En papakazzis betraktelser, en introduktion

Nu drar vi igång igen och skriver på Grannliv. För er som inte läst något förut från oss, så är vi en kattfamilj som numera består av tre hankatter i sina bästa år.

Vi har en äldre kattherre med stor stil som heter Pollux. Han är ett charmtroll med sina blå ögon och långa tassar. Pollux har grå burriga ögonbryn och om man tittar riktigt noga på hans svarta nos ser man mönstret på hans nos, den svarta krabban.

Dagen till ära, Sveriges nationaldag, klär vi upp katterna. I kattår är Pollux numera 78 år, det blir 14 människoår. Visst åldras de snyggt!

Pollux tycker det här med att vara katt är svårt. Han har nog alltid sett sig själv som en liten människa. Detta är en katt som trots en väldigt tuff start i livet, har blivit världens snällaste och mysigaste katt. Han kommer från vårt lokala katthem och var från början en enstöring. Idag ingår han i en grupp om tre katter och börjar nog för första gången se sin lilla flock som familj.

Det tar tid att förändras, men det går med tålamod och bra läromästare.

Nästa katt i gänget heter Hamilton, han är en bengalkatt. Hamilton (och även hans bror Pantheon) blev sju år i år. I kattår är det ungefär 51 år. Hamilton är uppfinnaren i gänget. Han blir själaglad av att tänka ut små finurliga lekar där han kan involvera så mycket som möjligt.

Detta är en katt som kan konsten att njuta av sin egen fenomenala personlighet.

Hamilton är oerhört självständig, men han är också den katt i familjen som tar ansvar över sin bror och över oss människor och  som först varnar om det t ex finns en orm i trädgården. Han är också Pantheons största trygghet i livet.

Den siste i gänget är den av mina katter som tar mest plats. Han är smalast och väger säkert minst, men han är den som har störst röstresurser och en kropp som bara måste motioneras och utsättas för fysiska påfrestningar för att må bra.

”Fast… när du sa ’fluga’, matte, så trodde nog jag att du menade nått annat och lite roligare som … typ… involverade en riktigt fluga och…åh, låt oss säga… jakt!”

Pantheon behöver få jobba av sig sin energi som är formligen explosiv, men när han har gjort det är han den snällaste katten som finns. Pantheon är en lagspelare rätt igenom. Han älskar sin bror mest av alla i hela världen, men på en väldigt stark andra plats kommer Pollux och vi andra.

Pantheon är väldigt stolt och glad över att vara katt och över att vara en del av en familj.

Själv är jag kattrapportören som liksom en reporter rör mig bland katterna och rapporterar vad de har för sig, en ”papakazzi”, kan man säga.

” Jag är en katthemskatt och kommer att demonstrera upprepade gånger hur exemplariska och fenomenala vi är! ”

”Matte!!! Hjälper du mig av med den här snygga slipsen så kan jag busbita Panteon i svansspetsen, så får du något att skriva om?”

Ja och så är vi igång då… Jag som rapporterar heter Eva och jag hoppas att ni vill låta våra kattäventyr bli en del av er vardag och om ni tittar in här lite då och då så lovar jag  veckovisa rapporter från och med nu. Varmt välkomna!