Godistorn och magkel

Den här årstiden är den absolut lugnaste jag har med mina bengaler. Båda två verkar gå efter en dygnsrytm och “laddas” av dagsljus. När andelen dagsljus är liten i förhållande till mörkret går energin i bengalerna ner.

Promenaderna på kvällarna är kortare och aktiviteten är lägre. Det sovs mycket och jag har gått på det här under några år och tänkt att benalenerginivån har gått ner nu när de blivit lite äldre, bara för att motbevisas när mars närmar sig och ljuset kommer åter.

Nu förstår inte jag riktigt…

 

Men nu är vi inne i dvala här. För att lätta upp och aktivera grabbarna lite kör vi “sök” i godistornet. Egentligen är det inget godistorn. Mer av en klöstunna, men ibland är det kul att fylla den med smask och se hur tre lurviga grabbar söker igenom hela tornet för att finna något de gillar.

 

Veckouppdateringen från Prasslin och Amazon. Vaccination och chippning gick bra. Prasslin blir starkare och starkare för var dag som går och han har blivit ett litet charmtroll. Han älskar sina människor och de honom. Tänk så långt han har kommit från den lille livrädde illaluktande kattungen som spottade och fräste i ett hörn på Karolinas toalett. Rätt så otroligt ändå hur vi människor så fort kan få ordning på det kaos vi orsakat om vi bara fokuserar och agerar i kärlek och samhörighet istället för rädsla och separation.

Med det i tanke får vi ge Amazon lite längre tid på sig. Vi hann inte mysa med henne så mycket som vi gjorde med Prasslin. Jag kan önska att vi skulle ha fått några dagar till med henne då hennes förutsättningar blev lite annorlunda och hon inte behövde ty sig till oss på samma utlämnande sätt som Prasslin. Han var tvungen för att överleva.

Hon har haft brorsan från det att hon kom tillbaka. Men, vi såg en glimt då av vad hon kommer att bli när hon förstår. Den dag när också hon känner den där inre tryggheten och känslan av att vara hemma.

 

Vi anar i henne en oerhört lekfull och bekymmerslös kattjej som kommer att ligga mycket nära och vara väldigt kelig en dag. Just nu är dock livet förvirrande. Det är mycket nya människor och intryck.

 

Hon bor med yngre kattungar och ingen bror ännu. Amazon kontrar med att rusa in i buren så fort hon känner sig hotad. Det är den buren hon sitter i när personalen gör rent hos dem.

Jag kommer på mig själv med att vilja sticka ut en hand och nå henne och dra in henne i min värld och hålla henne nära och tala om för henne hur otroligt fin och duktig hon är och att allt kommer att bli bra, men allt det där får vänta.

 

Här är de i alla fall i veckans uppdatering. Prasslin kräver sitt magkel, han älskar verkligen att bli kliad på magen och Amazons blick ser fortfarande vilsen ut.

Mera magkel, tack!

Men det blir bra! Jag vet det, så jag nöjer mig med att se att hon växer som hon ska och ser att hon är i mycket fin form fysiskt sätt och det mina vänner och en liten hälsning från Prasslin får helt enkelt avsluta dagens blogg.