Välj område

Häst Ulrika Hellkvist

Den frivillige hästägaren – ett bra val

Smärtan är bedövande. Det svartnar till för ögonen och jag blir alldelse yr. När jag senare ringer sjukvårdsupplysningen så svarar sjukskötare Arne.

slicksten2

Aj!

– Jo, det är så här att jag har fått en slicksten i huvudet.
– En slick-vadå? Jag nästan hör hur Arne biter sig i läppen och tänker att det är just idag hans tur att ha den bästa storyn på fikat. Eller som min fina kloka vän Karin Berglund sa senare:
– Ulrika, du ska ha hjälm i stallet. Ja, sådana som jag måste ha kloka människor omkring mig, det är en ren Bild3fixöverlevnadsinstinkt helt enkelt.

Det är just därför jag är hästägare nu. Kloka människor har sagt rätt saker vid rätt tillfälle, en stor portion mod, nyfikenhet och en aldrig sinade tro på att drömmar faktiskt kan gå i uppfyllelse. Så nu vill jag gärna dela med mig av några råd om det finns någon därute som tänker, nej inte kan vi skaffa häst.

1) Försök att inte tänka så.
2) Låt alltid era barn tro på drömmar.
3) Ha tillräckligt mycket kloka människor omkring er.
4) Prata inte med för många – ju fler desto fler svar.
5) Lita alltid på den goda magkänslan.
5) Ta små steg.
6) Fråga inte om precis allt – man måste göra sina egna misstag.
7) Lägg aldrig en slicksten på högsta hyllan i stallgarderoben och luta dig framåt för att ta upp något du tappat på golvet.

Det känns som det modiga steget vi har gjort för att köpa häst, med så lite kunskaper om just det ämnet som man bara kan ha, är en av de bästa sakerna vi har skänkt vårt barn. Med all respekt för den fina svenska skolan eller kärleken och omsorgen vi som föräldrar ger henne så är det med glädje jag läser den fina artikeln i den lokala tidningen. Där återges en del av den forskningsrapport som Lena Forsberg, forskare vid Luleå tekniska universitet har skrivit och forskat om just flickor som är hästtjejer. “Genom att utföra ansvarsfulla handlingar, får tjejerna möjlighet att känna sig både driftiga och kompetenta vilket ytterligare stärker deras självkänsla. Just kommunikationen med djuret som kräver en tydlighet och en förmåga att skapa ett förtroende utvecklar mod och känsla av tillit, som blir till en del identitetsprocessen.”

När smekmånaden är över kommer det säkert att finnas dagar då vi undrar vad vi har gett oss in på, kalla dagar då kylan går genom märg och ben, eller då tårarna trillar, eller beslut som är svåra att att fatta, ja den listan kan säkert göras lång. Men jag tänker, att ha häst är säkert som själva livet det med. En sak är jag dock övertygad om, att alla de goda skälen kommer att överväga.

Jag är tacksam för att få vara tillsammans med Maja denna tiden då hon säkert skulle dragit sig undan mer och mer i sann tonårsstil, hon får vara i en verklighet då inte allt kommer att vara lätt,  hon får en motvikt till utseendehetsen (det är ok att vara osminkad och smutsig i stallet), hon får lära sig att hugga i och vara fysisk i ett liv som annars säkert skulle blivit mycket stillasittande. Hon får känna den där gränsöverskridande kärleken till ett djur och känna att just hon behövs.

Så, tänkte att när jag kanske byter karriär någon gång kommer jag att lansera en ny folkhälsotrend. I stället för dyra gym och fulla yoga salar kommer jag ha ett stall där jag erbjuder fysisk träning såsom bära upp höbalar från ett släp till höloftet, meditativ sopning av stallgångar, köra tunga skottkärror allt i en gäng med smutsiga osminkade glada och sociala människor – en ren healing för själen.Bild1&2fix

Tack för ni har följt med oss på resan från att vara den mest ofrivillige hästägaren till att bli den mest frivillige. Vår resa fortsätter och nu väntar grönt kort utbildning och ett nytt steg i tävlingsvärlden – men det är en helt annan historia…

Ulrika Hellkvist i Nättraby är mamman som ofrivilligt blev hästintresserad. Hon bloggar om sin och dotterns hästäventyr vecka 10–12 här på Grannliv. Läs hennes andra inlägg här.


Vill du också läsa?