Grannliv
Herrsjökräftan
18 juli 2019

Vad är jag?

Jag följer dig troget varje dag
vi är tillsammans som ett litet tvåmannalag

Du ser mig sällan men jag är alltid där
Jag är helt enkelt alltid där du är

Brorsan?

Nej, när du är irriterad eller ilsken som en varg
Jag burrar hotfullt upp mig bakom dig och är mycket arg!
När du flyr, så gör du det före mig
för jag är sist att fly och jag lämnar inte dig.

Jörgen Andersson

Trogen, nära och alltid till hands
ja, just det jag är din alldeles egen svans!

livetmedsvans

Jaha! Svansen! Nästan trognare än brorsan!

6 svar till “Vad är jag?”

  1. Hihi… först trodde jag att det var matte, sen tänkte jag brorsan…. och så var det svansen. Så klart! 😉👍

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 juli 2019

Kan man lära en gammal katt sitta?

Svaret är ja. Alla mina katter kan sitta på kommando. Men det är inte det jag vill ta upp denna gång.

Jag har gjort ett ställningstagande att ha mina katter på samma sätt som man har hund. De har lyxen att ha en egen kattgård och utöver det går jag med den i koppel, för även med 300 kvm inhängnad så räcker det faktiskt inte helt för katterna.

Benalerna vandes tidigt vid koppel och det är förstås att föredra att lära dem tidigt. Pollux är en skyggare katt som avskyr koppel. Men då jag nyligen förstått att även han vill utanför kattgården ibland så har vi börjat träna honom att gå i koppel lite och han är nu 14 år gammal. Lättast är att göra det utomhus då deras nyfikenhet tar över och då kan fokuset på kopplet släppas lite mera. Sätter man på Pollux en sele inomhus lägger han sig platt och väntar på att man ska ta av den.

Pollux ligger mycket även ute och vänjer sig så vid koppel och sele, hans stil är lite krypande. Detta är dock en vanesak och vi är på lugn mark med honom så han kan vänja sig i lugn och ro.

Jag ligger inte alls och slappar, jag jagar.

Spejar och spanar gör jag, inget slappande här inte.

Jag jobbar på att smälta in så mitt byte inte ser mig

Oupps, bort med kameran… ok då, jag vilar lite… 

Det behöver inte vara så långa turer så här i början. När vi kommer tillbaka till kattgården är det lugnt och katterna får mat och därefter är det sovstund och då kan matte blogga 🙂

4 svar till “Kan man lära en gammal katt sitta?”

  1. Tänk att ute kunna få vara
    Tack matte, snälla rara
    Spana, smyga och krypa
    Kanske ett byte nypa..
    klart att jag i sele kan gå
    Gammal?! I sinnet ung som få!
    Kram på dig fina Pollux! 😻

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

10 juli 2019

Jaktminnen

Jag sitter nu och myser med Pollux och ser tillbaka på minnen som hände för några år sedan nu. Det var sensommar och promenaderna med bengalerna togs i omgångar till en park nära bostaden. Promenaderna utgick då från en lägenhet relativt centralt i Norrköping med en fantastisk utsikt över parken. Vi bodde då på 8:e våningen.

Fåglarna sågs ovanifrån och hundarna var mindre än möss, det gav lite sneda perspektiv och det uppfostrade två tuffa bröder.

Pantheon fick kvällens första varv. Det var ljust men gick mot skymning när han kom ut. Pantheon intresserar sig liksom matte för botanik, men bara på en väldigt övergripande nivå. Buskar är bra! Lagom höga och koltrastar verkar sova i dem. Koltrastar är underbart flaxiga och kvittriga. När man jagar dem kvittrar de ännu mer. Botanik och zoologi flyter lite ihop när Pantheon filosoferar.

De hör ihop matte, man kan inte ha den ena utan den andra.

Pantheon lade sig platt bakom en trädstam och väntade på rätt tillfälle att smyga lite närmare en koltrast han just upptäckt. När P ligger där och planerar, med förtjust viftande svans, rusar matte fram mot fågeln. Pantheon stirrade med en förbluffad min på matte och sedan på fågeln och fick hoppa alla mellanled och ge järnet från där han stod. Gick inget vidare… Matte visslade oskyldigt.

