Vaccination

Igår fick mina katter den årliga vaccinationen. Denna gång var det en fullständig vaccination mot både kattpest, kattsnuva eller som det står på fass.se ”Vaccin mot kattpest, rhinotrakeitvirus och calicivirus hos katt”.  Kattsnuvan är något man bör vaccinera sig mot varje år, kanske särskilt om man har utekatter. Men vi tar in katterna på kattpensionat ibland och då är det något som de flesta (om inte alla) kattpensionat kräver.

 

När vi ska vaccinera våra katter har vi alltid varsin katt på ryggen i ryggsäck, och innan Pixie gick bort hade vi med henne i en handburen transportbur. Pantheon kliver alltid in på alla djurkliniker i koppel efter att vi snabbt kollat att inga stora hundar är för nära.

Liksom två divor tar bengalerna raskt över. Jag tycker ofta att veterinärskliniker är lite som bibliotek, tysta och lugna. Mina katter är också tysta och lugna. De är tysta och lugna när vi åker bilen och knäpptysta när vi är på väg in till veterinärsmottagningen, inte ett pip, men så fort vi slår upp dörrarna så är det alltid likadant. Pantheon skjuter av det första jamet med en sådan intensitet så alla som sitter där inne i väntrummet vänder sig om. Vi gör dem inte besvikna, för som en liten gående cirkus gör vi entré. Han hinner bara tystna så tar Hamilton vid (som aldrig låter något annars). Den ende som kan uppföra sig är förstås Pollux.

Ett fläckfritt beteende kan man säga, matte…

Efter ytterligare några intensiva mjauande så har personalen förstått och kommer småspringande mot oss (med snälla ord om hur vacker Pantheon är. De andra två är dolda) och så kommer meningen som numera får mig full i skratt. ”Vi gör så här… vi har ett rum som ni kan vänta i…”

Väl inne i rummet gås allt igenom med intresserade nosar. Mina båda monster har nu tystnat och undersöker allt. Sedan kommer djurskötaren som ska vaccinera och nu sköter sig katterna exemplariskt igen, alla tre. Matte pustar ut och går med på att betala direkt istället för faktura. Det har ju gått så bra.

Husse transporterar ut två katter och den intensive Pantheon åker med matte ut. Från mina axlar granskar han igen alla i väntrummet (som har tysta djur) och vill hoppa ner och jama på några.

Jag ville bara hjälpa till och se så att alla levde, de var så tysta… en första kontroll kan man säga!

Han får då istället gå ut till husse medan jag betalar dagens behandling med ryggen mot mottagningsrummet och lämnar lättad och snabbt veterinärens kontor genom att dra minimal uppmärksamhet till mig. Ingen blöder och ingen katt har heller men för livet, underbart! Vad mera kan man begära? 😉 När vi kom hem somnade alla katter direkt och sov allt lite extra länge innan kvällen bjöd på en liten promenad i skogen.

 

Att vaccineras är jobbigt!