En liten detalj som gjort stor skillnad

Den stora insikten jag har fått med Melvin handlar om stödet i handen. Jag blir gärna lite för lätt i kontakten, lättar av lite i ena tygeln när jag ställer i andra och vill gärna hålla lite böjning mest hela tiden. Nu har vi fokuserat mycket på att hålla rak hals, jämn kontakt i båda tyglarna (även om jag vill ställa åt ena hållet så får det inte bli på bekostnad av stödet i motsatt tygel) och att Melvin ska ta ett stöd i handen när jag tar i tygeln och inte när jag lättar av. Det sistnämnda har verkligen krävt att jag har ”tänkt om” när jag tar mina tygeltag, han ska sänka halsen när jag tar ett stöd och inte när jag lättar av stödet. För när han bara sänker halsen när jag ger eftergift medför det att han istället trycker upp nacken när jag tar och det ger inte en bra känsla. Jag försöker då hålla ett väldigt stadigt och jämnt stöd hela tiden och när jag gör det konsekvent så hamnar han mer rätt in i handen av sig själv när jag inte lättar av för mycket efter ett tygeltag. Det handlar såklart inte om att vara hård i handen eller hålla honom på tygeln, utan bara känna kontakten hela tiden och det gör Melvin väldigt trygg och fin! Han blir stressad/taggad när jag blir för snabb i eftergifterna för det ger honom en millisekund av frågor där jag är frånvarande med svaret. Lyckas jag hålla en stadig kontakt hela tiden lämnar det inte rum för förvirring och gissning.

Hur gör man då för att lyckas hålla den där kontakten i handen? Utan att bli för stum i armen och för att kunna hålla en gummibandskänsla i armen? Det har jag funderat och klurat mycket på de senaste dagarna. Men jag tror att jag har hittat svaret (för min egen del)! Jag kom på härom dagen när jag red och verkligen tänkte på hur jag håller tygeln i handen att jag vinklar fram lillfingret lite när jag håller i tyglarna och öppnar upp handen något. Jag testade då härom dagen att istället tänka att jag skulle knipa in lite mer med lillfingret (liksom vinkla bak lillfingret och vinkla fram tummen). Det blev VÄRLDENS skillnad för mig, bara den lilla detaljen! Plötsligt har jag ett spelrum/gummiband i handen och marginal att kunna ta och ge utan att tappa kontakten. Dessutom blev det automatiskt mycket enklare för mig att hålla armbågen böjd när jag vinklade in lillfingret vilket också resulterade i en bättre gummibandskänsla även i armen. Nu har jag fokuserat på detta de senaste dagarna och jag inser verkligen att jag har fått en av mina största aha-upplevelser i ridningen, såhär 27 år gammal 😉 Tänk att en så liten detalj kan göra så enorm skillnad!