Hamilton fick sin promenad i mörker. Plötsligt hoppade en hare fram strax framför Hamilton. Hamilton spanade åt både höger och vänster innan han förstod att ingen Pantheon skulle rusa fram och jaga. Det var som att ett litet ljus tändes i hans ögon och han tog fart. Matte flaxade med så gott det gick, men tidigt förlorades haren ur sikte. Troligen skrämd av alla skrattande ljud som hände bakom den djupt fokuserade lilla jaktmaskinen Hamilton. Att ens försöka hänga med när dessa små geparder ger järnet är förstås lönlöst. Jag tycker katterna rör sig snabbt men en hare i flykt är om möjligt snabbare.

Ibland får jag flashbacks till bilar på en motorväg där haren är en sportbil och Hamilton och Pantheon nog också är sportbilar. Men dessa sportbilar bogserar en EPA-traktor! När jag är mitt i det och dras av Hamilton eller Pantheon kan jag inte annat än skratta vilket gör att EPA-traktorns maxhastighet blir om möjligt långsammare.

Efter denna kväll står det fullständigt klart och bröderna är rörande överens om att det är närmast ett mirakel att människosläktet överlevt så pass länge.

Tur att ni kan äta grönsaker, de är långsamma har jag hört.

Rörande överens.

 

 

6 svar till “Jaktminnen”

    • Ja, precis så är det. Så otroligt mycket fina minnen jag hade missat om jag inte haft katt. Men med mig är det nog inget alternativ ;). ja, visst är de söta när de ligger kind ot kind. 🙂

  1. Hopplöst material att jobba med tyckte nog båda bröderna bus. EPA-traktorn ska nog som sagt hålla sig till grönsaker och lämna villebrådet till jaktmaskinerna som så riktigt påpekades. 🤣😂😅

  2. Haha…. en EPA traktor som blir bogserad av en sportbil.. Det hände mig för ca en och en halv månad sen när Frasse hade tratt och han fick fnatt när vi var ute och gick. Haha.. vilken bra liknelse. 🤣🤣😉 Jag läste i en katt frågesport att dem kan få upp en fart på 50 km i timmen. Inte konstigt att vi känner oss som EPA traktorer 🤣🤣

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 juli 2019

Aspludd och ludd från Pollux

I våras for det vitt ludd i himlen, det var asparna som släppte sina frön. Jag har nog aldrig sett något liknande. Det berodde tydligen på den varma sommaren förra året. Med varma somrar kommer bränder och aspen vill fälla sina frön på bar mark (bränd mark). Med naturens smarthet listade asparna ut att det borde finnas sådan mark i år att släppa ner barnen på och så släppte man… ludd i massor. Så här såg det ut hos oss.

 

Men, nu var det inte det jag skulle prata om. Idag tänkte jag rekommendera ett redskap som åtminstone funkat väldigt bra genom åren med mina katter (ej bengalerna, de har inte så mycket päls). Det är en kam/borste som heter FURminator och när jag använde den tidigare idag på Pollux mindes jag aspluddet.

Det såg onekligen lite likadant ut efter min genomgång. Efter användandet av FURminator (som finns i åtminstone två modeller, en för korthårig katt och en för långhårig katt) kan man med fördel använda en karda, dessa finns på Granngården. Pollux älskar att bli kardad också, men ska man verkligen få bort lös päls så rekommenderar jag FURminatorn. Om man inte vill ha det överallt så kompettera med en karda.

Är ni osäker på om er katt gillar den (den kan nog upplevas hård) så försök att låna en av någon vän och testa den först då den är rätt så dyr och det är synd att slänga ut pengar om den inte accepteras. Pollux älskar den, men bengalerna tappar liksom mitten av kroppen när FURminatorn vandrar över den. De gillar å andra sidan inget kardande och behöver det inte heller.

