Status på Birk/ How’s Birk doing?

(English translation down below)

Imorse var vi på återbesök hos Sara på Bagis. Det är nästan exakt 3 månader sen vi var hos veterinär första gången och Birk har vilat sedan dess.
Idag gjordes en ny röntgen och hon gick igenom honom fysiskt.

Precis som förra gången – ingen smärta och han rör sig obehindrat. Däremot har skadan i tån inte läkt någonting på dessa tre månader och Sara tror inte att den kommer göra det heller.
På röntgenplåtarna ser det ut som att det redan har börjat bildats lite artros vid skada 1 och han kommer med största sannolikhet att utveckla problem där tids nog. Det är mer en fråga om när det sker snarare än om det sker.

Men, jag ska sätta igång honom igen och se hur han svarar på utökad motion och påfrestning.

Börjar han visa tecken på smärta i tassen/tån så är amputation aktuellt och då först amputation av den första/nedre tåleden (skada 1). Då får han behålla delar av tån samt sin trampdyna vilket gör att en felbelastning inte är lika vanligt.
Skulle det inte hjälpa så kommer hela tån tas bort (då också skada 2). Han kommer klara sig galant utan den, men jag oroar mig för hur belastningen i övriga kroppen blir när en tå försvinner – främst i vallningen som är så explosiv och intensiv i sina rörelser.

Det var alltså både bra och dåliga nyheter. Det känns tufft att han redan börjar utveckla artros och att han sinom tid kommer att få problem utav just artrosen. Har vi tur dröjer det flera år men i värsta fall går det på några månader.

Men steg 1 är nu att trappa upp träningen och bygga upp hans kropp igen. Det känns tryggt att ha Maja på Outdoor Dogs att bolla med så jag kan få bästa möjliga hjälp med hur jag ska lägga upp hans träning.
Så får vi se hur han svarar på det och ta det därifrån.

Jag vet att det inte är någon superskada som har förstört honom på något vis, men det är ändå tufft att det är såhär det ser ut nu och han kommer få problem framöver.
Kommer jag kunna köra honom så mycket som jag vill eller kommer jag behöva dra ner på allting litegrann för att han förhoppningsvis ska hålla längre?
Det är många frågor som hoppar omkring i mitt huvud nu och jag kommer säkert vara 100 gånger lugnare imorgon, men just idag är jag lite skör.

***

So, last appointment at the vet this morning. It’s pretty much 3 months to the day since we went there the first time and Birk has been on rest ever since.
We took some new X-ray frames and Sara (the vet) checked him out closely.

Just like last time the toe hasn’t healed even the slightest but he’s in no pain what so ever and moves around just like he should. The injury will probably never heal but only time will tell how much trouble that will come with it.
It looks like it has already developed some arthritis around the injured area and he will most likely develop some problems due to that.

But, I’m allowed to step up his exercise and training again to see how he responds to it. 

If and when he starts to show some pain the next step is to amputate the first part of the toe (to the first/lower toe joint). That would remove the first injury (he has two) and if that doesn’t help we’ll remove the entire toe (including injury number 2).
He’ll be just fine with one less toe but what’s worries me is how that changes how he’s moving his body/leg and what problems that can cause. I’m most worried about the herding since it’s so intense. 

So, both good and bad news I would say. It’s pretty hard knowing that your dog at the age of not even 4 has developed arthritis and that he will get som trouble due to it. The question is more when it will happen, not if.

Step 1 is to increase his amount of exercise and rebuild his body again. I’m grateful for having Maja at Outdoor dogs to help me out with doing this in the best way possible.
And then we’ll se how he responds to the changes. 

I know that this isn’t some sort of horrendous injury that will scar him for life, but it’s still hard knowing that this is how it will be from now on. He’ll always have this bad toe and I’ll always need to have that in mind in everything we do. For how long will he be fine and will his body hold up for everything that I want to do with him?
It’s a lot of question spinning around in my head right now and I’ll probably feel a lot better and calmer tomorrow but as of right now, I’m kind of weak.

The best moral support you could wish for.