Prasslin insjuknar

Ni ligger just nu ca två veckor efter oss i rapportering. Har dragit mig lite för denna blogg oxå. För två veckor sedan hade vi en väldigt jobbig vecka här där Prasslins liv svävade mellan liv och död.

Det hela började med att han fick åka in akut till veterinär på tisdagen och där fick antibiotika och medicin. På onsdagen efter att han ätit frukost insjuknade han igen väldigt fort och allvarligt. Både Ella på katthemmet och Karolina var övertygade om att det var avmaskning som behövdes.

Så jag fick på onsdagen ett akutsamtal från Seychellerna där Ella gav mig några alternativ. Ett gör inget och han dör. Två ta honom till veterinär och han dör. 90% av kattungarna jag skickar dit dör. Tre låt mig ta hand om honom så avmaskar jag honom och då har han störst möjlighet att överleva. Du bestämmer.

Ett litet älskat liv i mina händer

Till historien hör att vi hade avmaskat båda kattungarna, med ett medel som Karolina hade. Det gjorde vi på plats under vår semester. Veterinären var inte imponerad av medlet och när vi avmaskade hade vi inte vikten på kattungarna så Amazon fick en halv tablett och Prasslin fick 1/4 tablett. Vi fick inte i Prasslin mer och resonerade då att i och med att han var rätt så mycket mindre än Amazon så det borde räcka. Att medicinen var uteslutande på Holländska hjälpte förstås inte situationen något då absolut ingen av oss pratade det. Men vi förstod att dosen var en halv tablett (max) och att kattungarna var tillräckligt gamla för att ta det. I efterhand kan jag känna att vi agerade dumt men ögonen rann på båda katterna och efter medicineringen så blev de båda så mycket finare i ögonen och båda blev bättre. Vi tänkte inte mera på det förrän nu när problem uppstod.

Veterinären var också otydlig med om vi gett för mycket eller för lite. Han gillade inte medicinen så just då var jag glad att vi inte gett honom mer. Dock ville veterinären inte påbörja någon ny avmaskning innan 15 dagar hade förflutit från den dos vi gett.

Det var detta Ella och Karolina nu totalt gick emot genom att lugnt förklara för mig att om han inte avmaskas nu så dör han. Parasiterna dödar honom. Så fort han åt blev han sämre för då åt parasiterna och fick mera kraft. Dosen han fått förut var för liten menade de. Så beslutet jag fattade blev ”Avmaska! Men märker ni att han blir sämre åk till veterinären med honom direkt.” Min tanke var att åtminstone våra veterinärer alltid varit fantastiska på att få våra katter att överleva. Men som Ella förklarade så var Seychellernas veterinär ingen hejare på hundar och katter. (Jag har i efterhand funderat på vad han kan ha varit bra på för så vitt jag har sett så finns det nästan inga andra djur på Seychellerna än just hundar och katter.)

Jag höll andan och kände ångesten sprida sig i kroppen. Jag försökte sköta mitt arbete men tankarna vandrade och jag kom på mig själv med att hela tiden stirra på mobilen efter nyheter.

Hade jag fattat rätt beslut? Kan jag lita på att tjejernas omdöme skulle vara bättre än en veterinärs? Det första meddelandet lät inte vänta på sig. ”Prasslin har nu blivit avmaskad, meddelade Ella och han åt! Det var bra tecken, menade hon. Jag tackade henne i min tanke för att hon så lugnt och sansat tog sig ann Prasslin. Hon verkade se så nyktert och objektivt på situationen. Kände att det någonstans fick mig lite lite lugnare.

Seychellerna ligger 3 timmar före oss i tid så innan det blev för sent hörde jag av mig igen. Nu var det värmeflaska och nattning meddelade Ella och lade till att det fortfarande inte var någon försämring, men han är svag, sa Ella. Jag räknade timmar från dosen och funderade över hur lång tid det skulle ta att gå igenom hela kroppen.

Vi sov oroligt denna natt som kändes som totalt avgörande för Prasslins liv och när morgonen kom och var 3 hos mig hörde jag av mig igen. Lever han? Svaret kom direkt. Han lever och han har fått ur sig massor med avföring under natten och nu äter han igen. Bra tecken alltihop sa Ella, men … han är fortfarande svag.

Vartefter det blev dag även i Sverige fick jag reda på att Karolina haft en jobbig natt då Amazon nu fått diarré under natten så kl 11 Seychellisk tid, 8 svensk tid, togs också hon till Ella. Amazon skrek hela vägen dit och hamnade i en separat bur med två andra kattungar efter att hon väldigt kort fått träffa brorsan. Efter mötet med brodern lugnade hon ner sig helt, lilla gumman, så lojal.

Ännu en dag förflöt och plötsligt var faran över. Prasslin hade klarat det! Han hade återfått kraft och lyckats rymma ur sin bur flera gånger. Nu får han flytta in i buren med de andra kattungarna sa Ella skrattande och jag kunde bara ödmjukt tacka både henne och Karolina för hur fantastiskt de båda hanterat situationen och deras sätt att övertala mig att lita på dem. Deras övertygelse räddade Prasslins liv.

I skrivandes stund har de bott hos Ella i snart 2 veckor och Amazon bor nu med två tjejer. Den ena är en liten kopia av Prasslin och den andra är som en händelse väldigt lik Amazon. Lite märkligt men så är det. 🙂 Prasslin klarade inte flickornas tempo så han isolerades för att få äta upp sig i lugn och ro. Han flyttar tillbaka så fort han är stark nog att leka med alla tjejer något vi hoppas sker under den här veckan. Därefter påbörjas processen att på allvar få hit dem.

Alla bilder på Prasslin är från dagen efter infångandet. Jag har fått bilder även när han insjuknade, men just nu väljer jag bort dem.

Nu följer två bilder som Karolina tagit som jag har fått ok på att använda i bloggen. Den första är på Karolina och Amazon och den andra bilden är tagen hos Ella när de båda väldigt kort fick hälsa på varandra igen i Prasslins bur innan Amazon fick göra två yngre kattungar sällskap i en egen liten bur.

Underbara Karolina med Amazon

Amazon inspekterar sin brors lilla lya och toalett…