 

10 svar till “Aspludd och ludd från Pollux”

  1. Oj? Så mycket ludd från asparna! Har jag aldrig sett heller.
    Mina katter gillar inte FURminatorn heller….men jag brukar ta lite åt gången då särskilt Marängen fäller utan dess like.
    Vet inte vad jag ska göra med hennes päls för hon fäller oavsett hur mycket jag borstar henne….hon är som dina aspar haha

  2. Vad söt han är Polle. Gillade han aspluddet eller är det päls? 🤔😊
    FUR Minatorn är det den som de gör reklam om bla på mobilen? Elektrisk? Vår Frasse hårar mest men han gillar inte det elektriska så tyvärr tror jag inte att det skulle gå hem här. 🤭😉

    • Ja nu har det förvandlats till aspar, ska bli kul att se om det blir en ökad tillväxt av dem nu efter detta år. Vi bör se nått inom bara några år (5 kanske?) Aspar växer fort!😊👍

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 juli 2019

Därför väljer jag uppfödare och katthem

I dagens upplysta samhälle nås jag fortfarande av olika människor, som känner ett behov av att ta kattungar på sin egen katt. Jag blir alltid lika ledsen när jag hör det, för vi har någonstans mellan 100 000 och 150 000 hemlösa katter i Sverige och vi har haft det så i så många år och ändå… problemet är SÅ stort, snälla bidra inte, hjälp till att stoppa istället.

Hundratusen (!) katter går kalla vintrar till mötes hungriga och förvildade, hundratusen (!) katter saknar all typ av vård de kan behöva under sitt liv.

Ibland är det dårskap som skapar misär för våra djur och i de fallen är det tragiskt, som det fallet för många år sedan nu. En man med en från början god intention som gick så fel. Alla dessa katter avlivades efter lång handläggning hos Länsstyrelsen med anledningen att de var ”halta och lytta”. Det var de inte, de var hemlösa och fick betala priset för någon annans dumhet. Men oftast är det inte dårskap utan egoism som skapar problemen.

Alla vet väl att en katt klarar sig? Nej, den gör inte det. Bara för att något upprepas med en dåres envishet blir det inte sant. Övergivna katter lider och går långsamt mot en säker död. Katten är ett tamdjur. Definitionen av ett tamdjur för mig är ett djur vi har gjort beroende av oss och det är vårt ansvar att ta hand om dem så länge de lever. Hur många tror att en hund klarar sig om vi kastar ut den? Hunden är också ett tamdjur som är precis lika beroende av oss som katten är.
_JBA8850 kopiera

Du är minst lika beroende av mig, matte!

Även om det skulle vara jättegulligt att få en minikopia av den katt vi älskar, så är sanningen den att det väldigt sällan bara blir EN minikopia och vi har kanske inte plats för åtta småkopior! Och vet du, även om du skulle hitta hem till alla så anser jag att du har gjort fel. För det var hem som de katter som är dumpade NU skulle behövt. Så genom att skaffa egna kattungar bidrar du direkt eller indirekt till att hundra tusen katter i Sverige lever i misär.

Vill du ha kattungar? Då har du ”tur” för det finns just nu massor på ditt lokala katthem, det är säsong för dem nu och det är bra att ta kattungar från katthem.  Så vill du ha kattungar sök där. Men kan du tänka dig att rädda ett äldre liv så finns de där också. Vill du uppleva födsel av kattungar, gissa vad? Det finns precis lika många dräktiga katthonor på ditt lokala katthem. Du kan bli fosterhem och då hjälper du till! Så det finns INGEN anledning att ta kattungar på just din katt. Hjälp till att sprida budskapet så vi slipper flera kattungar och vuxna katter på katthemmen.

_JBA6889_DxO copy

Åtta? Vi var… vänta nu…. Hamilton, jag (Homer), Hortensia, Hercules, Hoya, fem i våran kull! 

Jag stöder katthem både genom pengar/gåvor/mat och genom att adoptera därifrån. Själv har jag velat ha bengal i så många år jag kan minnas, och efter tre katthemskatter blev det verklighet för mig. Sedan jag förstod hur allvarligt det står till med katten kan jag endast rekommendera att adopterat katt från katthem eller av seriösa kattuppfödare. Båda ställer krav, att jag som köpare, kastrerar min katt, vilket säkerställer att lidandet slutar här, att jag inte bidrar till det.

Uppfödarna tar ofta tillbaka katterna eller hjälper till med omplacering om problem skulle uppstå. DET är ansvar och kärlek för individerna. Katthemmen kräver skriftligt bevis från veterinär att du kastrerat din katt och de seriösa uppfödarna gör likadant. Där får man inte stamtavlan förrän man kastrerat.

