Välj område

Trädgård

Krönika Elin Unnes: Stadsbruk en ny tradition

Plantering stadsodling.

Alldeles nyligen lärde jag mig ett nytt ord: stadsbruk. Ord är viktiga, de behövs när man pratar om saker, och vi behöver verkligen prata om stadsbruk. Stadsbruk är inte exakt samma sak som lantbruk, och det är långt ifrån samma sak som stadsodling.

Det är skickliga, småskaliga lantbrukare som odlar mat i närheten av våra byar, städer, förorter, tätorter och överallt i hela vårt exotiska land.

Svenskar har aldrig varit några stora grönsaksodlare. Vi har aldrig varit något Italien, där varje by och varje familj odlar sin egen favoritaubergine. Visst, vi har alltid varit bönder. Nästan allihop har vi antingen jobbat som, med eller åt bönder. Men att vara bonde är inte nödvändigtvis samma sak som att vara grönsaksodlare. I Sverige har vi till exempel varit extra bra på att odla lin och skog, spannmål och humle. Sen har vi sålt skörden och köpt typ … bönor. Torkade bönor som vi blött upp, kokat sönder och slurpat i oss, hukande i mörkret och fisdoften.

Det har så klart funnits undantag. Som Karin Larsson, som vägrade bönsupa och istället bakade pizza med tomatsås gjord på hemmaodlade Sundborn-tomater. Det verkar som de flesta moderna svenska bönder istället odlar vitt mjöl eller socker – spannmål som ofta blir till djurfoder. Stadsbruk är alltså inte någon nostalgisk dröm,
utan en ny tradition. En tradition som behövs extra mycket nu, när våra jordbruk blir färre och större, fastän de i själva verket borde bli fler och mindre. Och med den här briljanta nya traditionen kommer vi inte bara att få godare, nyttigare mat utan även fler, roligare jobb och större livsmedelssäkerhet.

Det finns ett problem bara: mark i närheten av tätorter är dyr. Och ekologiskt jordbruk är inte den allra bombsäkraste satsningen du kan göra. Det här gör också att några av de redan existerande stadsbruken känns lite … verklighetsfrämmande. Som tidigare presidenthustrun Michelle Obamas mini-stadsbruk till exempel: tillsammans med flera heltidsanställda odlade hon upp Vita husets gräsmatta. Redan första året skördades 300 kilo grönsaker, som bland annat levererades till det lokala soppköket.

Eller som Isabella Rossellinis stadsbruk. Det är New Yorks närmaste bondgård, designad av svenske Lars Krantz, och de biodynamiska grönsakerna som odlas där säljs både till lokalbefolkningen och till restauranger på Manhattan. Men det finns även mer konkret, verklighetsförankrad inspiration att hämta på andra sidan vattnet. I Kanada till exempel. Där arrenderar skogsbönder sin mark av staten, och betalar utifrån att skogen sköts på ett bra sätt. Systemet skulle kunna direktöversättas till ekologiska stadsbruk: ju hållbarare jordbruk, desto lägre markhyra. Som en lycklig bieffekt skulle de ekologiska grönsakerna bli de billigaste i affären. Vilket alla tjänar på.

För på samma sätt som även ett litet grönsaksland kan ge stor skörd bara man kommer ihåg att gödsla ordentligt, blir vi alla rikare om våra småskaliga bönder är väl omhändertagna. Så i slutändan är vi alla bönder, än idag.

Elin Unnes.ELIN UNNES är författare, journalist och trädgårdsentusiast. Hon har bland annat gett ut trädgårdsböckerna Herbariet och The secret gardener och bloggar på thesecretgardener.com


Vill du också läsa?