Veckans träningar

Eftersom att jag joggade på kandaret i måndags och allt kändes superbra så testade jag att ha på kandaret även på veckans träningar! Vi tränade både igår och idag och Melvin har känts superfin. Denna vecka blev det fokus på att få honom nöjd och avspänd med kandaret, vi har inte jobbat på bytena utan kör på med dom nästa vecka igen 🙂 Så igår och idag var det mest fokus på att få honom att ta ett stöd i handen, trava kvickt över ryggen och få en jämn och fin kontakt i handen. Igår tog det lite tid innan han verkligen sög tag i stödet i handen, kändes lite som att han ”höll” halsen i början och inte riktigt släppte till. Men det var ju inte så konstigt, behövdes nog bara lite tid att känna in sig på kandaret! Idag var han bättre i stödet redan frun start. Så skönt att han verkar trivas på kandaret; helt lugn mun, skummar fint och inget krångel alls.

Många vuxenpoäng att kunna träna med kandar nu! Är så glad att jag har väntat med det tills nu när jag känner att han är ärligt eftergiven, lydig och mellan mina hjälper på ett helt annat sätt än tidigare. Kandaret ska ju inte vara en ”räddning” på en dålig grundkänsla. Viktigt att först känna att man har dom helt ärligt på hjälperna och på sina signaler på vanligt bett, kandaret får inte vara en ”quick fix”. I Melvins fall tror jag bara att det hade bivit mer spänning om jag satte på det för ett år sedan eller direkt efter sommaren. Nu känns han mogen för det 🙂 Jag har ett tredelat bridongbett och HO-Weymouth stång, båda från Sprenger. Stången har korta skänklar (5 cm) och är ett väldigt ”milt” stångbett.

En teknik jag verkligen har hittat nu i traven är att kunna sänka formen och ändå behålla den kvicka takten. Jag försöker tänka att ”jag rundar formen framför sadeln” och mjuknar så fort han sänker sig. Lätt annars att tygeltagen går lite bakåt och då bromsar upp takten vilket bjuder in honom till att trava stort och luftigt och stödet blir ojämnt. Jag vill ha små och kvicka steg och då funkar det bra att tänka att jag rundar honom med tygeltaget lite i sidled snarare än bakåt och samtidigt tänker på att inte ändra takten. Så fort han lägger sig i min hand är jag stilla, mjuknar lite och bara fokuserar på att ”hålla hans hand” (eller hålla mjukt stöd i munnen, men ni fattar 😉 ). Väldigt kul när man får dessa små aha-upplevelser! Emma var på mig om detta när jag var i Göteborg och nu känner jag verkligen att jag fått in tekniken på rätt sätt.