_JBA8866 kopiera

Nu pratar vi om något annat tycker jag

Alla kan göra något. Hjälp till och sprida budskapet om vikten av att kastrera och ID-märka katten för vi behöver kommer till rätta med detta nu. Läs gärna om Picasso här på Grannliv. Picasso var hemlös men han hade tur och träffade Jasmin.

När man ID-märkt sin katt (chip eller öronmärkning) får man inte heller glömma att registrera sig. Vid registreringen kopplar du nämligen dig till katten och säger att ni hör ihop. Registrera dig gör du lättast online på www.djurid.se. Alla älskade katter är registrerade, se till att din är det också. Dagligen försvinner katter från sina ägare och många hittar aldrig hem igen, en registrering kan innebära att någon kan hjälpa din katt att hitta hem igen.

Läs gärna också om Visse som jag och min familj lyckades rädda på grund av att han hade ett halsband. Visse hade varit ute en månad på egen tass och han var totalt vilse.

Så avslutningsvis ID-märk din pälskling och skaffa gärna en tracker om din katt går ute. Läs gärna om Marco Polo här och snälla bidra inte till flera hemlösa katter.

Tack snälla för att ni läste och vi avslutar med att önska er alla en fantastisk vecka.

5 svar till “Därför väljer jag uppfödare och katthem”

  1. Jag håller fullständigt med dig! Våra katter är både kastrerade, öron och chipmärkta och om jag hade en hona skulle jag skulle ALDRIG skaffa kattungar. Jag tycker precis som du att man ska ta hand om de djur som redan finns. ❤️

    • Tack Eva. Ja, det fanns en tid när jag inte visste och medvetenheten inte var så stor i Sverige, men det är den nu. Information finns lättillgänglig och som sagt tvivlar man så kan man knalla rätt in på närmaste katthem och erbjuda sina tjänster under en månad. Det är en ögonöppnare. Jag minns än idag hur en katt kom in för sent till katthemmet där jag då befann mig och hur den dog skrikande framför oss. Vet inte vad som var fel mer än att den varit ute för länge. Den dog bland folk som brydde sig och sörjde den, men mer än så fick ingen möjlighet att erbjuda just den katten. Lidandet måste sluta nu.

  2. Varje katthona kan få upp till 120 kattungar under sitt liv, som även de föds hemlösa. Tänk då att alla de i sin tur också får ungar som får ungar som får ungar…
    För att kunna rädda de där uppskattningsvis 100 – 150.000 hemlösa katterna så skulle det behövas utöver de ca 100 katthem som redan finns ytterligare 2000 katthem.
    (siffrorna hittade jag bla här: http://kattstatus.se/kastrering.html )
    Och det trots att många kommuner skjuter av hemlösa katter och de som slår ihjäl oönskade katter.
    Alla hemlösa katter lider fruktansvärt…ni skulle bara veta….ja, för hade ni vetat så hade ni inte avlat fram fler huskatter…
    Var volontär på ditt lokala katthem under en längre period så får ni vara med om mycket.
    Då får ni själva se saker ni aldrig kommer glömma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

25 juni 2019

Ett minne

Idag fick jag upp ett två år gammalt bengalminne i Facebooksflödet som jag tänkte dela. Det är ett av många väldigt typiska bengalminnen som ni kommer att få dela, för det kommer flera för jag har hunnit samla på mig några under åren. Jag gissar, hur som helst, att vi firade in semestern under just denna episod. Så här var det i alla fall :

Vi skulle fingrilla häromkvällen och entrecote stod på menyn. Några små köttslamsor hade blivit över som kattgänget erbjöds, men bengalerna ratade ointresserat sin kvot. Bröderna hängde istället med oss ut och ”hjälpte” till att grilla. Plötsligt och utan förvarning hoppade Hamilton upp på bordet, där köttbitarna låg och väntade på grillen, och snabbt som en vessla snodde han en hel skiva!

En till matte, en till husse och en till Hamme, har ni nått smaskigt att skölja ner den med också kanske?

