunch. Nu sitter jag med mamma på landet och inväntar en god middag.

Vi svängde också förbi Granngården (hur smidigt är det inte att vi har en butik så nära hem ändå) för att fylla upp hundarnas lager. Ett av mina favoritmärken är ju Mush och grabbarna får både deras Wild-bollar, men de har också en mängd olika tugg som verkligen är en favorit här hemma. De olika tuggen innehåller inga tillsatser utan endast naturliga råvaror och dessutom är det oftast en låg fetthalt vilket är bra för t.ex. Rim som har lätt för att gå upp i vikt.

Jag fick även med mig två nya kongar hem vilket verkligen var på tiden. Så nu ligger dem i frysen fyllda med grabbarnas middag som de ska få njuta av samtidigt som vi äter vår.
Vad jag har proppat dem fulla med kommer i ett eget inlägg.

***

Oscar and I went to see the new movie ”min pappa Marianne” (My dad Marianne if you translate it directly to english) yesterday. I’m working in the movie making industry so I’ve heard a lot about this movie and my expectations were high.

And what a nice movie. It’s so touching, warming and painful at the same time. It’s a story about not being comfortable in the body you were born in and the importance of having supportive people around you who respect you for who you are.
I cried like 90 % of the entire movie and If you ever visit Sweden in the nearest future I highly recommend that you’ll go an see it. Hopefully it takes over the world because the message it contains is too important to be kept here.

After the movie we went to this restaurant called Barbro just right by Oscars apartment. They had the most amazing vegan ”spicy tuna”  and I’m gonna eat there more then once.

This morning I visited my dad for a walk in the rain before I went to Joss for another walk in the rain and some lunch. Now I’m back at the country house with my mum waiting for a nice dinner.

We stopped by Granngården on our way out (how nice is it that there’s a store right by our country house?) to restock the boys snack storage. One of my favorite brands are Mush and I give both of the boys their Wild meatballs on a regular basis. But they do also have a lot of chewing snacks that’s great because they only contain natural ingredients + they’re often low on fat which is good for a little fatty boy like Rim.

I also finally bought some new Kongs so now I’ve filled them up with todays dinner waiting to be enjoyed. I’ll tell you what I’ve filled them with in another post.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

19 februari 2020

Onsdag/Wednesday

(English translation down below)

Vi har precis börjat inspelningen på jobbet så nu kommer det vara några intensiva månader innan vi är klara i mitten på juni. Den här veckan har jag varit på som tidigast på jobbet kl 04:45, men det brukar bara vara den första veckan som är just så intensiv.
Projektet jag jobbade på i somras var ju extremt, då snittade jag 15 h per dag och jag var förvånad över att jag ens orkade med det. Nu spelar vi in 4 Beck-filmer och det är min tredje säsong som jag är med. Filmlance är ett av de bästa bolagen att jobba för så det här projektet blir förhoppningsvis lite mer ”normalt” = jag kan ha ett annat liv utanför jobbet.

Idag smet jag från jobbet vid 16 då jag ska vara på plats igen tidigt imorgon bitti. Vi var på Ingarö innan solen ens hade börjat gå ner och jag och Birk hann med ett lydnadspass innan vi stack bort till Björnö för en promenad/fotosession. När vi sen kom hem var det inte ens helt mörkt. Hur härligt?

***

This week we kicked off the shooting of the 4 movies that I’m working on this spring. So I have a few very intense month ahead before we’re done in the middle of June. I’ve been at work as early as 04.45, but it’s usually just the first week of shooting that’s this intense.
The project I was working on last summer was something else though. I worked about 15 hours a day and at the end I was surprised I even made it through. This spring we’re shooting 4 new movies about the police superindendent Martin Beck. It’s my third time working with these movies and Filmlance (the production company) is one of the best companies i’ve ever been working with. So this project will probably not be as intense as the last one which means that I’ll have a life outside of work. Finally. 

Today I left work at 4 since I’m going to be back very early tomorrow. We made it to Ingarö before the sun even started to set and me and Birk pulled off a session of obedience before we (all three of us) went to Björn for a walk and a photo session. Then we made it home before it was completely dark. How nice?

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

18 februari 2020

Några tuffa veckor/ Some rough weeks

(English translation down below)

Jag har haft några tuffa veckor på den privata fronten och därav har det ekat tomt här. Jag mår bättre nu och hoppas att jag snabbt kan komma tillbaka till rutinerna igen.

