Dagens träning

Första träningen för Kristian idag och det blev en riktigt bra sådan! Jag känner mig stärkt av alla verktyg och insikter jag tagit med mig hem från Göteborg vilket jag också känner återspeglas i min ridning. Jag känner mig mer trygg i ett system nu med Melvin och håller fokus på rätt saker vilket gör mig mer tydlig också som ryttare. När Melvin var som piggast och busigast under igångsättningen kände jag att jag backade av lätt för att jag inte riktigt visste hur jag skulle komma åt honom i de lägena, men nu känner jag mer mer säker i att jag kan rida mig igenom det. Skillnaden nu är ju också att jag får rida igenom det, under igångsättningen red jag hela tiden mot klockan vilket var svårt när jag aldrig kunde jobba mig igenom all energi. Men nu både får jag rida på mer och dessutom känner mig mer trygg i upplägget. Som idag tex när Melvin taggade igång och skuttade iväg innan högergaloppen; istället för att instinktivt stanna honom så rider jag nu på framåt och får kontroll genom att rida mig ur det. När jag stannar honom när han är på sin ”topp” så blir han bara ännu mer taggad. Men nu känner jag mig också mer trygg i att jag känner honom i dessa situationer och vad han gör. Förutom den lilla ”toppen” vi fick idag var han suuuperfin och han blev bättre och bättre hela passet! I slutet var han verkligen helt perfekt in i handen, sög tag i stödet och liksom tog mig framåt varje steg. Otroligt härlig känsla! Kristian påminde mig om att behålla stödet även när Melvin sänker sig och gör rätt, jag vill ju gärna bli lite för lätt i kontakten när han är där jag vill ha honom men när jag lättar av för mycket tappar jag ju den bra känslan. När jag lyckas möta honom i ett mjukt stöd i det läget blir han kvar längre i den bra känslan 🙂

Det är inte så konstigt att jag är lite lätt i stödet med tanke på de senaste hästarna jag har haft. Bizet var jag tvungen att kompromissa lite med och ge henne utrymme annars kunde hon bli sur (ston.. haha), Delicato ville ju gärna lägga sig på i handen och bli stark så där var jag tvungen att vara kvick med att lätta av för att han skulle bära sig själv. Dorano ville också gärna ta lite stöd i handen och inte bära sig på bakbenen så där var det också lite kvick hand och snabba eftergifter som gällde för att hela tiden hålla honom i uppförsbacke och på bakbenen. Nu med Melvin måste jag ändra om min ridning och bli bekväm med att hålla en mer jämn kontakt hela tiden, då blir han som mest fokuserad på mig och trygg. Målet är nästan att få honom att vilja bli lite stark och verkligen ta tag i kontakten, då är det också så mycket lättare att få honom att pusha sitt steg framåt och inte bara uppåt (som han annars vill göra). Så, det är en omställning för mig också! Men det känns som att vi är på rätt spår framåt och det gör mig väldigt glad ❤️