Visdom till kattskolan:
Om man ratar smakprov med flit,
kan man osedd hugga större bit! 😉

4 svar till “Ett minne”

  1. Det är klart att det är bara det bästa som duger. Vad trodde du matte?? Köttslamsor? Nää nää… 😻😻

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

22 juni 2019

Flygande matta

Pantheon älskar leken ”flygande matta”. Vad är då det? Jo, om man går runt och släpar en filt bakom sig i vårt hus så kommer det att hända oväntade saker.

Vad då hoppade på? Jag har suttit här precis hela tiden.

Plötsligt sitter han bara där och ser ut som att han aldrig gjort annat (det är en särskild blick). Nästan lite ”det var inte jag” över det.

Vad? Det rörde sig? En mus?

När färden går över små kanter kan inte jaktinstinkterna göra annat än att reagera.
Flera varv med Pantheon runt hela huset över små trösklar för att få igång jaktinstinkten roar verkligen Pantheon som har fått sin alldeles egen flygande matta. Har era katter några annorlunda lekar?

4 svar till “Flygande matta”

  1. Tänk att ha en egen flygande matta! Inte dumt. 🤗😁
    Sixten älskar att leka med mobilsladdar. Han blir helt galen när en mobil är färdig laddad och det är dags att dra ut sladden. 😱 Vi är inte lika roade.

    • Haha, ja det låter lite som Hamme. Lite tråkigt när de ger sig på sladdar även ofarliga sladdar. Kaisa verkar dock ha botat Hammes förkärlek för sladdar. Han smaskar nästan aldrig sladd längre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 juni 2019

Superagentkatten – spekulationer under täckmantel

Hej på er, Superkatten här… 

 

Jag spanar. Det pågår något märkligt här så jag är under täckmantel.

eller kanske inte så mycket ”täckmantel” mer ”täcktunnel”, men det låter lite fånigt med tunnel, inte sant?

Jag håller alltså på med spionage och jakt och sånt där spännande. Jag gräver inte tunnlar eller är under jorden som en mullvad. Det är ingen sådan tunnel. Fast mullvad är visst också ett sånt där spännande begrepp har jag förstått. Kunde tvåbeningarna inte valt en bättre term??? Mullvad? ”katt” borde det väl vara, vem har sett en mullvad luras eller vara slug, men en katt… åh… en katt! Det finns inget som undgår en katt!

Oupps, vad var det där? Rackarns också, jag pratar så mycket så jag missade det visst. In i tunneln igen… som en… hm… mullvad… de kanske kan det där, trots allt, med att vara fokuserade och tysta?

Så där, nu är jag redo igen, kommer den förbi en gång till så tar jag den. Håll span på mullvadskatten! Nej…  det lät inte bra… superkatten! Så där ja… Superagentkatten! Där satt den.

Ett sista litet förtydligande bara så alla förstår vad jag är. Jag är alltså en spion, fast en snäll spion… en agent. En agent med rätt att jaga… och fånga.

Hahaha, superagentkatten tog den! Jag har gjort det igen, inget slipper undan min skarpa syn och hörsel och mina vassa klor. 

6 svar till “Superagentkatten – spekulationer under täckmantel”

  1. Ingenting undgår superagent katten! 😻 men vad var det han fångade? Det ser lite hårdsmält ut. 😉😁

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 juni 2019

Mästerskuttaren och sköldpaddan

Som den snabbaste och smidigaste katten i hemmet (och hela världen om han får säga det själv) rör sig Pantheon skuttande från ena änden av huset till andra och tillbaka igen och så håller det på. Det låter som en galopperande häst i sockiplast. Stilen är väldigt varierande. Faktum är att Pantheon testar alla stilar när han får möjlighet. Han älskar sin kropps smidighet och testar mer än gärna dess gränser.

Jag har inte hittat några begränsningar ännu, inga alls faktiskt!

Kan inte säga att jag har hittat dem heller.

Inga tassar i marken.

Hoppande med överhäng till vänster.

 

Om matte börjar jaga honom, med busljud, genom huset landar gärna Pantheon på en favoritplats, bakom soffan.

Ta mig om du törs.