Annars har det inte hänt så mycket sen sist. Birks tå håller bra och vi har både vallat litegrann och tränat lydnad. Han är som en atombomb men det är så kul att träna med den energin.

I helgen mötte vi upp vår favvo-Maja i Enköping som tillsammans med Noomis kullsyskon skulle göra Working Kelpie-klubbens vallanlagstest. Jag fick alltså se både working aussies och working kelpies valla i helgen och det är så intressant och kul att se våra tre vallande raser på samma gång. Jag älskar ju såklart border collien och kommer nog aldrig byta ras – men hade jag haft oändligt med plats och tid så hade jag kunnat tänka mig både en och två av alla dessa raser.

Mysigast var nog ändå att träffa Maja. Vi ”lyxade” till det och tog in på hotell i två nätter. Jag är inte bortskämd med hotellfrukost direkt så det var trevligt att få det båda dagarna som uppladdning för att spendera flera timmar i semi-kalla ridhus.
Birk och Noomi blev också väldigt glada att se varandra. Hon är någonting speciellt den där lilla damen och envis som synden.

***

I’ve had a couple of rough weeks in my personal life and therefor it’s been rather empty here. I’m feeling better now and hopefully I’ll get back on my old track fast enough.

Anyhow, not much has been going on since we last spoke. Birk and his toe is doing fine and we’ve both been herding a tiny bit and done some obedience training. He’s like a bomb but it’s so fun to work with that energy. 

This weekend we met up with our favorite Maja (and Noomi) in Enköping since Noomi and her siblings were about to take a (herding) Instinct test made by the working kelpie club. I got to see both aussies, kelpies and border collies herd (Birk hehe) and it’s so interesting to see our three herding breeds at once. I love the border collie and will probably never choose another breed, but If I had unlimited amount of space and time I’d probably get myself and aussie and a kelpie (or two).

The best part about the weekend was ofc seeing Maja again. We treated ourselves and stayed at a hotel for the entire weekend. I’m not spoiled with that, that’s for sure. The hotel breakfast were a nice addition too.
Birk and Noomi really enjoyed seeing each other again. She’s something else that little lady. And stubborn as a mule.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 februari 2020

samlat tankarna lite/I’ve gathered my thoughts a bit

(English translation down below)

Helgen är över och tankarna kring Birks skada har lagt sig aningen. Vi har börjat lägga upp en plan för att bygga upp honom på rätt sätt och jag är så taggad på att komma igång.
Idag hem från jobbet gick vi vår första promenad i dragsele + expanderlina och han kunde knappt kontrollera sig själv – han har nog längtat lika mycket som jag har efter det här.

Helgen bjöd också på ett första lydnadspass. Självklart inga explosiva övningar utan vi boostade fotgåendet och jobbade på ordförståelsen i zätat.
Han är som en tickande bomb och jag hoppas och tror att den här vilan kommer ha gjort oss gott.

***

The weekend is over and all my emotions regarding Birks injury has settled a bit. We’ve put up a plan on how to get him started in the right way and I’m so pumped to get going.
Today we took our first walk with his harness and a bungee leash and he could barely contain himself – He has probably longed for this just as much as I have.

This weekend also gave us our first obedience session in a while. Ofc nothing special, we focused mainly on the heelwork.
He acted like a ticking bomb and I hope that this long rest have done us good.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

29 januari 2020

Status på Birk/ How’s Birk doing?

(English translation down below)

Imorse var vi på återbesök hos Sara på Bagis. Det är nästan exakt 3 månader sen vi var hos veterinär första gången och Birk har vilat sedan dess.
Idag gjordes en ny röntgen och hon gick igenom honom fysiskt.

Precis som förra gången – ingen smärta och han rör sig obehindrat. Däremot har skadan i tån inte läkt någonting på dessa tre månader och Sara tror inte att den kommer göra det heller.
På röntgenplåtarna ser det ut som att det redan har börjat bildats lite artros vid skada 1 och han kommer med största sannolikhet att utveckla problem där tids nog. Det är mer en fråga om när det sker snarare än om det sker.

Men, jag ska sätta igång honom igen och se hur han svarar på utökad motion och påfrestning.

Börjar han visa tecken på smärta i tassen/tån så är amputation aktuellt och då först amputation av den första/nedre tåleden (skada 1). Då får han behålla delar av tån samt sin trampdyna vilket gör att en felbelastning inte är lika vanligt.
Skulle det inte hjälpa så kommer hela tån tas bort (då också skada 2). Han kommer klara sig galant utan den, men jag oroar mig för hur belastningen i övriga kroppen blir när en tå försvinner – främst i vallningen som är så explosiv och intensiv i sina rörelser.

