Välj område

Smått och Gott

På hästryggen runt i Jormvattnet

Ola Sundquist och Elin Eriksson på Korpens Öga i Jormvattnet.

Mellan tysta fjälltoppar och vidunderliga vyer tar man sig fram på hästryggen i sagolikt vacker vildmark. Hos Ola Sundquist och Elin Eriksson på Korpens Öga i Jormvattnet får både kropp och själ påfyllning av välbehövlig energi.

Ni vet var det ligger va? Säger Ola lite frågande när jag ringer från Stockholm och gör upp om en lämplig tidpunkt för att komma på besök. Han vill bara försäkra sig om att vi förstått hur långt från huvudstaden vi måste resa. Och jodå, vi har en aning om att det kommer bli en tidskrävande färd och det är lite det som är poängen.

Från Östersund är det 30 mil kvar till Jormvattnet. Mötande bilar efter Strömsund är lätträknade, renarna längs vägen desto fler. Det här är riktig vildmark, stora områden är helt folktomma och hus står öde och förfaller längs de vindlande vägarna. Frostviken, som området heter, ligger längst uppe i Jämtland och här breder flertalet fjälltoppar ut sig mellan sjöar och vattenfall.

Hos Ola Sundquist och Elin Eriksson på Korpens Öga i Jormvattnet.

Till vänster: Sovrummen är personligt inredda och har utsikt över sjön och de norska fjälltopparna. Till höger: I kapellet som Ola har byggt själv har många par valt att knyta hymens band.

Naturen inspirerade författaren och skådespelaren Beppe Wolgers så mycket att hans klassiska film Dunderklumpen från 1974 spelades in här som en hyllning till den jämtländska vildmarken. Vid foten av ett av dessa berg som Beppe Wolgers fascinerades av, Klumpliklumpen, ligger upplevelseanläggningen Korpens Öga som drivs av eldsjälarna Elin Eriksson och Ola Sundquist. Ola är uppvuxen i bygden och återvände 1995 för att förverkliga sin dröm att ordna fjällturer till häst. Det började i liten skala med sex islandshästar men har vuxit med åren. År 2000 träffade han Elin och deras gemensamma intresse för hästarna gjorde att de kunde satsa helhjärtat och utöka verksamheten.
– Det hade varit svårt att driva det här om man inte hade haft samma mål och visioner, säger Elin.

Nu finns ett 30-tal hästar på gården och flocken växer stadigt, en festlokal har byggts till och hotellet byggts ut för att kunna ta emot fler gäster. Allt går i en rustik jämtländsk stil, det är ombonat och mysigt och stämningen familjär.
– Många söker lugnet här uppe och kommer hit för de vackra vyerna. Det är ett helt annat tempo än vad de flesta är vana vid och man går ner i varv, säger Ola.

Sommaren är den mest intensiva perioden med ett tiotal långritter på fjället på tre eller fem dagar vardera. En dagsritt går över stock och sten i väglöst land med skiftande terräng och tempo.
– Vi rider mycket fritt, det blir roligare för oss och hästarna men det är också för att spara på naturen, berättar Ola.

Ett av delmålen brukar vara Korallgrottan, Sveriges längsta grotta med sina sex kilometer, som ligger mellan Stora Blåsjön och Leipikvattnet. Omkring 2–3 mil brukar tillryggaläggas under en dag innan det är dags att slå läger för kvällen. Det packas upp och boas inför natten, elden tänds och alla hjälps åt med att tillaga maten. Någon kanske passar på att fiska eller ta en simtur, hästarna släpps ut i hagen för att kunna beta hela natten och ladda upp batterierna.

Säsongen fortsätter en bit in i september, som enligt Elin är den bästa tiden på året.
– Hösten är så vacker här med alla sina färger, den klara luften och naturen dignar av bär och svamp. Det är en härlig tid!

Under vintern är det främst äventyr i form av skid- och skoteråkning som lockar besökarna hit och hästarna får en välförtjänt vila. Några av de yngre hästarna hålls dock igång och tränas inför vårens och sommarens långritter. Islandshästar är tåliga och gillar att gå i flock och att arbeta.
– Det är något speciellt med deras arbetsvilja och energi som gör det väldigt lätt att tycka om dem, det är fantastiska hästar, säger Elin.

Flocken med islandshästar går ute året om vid foten av berget Klumpliklumpen.

Flocken med islandshästar går ute året om vid foten av berget Klumpliklumpen. På vintern får de en välförtjänt vilopaus från turridningen.

För Ola och Elin är det viktigt att förnya flocken med jämna mellanrum och de väljer gärna hästar med mycket framåtanda.
– Turridningshästar behöver inte vara sega, det är en myt. Vi försöker förändra attityden kring hästarna, våra kan tävla i höga klasser, säger Ola.