 

Vi har skjutit fram soffan lite så det bildats en ”kattbred” springa bakom. Här tränar Pantheon. Han gör kullerbyttor och går armgång på soffan. Ibland sticker mattes långa armar ner för att ta upp honom och då läggs ”skuttväxeln” i och Pantheon avancerar fram bakom soffan. Han passerar matte lätt (lite deprimerande lätt för matte ibland) och är i andra änden av huset innan matte ens hunnit vända sig om.

Är det flera som känner sig som gigantiska sköldpaddor eller sengångare i sina hem? Nästa husdjur får bli en snigel!

Snigel, säger du? Hoppas på en leopardsnigel, eller varför inte en gepardsnigel… det låter snabbt! Det kan bli kul och vem vet matte, den kanske är både snabbare och smidigare än jag?

 

3 svar till “Mästerskuttaren och sköldpaddan”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

6 juni 2019

En papakazzis betraktelser, en introduktion

Nu drar vi igång igen och skriver på Grannliv. För er som inte läst något förut från oss, så är vi en kattfamilj som numera består av tre hankatter i sina bästa år.

Vi har en äldre kattherre med stor stil som heter Pollux. Han är ett charmtroll med sina blå ögon och långa tassar. Pollux har grå burriga ögonbryn och om man tittar riktigt noga på hans svarta nos ser man mönstret på hans nos, den svarta krabban.

Dagen till ära, Sveriges nationaldag, klär vi upp katterna. I kattår är Pollux numera 78 år, det blir 14 människoår. Visst åldras de snyggt!

Pollux tycker det här med att vara katt är svårt. Han har nog alltid sett sig själv som en liten människa. Detta är en katt som trots en väldigt tuff start i livet, har blivit världens snällaste och mysigaste katt. Han kommer från vårt lokala katthem och var från början en enstöring. Idag ingår han i en grupp om tre katter och börjar nog för första gången se sin lilla flock som familj.

Det tar tid att förändras, men det går med tålamod och bra läromästare.

Nästa katt i gänget heter Hamilton, han är en bengalkatt. Hamilton (och även hans bror Pantheon) blev sju år i år. I kattår är det ungefär 51 år. Hamilton är uppfinnaren i gänget. Han blir själaglad av att tänka ut små finurliga lekar där han kan involvera så mycket som möjligt.

Detta är en katt som kan konsten att njuta av sin egen fenomenala personlighet.

Hamilton är oerhört självständig, men han är också den katt i familjen som tar ansvar över sin bror och över oss människor och  som först varnar om det t ex finns en orm i trädgården. Han är också Pantheons största trygghet i livet.

Den siste i gänget är den av mina katter som tar mest plats. Han är smalast och väger säkert minst, men han är den som har störst röstresurser och en kropp som bara måste motioneras och utsättas för fysiska påfrestningar för att må bra.

”Fast… när du sa ’fluga’, matte, så trodde nog jag att du menade nått annat och lite roligare som … typ… involverade en riktigt fluga och…åh, låt oss säga… jakt!”

Pantheon behöver få jobba av sig sin energi som är formligen explosiv, men när han har gjort det är han den snällaste katten som finns. Pantheon är en lagspelare rätt igenom. Han älskar sin bror mest av alla i hela världen, men på en väldigt stark andra plats kommer Pollux och vi andra.

Pantheon är väldigt stolt och glad över att vara katt och över att vara en del av en familj.

Själv är jag kattrapportören som liksom en reporter rör mig bland katterna och rapporterar vad de har för sig, en ”papakazzi”, kan man säga.

” Jag är en katthemskatt och kommer att demonstrera upprepade gånger hur exemplariska och fenomenala vi är! ”

”Matte!!! Hjälper du mig av med den här snygga slipsen så kan jag busbita Panteon i svansspetsen, så får du något att skriva om?”

Ja och så är vi igång då… Jag som rapporterar heter Eva och jag hoppas att ni vill låta våra kattäventyr bli en del av er vardag och om ni tittar in här lite då och då så lovar jag  veckovisa rapporter från och med nu. Varmt välkomna!

 

4 svar till “En papakazzis betraktelser, en introduktion”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gå med i kundklubben

Vi är över en miljon medlemmar som alla kan ta del av extra förmånliga erbjudanden, klubbdagar och aktiviter.

Bli medlem

Läs mer om kundklubben här.