Jaktminnen

Jag sitter nu och myser med Pollux och ser tillbaka på minnen som hände för några år sedan nu. Det var sensommar och promenaderna med bengalerna togs i omgångar till en park nära bostaden. Promenaderna utgick då från en lägenhet relativt centralt i Norrköping med en fantastisk utsikt över parken. Vi bodde då på 8:e våningen.

Fåglarna sågs ovanifrån och hundarna var mindre än möss, det gav lite sneda perspektiv och det uppfostrade två tuffa bröder.

Pantheon fick kvällens första varv. Det var ljust men gick mot skymning när han kom ut. Pantheon intresserar sig liksom matte för botanik, men bara på en väldigt övergripande nivå. Buskar är bra! Lagom höga och koltrastar verkar sova i dem. Koltrastar är underbart flaxiga och kvittriga. När man jagar dem kvittrar de ännu mer. Botanik och zoologi flyter lite ihop när Pantheon filosoferar.

De hör ihop matte, man kan inte ha den ena utan den andra.

Pantheon lade sig platt bakom en trädstam och väntade på rätt tillfälle att smyga lite närmare en koltrast han just upptäckt. När P ligger där och planerar, med förtjust viftande svans, rusar matte fram mot fågeln. Pantheon stirrade med en förbluffad min på matte och sedan på fågeln och fick hoppa alla mellanled och ge järnet från där han stod. Gick inget vidare… Matte visslade oskyldigt.

Hamilton fick sin promenad i mörker. Plötsligt hoppade en hare fram strax framför Hamilton. Hamilton spanade åt både höger och vänster innan han förstod att ingen Pantheon skulle rusa fram och jaga. Det var som att ett litet ljus tändes i hans ögon och han tog fart. Matte flaxade med så gott det gick, men tidigt förlorades haren ur sikte. Troligen skrämd av alla skrattande ljud som hände bakom den djupt fokuserade lilla jaktmaskinen Hamilton. Att ens försöka hänga med när dessa små geparder ger järnet är förstås lönlöst. Jag tycker katterna rör sig snabbt men en hare i flykt är om möjligt snabbare.

Ibland får jag flashbacks till bilar på en motorväg där haren är en sportbil och Hamilton och Pantheon nog också är sportbilar. Men dessa sportbilar bogserar en EPA-traktor! När jag är mitt i det och dras av Hamilton eller Pantheon kan jag inte annat än skratta vilket gör att EPA-traktorns maxhastighet blir om möjligt långsammare.

Efter denna kväll står det fullständigt klart och bröderna är rörande överens om att det är närmast ett mirakel att människosläktet överlevt så pass länge.

Tur att ni kan äta grönsaker, de är långsamma har jag hört.

Rörande överens.