Att ha kattfokus i (tid och) otid

Denna roliga tavla satt på frukostväggen i vårt första hotell

Tänk att en vecka beroende på vad man gör rymmer så olika mängd upplevelser. Jag är fortfarande, trots att nästan en månad gått kvar i upplevelser på väg till/på och direkt efter Seychellerna.

På väg till resmålet hade jag, som ni nu vet, med mig en påse med kattleksaker till katthemmet. Då resväskan blev full beslutade jag mig att ta det i handbagaget och så fastnade jag i säkerhetskontrollen på Arlanda. ”Har du något spetsigt i din packning? Något verktyg kanske?” Jag tittade fånigt på henne och den enda bild som dök upp på vad jag hade i mitt handbagage var en kattleksak som bestod av en pinne/ett handtag som avslutades i en lång svart och röd, mycket glad, leksaksorm. En interaktiv leksak till katterna. Kunde själva pinn-delen ha dykt upp på deras monitor? Hon räckte över väskan till mig för att jag skulle ta fram ”verktyget” och jag kom på mig själv med att, kanske något skyldigt, dra upp ormen som räckte ut sin långa tunga åt henne.

Menar du så här, matte?

Hon tittade lite medlidande på mig och tog över väskan. Där i botten på min väska drog hon upp en välbekant liten påse. ”Nej! säger jag ångerfullt och viss panik hördes nog i min röst. För från att ha varit ljusår efter säkerhetskontrollanten var jag nu i fatt och om henne i tanken. Sjutton också hade jag glömt mina ovärderliga cykelverktyg i den här väskan??? Så otroligt korkat! Nu skulle jag förlora dem i säkerhetskontrollen! Som tur var tolkade hon min panik korrekt och vände sig till en kollega och frågade om jag ändå inte kunde få med mig mina verktyg. Den andra kvinnan nickade, för allvarligt talat hade jag nog ändå bevisat min ofarlighet (brist på terroristiskt tänkande) när jag trädde fram den glada ormen. Med en lättnadens suck gick jag igenom och på resan hem checkades mitt lilla verktygs-kit in med den stora resväskan.

Jag mindes då min mammas resa till USA när hon var betydligt yngre än vad jag är idag. Hon var på väg hem. Även hon stoppades i säkerhetskontrollen, fast på den amerikanska sidan. En barsk kvinna frågade henne om hon hade en stor kniv i handbagaget och mamma nekade. Kniv? Va? Nej, självklart inte! Kvinnan gav säkert mamma en granskande blick innan hon bad att få titta i handbagaget och mamma lät henne förstås göra det. Fram drog då kvinnan ett fint set med en stor gaffel och motsvarande stora kniv för att skära kalkonen eller skinkan med vid högtider. Kniven såg plötsligt gigantisk ut och mamma bleknade och sa ”Jasså den…” Jag har skrattat åt detta under många år. Nu är båda mina underbara föräldrar döda sedan ett antal år tillbaka, men när jag tar mig fram i livet och får mina egna lustiga upplevelser så minns jag deras motsvarande. Historien upprepar sig och ”mamma just när det gäller säkerhetskontroller så leder du”.

Mitt fokus på katter gör att jag ofta ser på livet på ett lite annorlunda sätt än gemene man/kvinna och att mina tankar ofta studsar tillbaka till katt i tid och otid som nu då i säkerhetskontrollen. Det finns många exempel. Men, jag kan tänka mig att skaran som läser mina bloggar är likasinnade med liknande episoder att berätta?

Nåja, här kommer ett litet filmklipp på Prasslin där det inte gick helt som han hade tänkt sig heller (eller jag som filmade för den delen han chockade mig med), men allt gick bra.

 

Men idag är det första advent så vi avslutar dagens blogg med att minnas tidigare års jular innan vi skuttar upp på vinden och väljer ut det som ska ner redan idag ;). Ja visst ja, i år har vi en kattjulkalender. Idag öppnar vi första luckan, men vi får återkomma till den senare. 🙂 Ta hand om er och ha en riktigt fin första advent.

Den snubblade bara lite! Jag hjälper den upp… säkert!