Välj område

Häst

Hovslagare Lotta Sjöberg: “Jag har världens bästa jobb!”

Granngarden_Grannliv_Välskodd116_1

Tydlighet, kunskap och massor av beröm. Det är receptet för en framgångsrik hovslagare. Lotta Sjöberg brinner för sina hästar och tycker att hon har världens bästa jobb. Sedan 13 år tillbaka reser hon mellan gårdarna i Enköpingstrakten. 

Hästar har alltid haft en central plats i Lotta Sjöbergs liv. Under uppväxten hade hon en egen ponny och som vuxen började hon föda upp hästar på sin gård strax utanför Enköping. Men det var inte självklart att satsa på ett yrke i hästbranschen.
– Jag har alltid tyckt att det har varit intressant med hovar. Mina vänner sa tidigt att jag borde bli hovslagare men jag sa ”aldrig, det är för tungt, det orkar jag inte”. Men till slut sa jag upp mig från hemtjänsten där jag hade jobbat i många år och sökte till hovslagarutbildningen i Uppsala. Det är det bästa jag har gjort i hela mitt liv och jag har världens bästa jobb, säger Lotta med ett varmt leende samtidigt som vi går in i stallet där dagens första häst Tjejen väntar på att få nya skor.

Lotta hälsar på Tjejen, tittar på hur hon belastar hovarna medan hon står och pratar lugnt med henne.
– Får jag inte hästen med mig har jag inte en suck. Hon är så otroligt mycket starkare än vad jag är. Precis som för människor handlar det om person­kemi mellan mig och hästen. Om jag är trygg så blir inte hästen orolig. Det är otroligt viktigt att hålla sig lugn i det här yrket.

Granngarden_Grannliv_Välskodd116_4

Att jobba som hovslagare är inte riskfritt. Därför vill Lotta alltid att ägaren eller någon annan som hästen känner sig trygg med är där när hon skor.
– Jag måste alltid tänka på att det jag gör med hästen är ett drastiskt ingrepp i integriteten. Hästar har en naturlig flyktinstinkt och när jag håller fast hästen stoppar jag denna instinkt. Det handlar om tillit och att hästen ska känna sig helt trygg med mig.

Det är ett fysiskt tufft arbete, berättar Lotta samtidigt som hon med van hand lyfter upp Tjejens högra framben och kilar fast det mellan sina egna knän.

Först tittar Lotta på hur hoven ser ut. Hon berättar att det går att se hur en häst mår genom att titta på hovarna och att till exempel en plötslig hovförändring ofta är ett tecken på att hästen har problem någon annanstans i kroppen.

Därefter tar hon bort skon och verkar hoven, det vill säga avlägsnar och slipar bort allt överflödigt horn på hovarna och formar dem rätt.
– Jag börjar i regel alltid med framhovarna för då kan jag och hästen kommunicera och bli lite kompisar först. Målet är att hästen ska landa så jämnt som möjligt på hovarna. Jag ser på strukturen hur mycket som ska verkas bort. Innan en ny sko ska på måste sulan, strålen och bärytan (den del där skon vilar) vara ren, fin och fräsch och alla sprickor och ojämnheter ska verkas bort.

Granngarden_Grannliv_Välskodd116_3

Med en hovklinga och råhudsklubba verkar hon rent strålen, den v-formade utbuktningen på hovens undersidas bakre del. Därefter klipper hon bort så mycket som behövs av hoven med en verktång. Slutligen planar hon ut undersidan av hoven med en hovrasp.
– Trakten (bakre delen av hoven) måste vara jämn. Just den här hästen står på ett speciellt sätt och är vad vi kallar intåad. Jag måste forma hoven och sko henne efter det så att hon belastar rätt. Annars finns risk att hon kommer få problem med sina leder, säger Lotta och synar hoven noggrant.

Genom åren har det dykt upp skor i andra material och varianter men det är fortfarande järn och söm som används i första hand, precis som man gjorde redan på 300-talet. Det äldsta nordiska hovbeslaget som hittats är från 700-talet. Faktum är att få yrken har samma anrika traditioner som hovslagare. Förr var det smeden som skodde och än idag måste den som utbildar sig till hovslagare lära sig att smida skor.

Lotta väljer ut en sko, lägger den mot hoven för att mäta och formar sedan skon med slägga och städ. Hon drar ett par gånger till med raspen innan hon blir nöjd.
– Ögonmåttet är det viktigaste vi har. En maskin skulle aldrig kunna ersätta det här jobbet. Alla hästar har någon egenhet och det är därför det är så otroligt viktigt att jag känner dem och kan sko rätt.

För ett otränat öga ser det ganska brutalt ut när Lotta klipper, raspar och spikar. Men hästen verkar i princip oberörd.
– De flesta hästar som är trygga, mår bra och har förtroende för hovslagaren hanterar det här bra. Det blir en del av deras vardag att hovslagaren dyker upp var sjätte till åttonde vecka.

Hovslagaryrket har långa anor. Redan på 300-talet började man använda hästskor av järn. Lotta berättar att hon har en bok hemma från 1903 som väldigt ingående beskriver yrket. Varenda järnsko som används idag fanns med redan då och arbetsmetoderna är ungefär desamma nu som då.

Hovslagaryrket har långa anor. Redan på 300-talet började man använda hästskor av järn. Lotta berättar att hon har en bok hemma från 1903 som väldigt ingående beskriver yrket. Varenda järnsko som används idag fanns med redan då och arbetsmetoderna är ungefär desamma nu som då.

Att slå i sömmen är ett precisionsarbete. Det handlar om att träffa rätt på ett par millimeter.
– Spikar jag för långt in når sömmen vävnaden innanför hovkapseln och då gör det ont på hästen. Spikar jag för långt ut är hornet för torrt och sömmen släpper lättare med risk för en tappad sko och söndertrasad hovvägg som följd.

Svetten pärlar sig i pannan på Lotta och en dryg timme har passerat sedan hon satte igång arbetet. Tjejen, som i princip stått stilla hela tiden, börjar skruva lite otåligt på sig.
– Hästar är smarta och nu känner hon att vi brukar vara klara vid det här laget. Men idag har jag pratat så mycket så då tar det lite mer tid, säger Lotta och skrattar.

Skorna är på och Lotta pustar ut en stund. Hon stryker kärleksfullt Tjejen över bläsen och säger att ”det här gick ju bra idag också, vad duktig du var”.
– Även om det är slitigt så får vi ofta en fin stund tillsammans hästen och jag. Hästarna är mina kollegor och det är ett privilegium att få jobba med det jag brinner för. Hovslagning är ett hantverk och det känns fint att bevara den här traditionen, avslutar Lotta.

Följ med Lotta en dag på jobbet!

 

Granngarden_Grannliv_Välskodd_Fakta_116_1

Hovkunskap

Det yttre höljet av hästens hov kallas hovkapsel och är ett cirka två centimeter tjockt lager horn, ungefär som våra naglar. Här har hästen ingen känsel. Hovkapseln skyddar alla inre delar av hoven och det är i denna som skorna fästs. Hovkapseln växer cirka en centimeter per månad och bör verkas var sjätte till åttonde vecka.

 

Granngarden_Grannliv_Välskodd_Fakta_116Sko hästen rätt

”En häst utan hovar är ingen häst. Rätt hovvård gör att hästen håller, fungerar och mår bättre. Oavsett vilket arbete hästen utför behöver den skos och/eller verkas på ett sätt som passar för detta och för just den hästens fysik. En rätt skodd häst mår bättre och risken minskar för hältor och andra skador.”


Vill du också läsa?