Det var alltså både bra och dåliga nyheter. Det känns tufft att han redan börjar utveckla artros och att han sinom tid kommer att få problem utav just artrosen. Har vi tur dröjer det flera år men i värsta fall går det på några månader.

Men steg 1 är nu att trappa upp träningen och bygga upp hans kropp igen. Det känns tryggt att ha Maja på Outdoor Dogs att bolla med så jag kan få bästa möjliga hjälp med hur jag ska lägga upp hans träning.
Så får vi se hur han svarar på det och ta det därifrån.

Jag vet att det inte är någon superskada som har förstört honom på något vis, men det är ändå tufft att det är såhär det ser ut nu och han kommer få problem framöver.
Kommer jag kunna köra honom så mycket som jag vill eller kommer jag behöva dra ner på allting litegrann för att han förhoppningsvis ska hålla längre?
Det är många frågor som hoppar omkring i mitt huvud nu och jag kommer säkert vara 100 gånger lugnare imorgon, men just idag är jag lite skör.

***

So, last appointment at the vet this morning. It’s pretty much 3 months to the day since we went there the first time and Birk has been on rest ever since.
We took some new X-ray frames and Sara (the vet) checked him out closely.

Just like last time the toe hasn’t healed even the slightest but he’s in no pain what so ever and moves around just like he should. The injury will probably never heal but only time will tell how much trouble that will come with it.
It looks like it has already developed some arthritis around the injured area and he will most likely develop some problems due to that.

But, I’m allowed to step up his exercise and training again to see how he responds to it. 

If and when he starts to show some pain the next step is to amputate the first part of the toe (to the first/lower toe joint). That would remove the first injury (he has two) and if that doesn’t help we’ll remove the entire toe (including injury number 2).
He’ll be just fine with one less toe but what’s worries me is how that changes how he’s moving his body/leg and what problems that can cause. I’m most worried about the herding since it’s so intense. 

So, both good and bad news I would say. It’s pretty hard knowing that your dog at the age of not even 4 has developed arthritis and that he will get som trouble due to it. The question is more when it will happen, not if.

Step 1 is to increase his amount of exercise and rebuild his body again. I’m grateful for having Maja at Outdoor dogs to help me out with doing this in the best way possible.
And then we’ll se how he responds to the changes. 

I know that this isn’t some sort of horrendous injury that will scar him for life, but it’s still hard knowing that this is how it will be from now on. He’ll always have this bad toe and I’ll always need to have that in mind in everything we do. For how long will he be fine and will his body hold up for everything that I want to do with him?
It’s a lot of question spinning around in my head right now and I’ll probably feel a lot better and calmer tomorrow but as of right now, I’m kind of weak.

The best moral support you could wish for.

2 svar till “Status på Birk/ How’s Birk doing?”

  1. I’m sorry you’re going through this. You have such special furbabies, so I know it’s been difficult. Most importantly, you are doing everything, as always, for the best. Much love & continues hope for positive results ❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

27 januari 2020

Helgen i bilder/The weekend in pictures

(English translation down below)

Helgen gick som vanligt i ett nafs och vi har gjort både massor och ingenting.

Vi har somnat tidigt en fredagskväll, promenerat med pappa, sett två vildsvinsgaltar springa förbi oss på 20 meters avstånd, hängt med våra bästa kompisar, varit på landet, gosat med valpar, tvättat och tillsist myst i soffan.

Det gjorde oss laddade för en ny arbetsvecka och förhoppningsvis de sista dagarna för Birk i vila. På onsdag väntar återbesök med röntgen och jag hoppas med allt jag har att jag får grönt ljus till att sätta igång honom igen.

***

This weekend went by way too fast and we’ve been up to a lot but at the same time we’ve done absolutely nothing. 

We went to bed early on a friday, went walking with daddy, watched two wild boar run past us on a 20 meter distance, hung out with our besties, a pit stop at our country house, cuddled some puppies, did the laundry and finally snuggled up in the sofa.

It went by fast but it also charged our batteries for a new week at work. And hopefully this will also be the last few days of Birk being on rest. We’re going to the vet on Wednesday and I really hope we get to leave with some positive results.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

23 januari 2020

Hur jag hamnade i filmbranschen/ How I ended up in the movie making industry

(English translation down below)

Nu när jag är mitt uppe i förproduktion av de fyra filmerna som vi ska spela in under våren så kom jag och tänka på hur jag först kom i kontakt med filmproduktion på riktigt, det var faktiskt tack vare Rim.
Min mamma har jobbat i branschen så länge jag kan minnas så helt ny var jag inte, men mitt första jobb då kan man väl säga.

