Välj område

Vildfågel Daniel Green

Fåglarnas listiga sätt att överleva

Talgoxe Foto Torbjörn Arvidsson

En talgoxe på jordnötspåsen utanför mitt fönster spärrar ut vingar och stjärt och visar den lilla blåmesen som satt sig strax intill att den vill ha maten för sig själv. Snart tumlar de runt i fritt fall mot marken…

Ett ögonblick senare sitter de åter sida vid sida på nötterna. Blåmesen är mycket mindre, men minst lika tuff. Talgoxen tycks dominera och samtidigt som den fortsätter att försvara sin plats och göra sig stor, hackar den i sig av maten så snabbt som möjligt, men några minuter senare när jag tittar till är det blåmesen som sitter ensam. Här är det två jämnstarka kombattanter som säkert vet att ingen av dem kommer att ge upp och sannolikt vet de också att maten kommer att räcka till dem båda.

Blåmes Foto Stefan Oscarsson/N Högupplöst bild finns här.

Blåmes på jakt efter mat.

Just att få i sig en ordentlig frukost är livsviktigt för fåglar vintertid, särskilt om det är riktigt kallt. En gång kom jag upp till min skogsmatning en tidig vintergryning. Termometern visade –20° och det var fullt av fåglar på maten, på två långa späckbitar satt – och jag räknade noga – över 80 talgoxar. Ändå hördes inte ett fågelläte i gläntan, bara prasslet från deras vingar då de flög mellan jordnötter, frön och talg. Efter en lång natt gällde det att få i sig mat – och gärna fet mat som snabbt ger energi –  så snabbt som möjligt och inte slösa sin energi på vare sig bråk eller lätesyttringar.

Mycket sällsynt svarthalsad trast.

En del av våra nordliga vinterfåglar, såsom talltitan, kan för att överleva långa, kalla vinternätter, sänka sin kroppstemperatur till en halv grad ifrån vad som skulle innebära en säker död. Det är en av många strategier som utvecklats för överlevnad i vinterklimat. Hönsfåglar som orre, tjäder och järpe gräver ner sig under snötäcket i skog och myr. Nötkråkan, men också titorna, tofsmes, nötväcka och svartmes hamstrar föda och återfinner – enligt forskning – åtminstone ca 85% av den gömda maten. Talgoxe och blåmes tillhör dem som drar runt över större områden i jakt på föda istället för att hamstra.

Större hackspett.

Vill man hjälpa fler fåglar att få tillgång till mat och inte kivas så mycket är det bara att sätta upp fågelmat på fler platser. Lägger man ut äpplen till koltrast och björktrast är det typiskt att någon dominant individ sätter sig att bevaka äpplena och kör bort alla andra. Med flera äppelhögar löser sig den frågan, även om den vill så kommer den inte kunna hålla ensam kontroll över all frukt. Har du egna träd, kanske rentav fruktträd, så skär av några uppåtstående vattenskott eller smågrenar och spetsa äpplen på dem, även blåmes och talgoxe gillar frukt.

Daniel Green uppmanar alla att delta i Sveriges Ornitologiska Förenings kampanj Vinterfåglar inpå knuten och räkna fåglar vid ditt fågelbord sista helgen i januari. När han inte gästbloggar på Grannliv är han redaktör för SOFs medlemstidning Fågelvännen och guide i det egna företaget Birdsafarisweden.

 


Vill du också läsa?