Välj område

Smått och Gott Thérése Larsson

Odling kräver snälla grannar

Det är dags att summera den första sommarsäsongen i trädgårdslandet. Kan krasst konstatera att odling i stenhård lerjord har sina utmaningar.

Det är sju månader sedan som tanken att odla börja gro och jag gick ut för att se var ett trädgårdsland skulle rymmas. Det gjorde ont att gå på grund av ledvärk och jag fick med mig spaden av ren och skär vilja. Den här hösten luktar inte medicin. Bara ren och skär lycklig höst. Löv, jord och mogna äpplen. Så otroligt glad och tacksam att inflammationen i min kropp ebbat ut. När jag nu summerar den gångna sommarens odling inser jag att det finns utvecklingspotential och att jag redan längtar till nästa vår.

En vacker skål med en skvätt soppa? Nej, en svamp med lite regnvatten.

Höstgödseln och smågruset som jag blandade upp leran med i våras har säkert gjort sitt under den här första odlingssäsongen, men insatsen räckte definitivt inte till för att få de sandälskande morötterna att trivas. De är fortfarande så små att de faktiskt får stanna i landet för att tillsammans med tomatplantor, potatisblast och gräsklippsspill hjälpa till att trolla fram en betydligt mullrikare jord till nästa år.

Rödbetor renar kroppen från gifter, tar bort dåliga metaller och boostar levern.

Rödbetorna som jag grävde upp igår har inte heller stormtrivts. Vissa är lika stora som de jag ser i affären, men majoriteten är betydligt ynkligare. Har förstått att de kräver en mullrik jord. Och rådjursfritt. Inte helt optimalt att de där fyrbenta besökarna käkade upp all blast i augusti.
Men det blev åtminstone en hink. Gårdagens middag blev mandelpotatis och nyskördade små rödbetor med rapsolja och örtsalt som vi sedan  doppade i en god vitlökssås.

Nyskördade rödbetor och potatisklyftor med rapsolja och örtsalt får gärna stå länge i ugnen och bli riktigt krispiga.

Rådjuren åt upp majoriteten mangold under sensommaren, nu har den tagit sig och den första skörden är säkrad.

Måste erkänna att det slunkit ner ett och annat bananskal i den brännbara sophinken under åren. Men nu är det slut med det. Sedan en månad tillbaka tömmer vi såväl bananskalen som grötresterna i en hink med tappkran, strör på 1 msk torrt bokashiströ och slänger på locket. När den första hinken var full fick den stå orörd i två. Därefter grävde jag ner hela härligheten en dryg decimeter ner i en pallkrage med lerjord. Om allt går som det ska håller mikroorganismerna just nu på att förvandla allt till jord och gödning helt utan kemikalier. Det ska bara ta två veckor. Dessutom lär mängden sopor i soptunnan minska markant, och jag slipper köpa och släpa hem tunga jordsäckar från butiken.

Rädisor planterade i en pallkrage i slutet av september. Så här ser de ut nu i oktober tre veckor senare.

Som jag skrev i mitt senaste blogginlägg slängde jag ner ett gäng frön i september. På bilden här ovan kan du se rädisorna som sägs bli extra milda när de får växa sakta i kylan.  Jag odlar i växtzon tre och dagstemperaturen den senaste veckan har varit cirka 10 grader. Nu på morgonen åskade det, i natt sägs det att den första frosten gör entré. Nog läge att stoppa om dem med något varmt framåt kvällen.

En sak som jag uppskattar med höstodling är det obefintliga behovet av vattning. Vilket pass det är på sommaren. Utan snälla vänner och grannar som ryckte in när vi fick för oss att packa resväskorna och  göra annat hade det aldrig fungerat.

Ha en fin dag!
/Thérése

Ps. Följ mig gärna som @halsojagaren på Instagram.

Therese Larsson.

Gästbloggaren Thérése Larsson fick plötsligt ont i hela kroppen. Läkarna konstaterade reumatism och ordinerade cellgifter. Men trebarnsmamman läste på om vikten av en bra tarmflora, skaffade ett avstressande trädgårdsland och började mixa stärkande gröndrinkar med framgång. Häng med på hennes äventyr som hälsojägare med fokus på nyttiga recept och odlingsbestyr i den uppländska leran. Thérése finns även på Instagram som halsojagaren

 


Vill du också läsa?