Som att hålla godis framför ett barn

Igår var det knepigt att rida Melvin! Han är ju som ni vet en väldigt het häst och just den här perioden när jag får börja rida lite mer men ändå inte som vanligt kan det vara svårt att parera honom. I vanliga fall när han taggar till brukar jag ta hjälp av skänkelvikningar, öppnor och slutor för att få honom bättre in i handen och lugnare. Men nu ska jag mest hålla mig på raka spår och inte rida så mycket sidvärtsrörelser (får flytta honom lite svagt längsmed spåret just nu men inte för mycket). Det vanliga systemet som vi har byggt upp och där vi både känner oss trygga kan vi därför inte luta oss emot och jag har inte så mycket redskap att ta till haha. Det känns mest som att jag retar honom med några varv galopp och sedan får han inte galoppera mer, han blir sååå taggad av det. Som att hålla godis framför ett barn 😉 Väldigt svårt! I vanliga fall kan jag ju också rida lite mer dagar då han är supertaggad för att få honom trött och nöjd, men det går ju inte nu heller eftersom att vi håller oss till igångsättningsschemat. Jag får väl bara stå ut nu några veckor med att han är extra pigg men det blir ju bättre varje vecka ju mer vi trappar upp. Ser fram emot att få rida honom lite trött haha. Ser också fram emot när Kristian är hemma från sin semestervecka så att vi kan få lite hjälp av honom trots att vi är begränsade i hur mycket och vad vi får göra. Men det är ändå en trygghet att ha Kristians kloka ord till hjälp!

Idag gick det i alla fall bättre och Melvin lyssnade bättre på mig. Det är framför allt i galoppfattingarna som han tänder till så jag försöker att göra fattningarna innan första hörnet in på kortsidan så att jag har två hörn som kan bromsa lite innan långsidan. Försöker också tänka att jag ligger nära med skänkarna och flyttar några steg undan innerskänkeln innan fattningen så att skänkeln inte kommer som en stor överraskning när jag gör fattningen. Jag kommer också på alla saker som vi tränade på innan denna ofrivilliga vila och att dessa pusselbitar fortfarande behöver slipas på, tex högertygeln i vänster varv. Jag måste verkligen ta ett stöd på den yttertygeln och göra tydliga halvhalter för att få honom att söka stödet och hamna rätt mellan mina hjälper. Annars viker han halsen och jag tappar stödet där. Jag är generellt sätt sämre själv på att ta stöd på högertygeln så det är något jag har jobbat med på alla mina hästar 🙂

Åh vad jag har saknat att reflektera kring ridpass här på bloggen! Äntligen är vi här igen ❤️