Förutom ridturerna kommer gäster hit för konferens, jakt eller fest. Flera par väljer också varje år att knyta hymens band i kapellet som Ola byggt uppe på bergsplatån. Elin har också börjat utveckla matkonceptet på Korpens Öga.
– När jag flyttade hit kunde jag knappt koka makaroner, skrattar hon. Men jag har börjat intressera mig mer och mer för matlagningen eftersom vi har så fantastiskt fina råvaror att jobba med. Det finns ren, älg, nöt och får som slaktas lokalt och så är det mycket fin fisk i sjöarna som röding och öring. På sommaren plockar vi massvis av bär och svamp. Mer närodlat än så kan det knappast bli.

En av favoriträtterna på matbordet är stekt öring med messås, men även den hemstånkade korven med surkål är populär. Middagarna på Korpens Öga har blivit en viktig pusselbit i framgångsreceptet. På kvällen samlas alla gäster till en gemensam måltid och maten som tillagats över öppen eld sköljs ner med det hembryggda ölet. Valpen Flikka kryper gärna upp i knät på någon av gästerna och Ola och Elin stämmer allt som oftast upp i sång. Samtalen kan fortsätta ända in på småtimmarna i väntan på att elden i den öppna spisen ska brinna ut. Det är ett lugn som breder ut sig och Ola och Elin är övertygade om att det är ridningen som har en stor del i det.
– Första kvällen är många uppiffade och letar efter mobilnät som tokar, men så inser de till slut att det inte är någon mening och sista kvällen sitter de i långkalsonger och rufsigt hår, helt nerkopplade. På fjällen när man har sovit i tält ser alla ut som troll, det är rättvist. Det blir oväsentligt vad man jobbar med eller vad man har för status i övrigt, säger Elin.
– Ja vi frågar aldrig vad folk jobbar med, fyller Ola i, här är det aldrig något jobbsnack. Många gånger rider vi i flera dagar med gästerna utan att ha en aning om vad de arbetar med och många upplever det som väldigt befriande.

Salen på Korpens Öga och hemstånkad Jormvurst.

Till vänster: Salen på Korpens Öga är rustik och här samlas alla gäster till gemensamma måltider. Till höger: Den hemstånkade Jormvursten tillagas över öppen eld.

Under turridningarna kan många sitta tysta på hästryggen i flera timmar under långa skrittpass utan att det känns besvärande.
– Det är som att man kommer in i något slags meditationstillstånd, säger Elin.

Behovet av att koppla ner blir allt större och för stressade stadsbor blir vildmarkslivet något exotiskt – det känns helt rätt i tiden att söka avskildheten.
– Det är viktigt att förstå att det har en stor betydelse för alla som kommer hit. Vi måste alltid vara bra med våra gäster, många har sparat länge och sett fram emot det här äventyret. Då är det viktigt att leverera, säger Ola.

Och för Elin och Ola blir det också en kick varje gång det kommer en ny grupp som upplever allt för första gången. Det som är deras vardag blir sett med nya ögon och därför tröttnar de aldrig även om det stundtals kan vara slitsamt. Men om de någonsin funderat på att lämna? Svaret kommer lika snabbt som självklart.
– Det är ju bara att titta på utsikten! säger Ola.

Och den är verkligen hänförande. Mitt framför oss breder Jormvattnet ut sig med ön Lill-Jorm i mitten och lyfter man blicken är det böljande fjäll så långt ögat når.
Snömoln drar in från norska gränsfjällen och kölden biter tag i kinderna. Längs berget strosar de vinterpälsade islandshästarna runt i hagen obekymrade över kylan. Det känns som tiden står helt stilla. Det är magiskt.

Rid i Jorm

Hitta hit: Flyg eller tåg till Östersund, bil sista biten mot Strömsund och Gäddede

Att göra: Fjällturer på islandshäst, vildmarksäventyr, jakt och fiske. Vintertid skoter- eller skidåkning.

Sevärdheter: Korallgrottan, Sveriges längsta grotta och Hällingsåfallet, ett 42 meter högt vattenfall.

Kontakt: http://korpensoga.com

 

Samer i Frostviken

Det bor cirka 1 000 invånare i Frostvikens socken i Jämtland.
Namnet betyder den frostutsatta viken och avser en vik i västra delen av Kvarnbergsvattnet som fryser till tidigt på säsongen. Frostviken är en del av det sydsamiska området och kallas där för Frööstege. I fjälldalarna finns flera lämningar av den äldre samiska kulturen och idag finns det tre samebyar i området, Voernese sameby, Ohredahke sameby och Raedtievaerie sameby.


Vill du också läsa?