Seychelle Animal Wellfare Society

Seychelle Animal Wellfare Society, eller katthemmet, som jag lite slarvigt kallar det, låg väldigt skyddat på privat mark. Vi passerade mycket fina ägor på väg dit. När vi fick träffa Ella så räckte vi över vår lilla påse med leksaker från Sverige.  Intresset bland katterna var stort. Det var verkligen jättefina katter här! Ella berättade att den som suttit längst satt i tre år innan han blev adopterad. Han fick då röra sig lite mer fritt i katthemmet eftersom han var där så lång tid. Härligt med eldsjälar i sådana här länder som tar sig tid för individerna.

Katterna ser så välmående ut att jag kommer på mig själv att önska att alla Seychellernas katter (och hundar) kunde få vara där bakom galler hos Ella som verkligen älskar alla sina ”furbabies” (pälsbarn)…  Min önskan gäller inte  Coco. Men då förstår ni att det finns mycket att göra åt Seychellernas alla husdjur. Alla vuxna katter i katthemmet bor i ett rum och ingen bråkar med någon. De är så harmoniska och jag undrar hur så många katter lärt sig leva i harmoni med varandra.

Längst fram i rummet står en gammal hylla som uppskattas. Inte mycket leksaker men rent o tryggt och ingen behöver gå hungrig och katterna är nyfikna och framåt.  Ella sa att leksaker inte överlever så länge här. Även om de är trygga så ser jag också samma sak i ögonen på alla katter, något jag i skrivandes stund inte kan sätta ord på men som jag vet försvinner när de får kärleksfulla hem, ett katthem kan bara göra så mycket.

Vi gick nu också snabbt igenom adoptionsförfarande och gav Ella vår adress. Vi pratade om hur lång tid det skulle ta att ta hem dem och Ella förklarade att de måste bli tillräckligt vuxna för att få flyga. De måste då vara åtminstone 6 -7 månader. Hon uppskattade dem nu till 3 månader.  De ska också gå igenom chippning, kastrering, vaccinering och rabieskontroll. Hon trodde att slutet av mars, början av april borde det vara möjligt att få hem dem. Vi räknar med fyra månader.

Ella tar hand om allt administrativt och vård av katterna och när det blir dags så fixar hon med pass till dem. Det är mycket som ska göras under dessa månader och mycket våra små pälsungar ska igenom, men så får det bli.

Vi diskuterade och enades om att flyga Prasslin och Amazon till Tyskland så de ska flyga så kort tid som möjligt. Hemma här pågår nu en diskussion om hur vi lämpligast tar oss till och från Tyskland med dem. Vi funderar också på om vi ska åka tillbaka till Seychellerna i vår och hämta med oss dem hem eller om vi istället tar dem via kurir hem. Vi har lite tid på oss och just nu känns det lite skönt att i lite lugn och ro få på planera för allt det här och landa i att de kommer hit. Jag är säker på att mina katter inte kommer att ta emot dem med öppna tassar. Det blir en utmaning vi har framför oss, att integrera dem i vår familj. Just nu ligger mycket av vårt fokus på att få dem stora, friska och starka så de är så rustade det går för resan hit. För även om de stora penseldragen är gjorda så kvarstår mycket detaljer för att tavlan ska bli komplett. 🙂 Men det är en väldigt spännande tid just nu.

Kostnaden för att adoptera ett djur (tror priset inte skiljer så mycket mellan hund och katt) så här med ”all inclusive” alternativet är ungefär som att köpa en raskatt. Vi landar någonstans runt 12 000 kr per katt. Katthemmet fixar då också med resburar. De får inte sitta tillsammans. Eventuella veterinärskostnader på vägen kan tillkomma.

Men vad som också indirekt ingår i priset är att lidandet stoppas här och nu för denna lilla kattfamilj. Amazon kommer aldrig att få kattungar. Prasslin kommer aldrig att bli pappa och för alla sanna kattvänner världen över är detta goda nyheter. För världen behöver inte flera förvildade husdjur. Vi måste komma till ett läge när vi får detta problem under kontroll.

 

Själv tror jag att vi måste komma till ett läge när djuren får tillbaka sitt ekonomiska värde och därmed behandlas som de ska behandlas. För pengar är det enda vi människor förstår att värdera. Jag önskar att jag slipper höra flera ”Oj, så dyra katter!” med innebörden att de själva ALDRIG skulle lägga motsvarande summa på en katt. Särskilt som jag vet att de som säger det däremot skulle lägga motsvarande summa, utan att blinka, på t e x en ny soffa. En soffa är ett dött ting som vi när den är förbrukad kastar på en soptipp med en lättnads känsla. När mina katter dör sörjer jag dem, för de har gett mig sitt hjärta och jag har gett dem mitt. Jag har inte gett en enda soffa mitt hjärta under mitt liv och det är jag stolt över! Jag tycker katterna har rätt pris och sofforna (prylarna) fel,  men det är mina åsikter. 😉