Surrealistisk känsla

Nuförtiden när jag är ute på tävlingar kommer det faktiskt alltid fram följare och hälsar, vilket är så himla kul!!! Det känns alltid surrealistiskt att möta följare i verkliga livet, för mig känns det liksom inte som att någon följer mig och det jag gör. I min värld sitter jag ju bara här och knapprar på ett tangentbort för att sedan trycka på ”publicera”. Statistiken är bara en siffra på datorn och det är svårt att greppa att det faktiskt är en person bakom varje siffra. Väldigt märklig känsla. Därför är det så himla kul när ni vågar er fram och säger hej, plötsligt känns mitt jobb mer verkligt när jag får ett ansikte på er som följer.

När jag var i Holland och tävlade kom det faktiskt fram två följare vid olika tidpunkter, DET var sjukt! Trodde inte att jag skulle få uppleva det på en internationell tävling. En tjej från Belgien som hade åkt till tävlingen bara för att heja på mig (!) och min ryska boxgranne som också tävlade sa att hon följde mig på Instagram. Väldigt konstig känsla men så kul!

Fast det kanske är bra att jag inte riktigt känner/förstår hur många det är som följer mig på sociala medier, då kanske jag hade fått scenskräck och inte vågat dela med mig lika mycket haha. Tanken att jag publicerar ett inlägg på Instagram och att mina instagram-följare är fler än vad som får plats i ett fullsatt Friends Arena är ju något skrämmande. Haha!

Söta tjejer som kom fram på Nynäshamns Ridklubb! Fick världens finaste present från Lisa (längst till vänster i bild) med blommor, hästgodis, brev och hundgodis ❤ Blev så himla glad!