Det var i början av 2012 och jag hade tagit studenten året innan. Det produktionsbolaget som min mamma jobbade på skulle producera en barn/familjefilm uppe i norra Sverige.
Drygt 2 veckor innan första inspelningsdagen insåg produktionen att de inte hade castat hunden Joshua. Joshua var en av huvudkaraktärernas hund och skulle vara med rätt mycket under hela inspelningen.
Jag fick ett samtal och efter en liten ”provfilmning” i ett garage i Stockholm blev det klart att jag och Rim skulle flytta upp till Jokkmokk och Vuollerim under 3 månader.

För att jag skulle slippa pendla mellan Stockholm och Jokkmokk mellan Rims inspelningsdagar så skrev jag på för en dubbeltjänst där jag dels var hundförare på plats och när jag inte var det så jobbade jag som produktionsassistent på kontoret.

Allt började med att jag ville hoppa av och åka hem, men efter några dagar så var vi inne i gunget och även om det var extremt tufft och påfrestande så var det också väldigt kul.

Rim var en STJÄRNA. Han var bara 3 år gammal och trots sina rädslor för höga och plötsliga ljud så var han så trygg och bekväm på inspelningsplats. Han trivdes som fisken med att strosa runt och umgås med alla i teamet.
Ann Petrén som spelade Josuhas matte var så mån över att deras relation skulle vara bra. Hon umgicks så ofta hon kunde med honom så att jag kunde gå undan på inspelningsplats för att de skulle få mer autentiska bilder där han fokuserade på henne.

Det var Rims debut framför kameran och min debut bakom. Nu har jag jobbat i branschen i 8 år och Rim har gjort två stora produktioner och några mindre sedan starten.
Han har varit med mig på i princip alla produktioner jag har jobbat på och branschen är magisk när det kommer till att välkomna hundar på kontoren.

Idag har vi 3 hundar på kontoret varje dag, chefens hund kommer in några ggr i veckan och några andra kollegor har med sig sina hundar då och då.

Här kan ni titta på trailern till filmen som vi gjorde för 8 år sedan –> LÄNK

***

I’m in the middle of pre production of 4 movies that we’re shooting this spring and I remembered how I got into this industry from the beginning. It was actually thanks to Rim.
It wasn’t my first interaction with the business since my mom has been working in it for as long as I can remember, but he helped me get my first job.

It was in the beginning of 2012, I had just graduated (the year before) and the production company that my mom was working at at the time was going to produce a childrens/family movie and it was going to take place up in the north of Sweden.
About two weeks before the first shooting day, the production realized that they hadn’t cast a dog for the role as Joshua. Joshua was the dog of one of the main characters so he had a pretty big role for being a dog.
I got a phone call and after a short casting in a garage in Stockholm it was decided that me and Rim was going to spend 3 months up in Jokkmokk (and Vuollerim).

To avoid travelling back and forth to Stockholm too much I jumped on a combined employment as both a dog handler on set as well as a production assistant at the office.

It all started with me wanting to quit and go back home but we did get the hang of it after a few days and despite it being very hard it was also so much fun.

Rim acted like a professional. He had just turned 3 years old and despite having trouble with high noises and stuff (a lot of that on set between takes) he was so comfortable on set. He loved cruising around between all the team mates, craving cuddles and play.
Ann Petrén who played the owner of Joshua were such a good sport. She hung out with him as often she could so they build a relationship of their own which resulted in me being able to leave set and therefor make the shots more real (he focused more on her than on me when I wasn’t around).

It was his debut on the big screen and my debut behind the camera. Now I’ve been in the industry for 8 years and Rim has been a part of two big productions and a few smaller ones.
He has been with me on pretty much all the productions I’ve been working on and this industry is amazing when it comes to welcoming dogs on the offices.

On today’s office we have 3 dogs that’s with us everyday, our boss brings his dog a few days a week and then theres some colleagues that brings their dogs every once in a while. 

If you want to watch the trailer for the movie we did 8 years ago, here’s a link –> LINK

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gå med i kundklubben

Vi är över en miljon medlemmar som alla kan ta del av extra förmånliga erbjudanden, klubbdagar och aktiviter.

Bli medlem

Läs mer om kundklubben här.