Välj område

Smått och Gott Anders Wirdheim

Fågelbordens slipsprydda kung

Under de tio år som vi i ornitologiska föreningen (med stor hjälp av svenska folket) genomfört räkningen ”Vinterfåglar Inpå Knuten” har talgoxen alltid legat i topp. Dessutom har den toppat listorna i nästan samtliga län. Det finns undantag från detta, exempelvis ligger pilfinken ofta i topp i Skåne och domherren i Jämtland, men talgoxen är alltid med ”på pallen” – var i landet vi än befinner oss. En viktig orsak till detta är att talgoxen finner sig väl till rätta i närheten av oss människor.

Men varför kallas då denna vanliga och även tämligen folkkära fågel för något så märkligt som talgoxe? Namnet har den dessutom burit länge, åtminstone sedan början av 1700-talet. Det första ledet är inte svårt att förstå. Liksom andra mesar är talgoxen förtjust i talg, och det var säkert något man lade märke till redan på det gamla bondesamhällets tid. Lokalt har den även kallats talgmes, talgsmack, talgtita och talghatt. Men oxe? Någon likhet med ett nötkreatur har den ju inte. Från början var det nog inte oxe utan kanske snarare ”hoxe”. Det ansåg i alla fall Ivar Hortling, en finlandssvensk fågelboksförfattare som bland annat fördjupade sig i de svenska fågelnamnen. Hortling hävdade att hoxe i detta sammanhang betydde glupsk. Och visst kan en talgoxe uppfattas som glupsk när den med frenesi ger sig på att hacka i ett upphängt talgstycke.

Talgoxe3

Talgoxen är mycket begiven på fett, vilket kan vara upphovet till dess namn. “Hoxe” lär vara ett gammalt uttryck för glupsk. Foto: P-G Bentz/sturnus.se

En annan egenhet som talgoxen har är att den börjar sjunga väldigt tidigt. I södra Sverige kan man ibland höra den redan någon dag efter vintersolståndet, särskilt om solen skiner och det är dagsmeja. Då hörs talgoxens filande, trestaviga ”titti-fy, titti-fy” eller det tvåstaviga ”ti-ty, ti-ty”. Nu är vi på väg mot ljusare tider, så skärp hörseln nästa gång solen tittar fram. Kanske kan solstrålarna locka fram lite vårkänslor hos en talgoxe i trakten?

Talgoxens sång är för övrigt en historia i sig. Traditionellt har det varit den trestaviga varianten som varit vanligast. Men i en studie som publicerades mot slutet av 1900-talet konstaterades att talgoxar som levde i bullriga miljöer, exempelvis i städer med mycket trafik, i stället sjöng tvåstavigt. Förklaringen till detta sades vara att den tvåstaviga sången lättare trängde igenom bullret, vilket innebar att hannar som sjöng tvåstavigt hördes bättre och hade större framgång bland honorna.

Talgoxe1

Dominant talgoxehanne med bred svart “slips” som delar det gula bröstet i två delar. Foto: P-G Bentz/sturnus.se

Ett annat medel för att bli populär hos talgoxehonorna är att ha bred slips. Med slips menas här det svarta band som hos talgoxarna delar den gula undersidan. Hannar har alltid bredare slips än honor, och uppenbarligen finns det ett samband mellan slipsens bredd hos hannarna och deras allmänna hälsotillstånd. Ju bredare bandet är, desto högre i rang står hannen i fråga.

Talgoxen är vår femte talrikaste häckfågel med drygt 2,5 miljoner häckande par. Eftersom de allra flesta talgoxarna stannar inom landet, torde den också vara vår talrikaste vinterfågel.

Talgoxe2

Talgoxens hona känns igen på smal “slips” på bröstet och ofta något mattare färger än vad hannen har. Foto: P-G Bentz/sturnus.se

Vid fågelmatningen äter talgoxen allehanda frön som solros- och hampfrön samt jordnötter. Den är också förtjust i fett i olika former – talg, ister, fläsksvålar, margarin, talgbollar med mera. Vid min fågelmatning händer det också att talgoxarna äter frukt, främst äpplen men även i viss mån bär. Sommartid är det framför allt larver av olika småfjärilar som står på menyn, och det är avsevärda mängder som konsumeras av en talgoxefamilj. Sätt upp en holk i trädgården! Det kan ge resultat i form av färre insekter men mera bär och frukt!

AndersWirdheimgrannlivprofilAnders Wirdheim är informationsansvarig på Sveriges Ornitologiska Förening – Birdlife Sverige och gästbloggar på grannliv.se om fågelmatning och fågelupplevelser.


Vill du också läsa?