Välj område

Personligt

Yvette lockar till naturupplevelser

Granngarden_Grannliv_114_Yvette_Hermundstad

I full galopp med lyckorus i hela kroppen eller stilla betraktande ett tjäderspel från ett gömsle i skogen. Djur har alltid fascinerat programledaren för Mitt i Naturen Yvette Hermundstad.

Efter en natt av tjäderspejande i den västerbottniska skogen kliver Yvette Hermundstad ut från gömslet, sträcker på sig och summerar entusiastiskt nattens upplevelser ihop med sin expert framför kameran. Tre stora tjädertuppar har slagits i mörkret.
– Jag slumrade till lite, säger hon och himlar erkännande med ögonen mot kameran.

Yvettes spontanitet och raka framtoning går hem hos tittarna. Även om de flesta känner Yvette från sportsammanhang – hon var med och startade TV4-sporten 1993 och finns sedan 2002 på SVT-sporten – har hon de senaste två åren fått en ny publik som programledare för Mitt i Naturen.
– Vi får massor av respons på det vi gör. Att människor tar sig tid att skriva riktiga brev som de går till brevlådan med och postar bara för att tala om hur mycket de uppskattar oss, det är så fint, säger Yvette och ser nästan lite rörd ut.

Stallet har gett Yvette Hermundstad många kunskaper som hon fortfarande har nytta av i sitt jobb på tv.

Stallet har gett Yvette Hermundstad många kunskaper som hon fortfarande har nytta av i sitt jobb på tv.

Vintersolen gör sitt bästa för att tränga igenom diset, men det är kallt och rått när vi träffas på Siggesta gård på Värmdö. Den öppna spisen värmer skönt när vi kommer in efter promenaden. Yvette har varit här många gånger med familjen eftersom här finns både djur och en trevlig restaurang med café. Sommartid har familjen även sålt av gamla saker på gårdens bakluckeloppis.

Mitt i Naturen är ett av Sveriges populäraste program med en miljonpublik och sändes första gången redan 1980.
– När jag fick frågan om jag ville bli programledare för Mitt i Naturen var det självklart att tacka ja eftersom jag själv alltid har haft ett stort djurintresse. Det är en fantastisk förmån att få arbeta med den duktiga redaktion som gör programmet i Umeå, träffa landets ledande experter och se djuren på nära håll!

Som liten var hon mycket ute på fjället och hade föräldrar som uppmuntrade till fjällturer. Det bästa hon vet är fortfarande att åka telemarkskidor och hon längtar varje år efter snön. Nu har hon själv två små barn och vill gärna att de ska få hitta lusten i egen takt.
– Jag läste en skrämmande undersökning bland barn som en svensk forskare nyligen hade gjort. Barn skjutsas i bil överallt idag istället för att gå eller cykla, de får höra om fågelinfluensa och annat negativt, vilket har gjort att när de spontant får välja ett ord att förknippa med naturen säger de ”ofräsch”.

Om hon lyckas få ett enda barn att intressera sig för djur och natur genom sitt arbete med Mitt i Naturen har hon lyckats, tycker hon.
– Att komma ut i naturen behöver inte vara långstrapatser med tältning på fjället, utan kan vara en promenad runt knuten eller att man tar sig tid att stanna upp på väg hem från dagis för att undersöka en myrstack. Ligg på en filt och titta på fjärilar, uppmanar hon!

Yvettes jobb går ut på att förmedla närvaro. Och det har hon många års träning på i sportstudion. Sedan hon startade har man också fått in mer live-känsla i Mitt i Naturen Vår.
– Vi har ju förinspelade delar, men själva inramningen bandar vi in samma dag som det sänds för att vi ska kunna följa årstidernas växling vecka för vecka i vår.

Uppväxt med en collie, vilket enligt henne var en ovanlig hund på den tiden, och idag med norska skogkatter hemma har hon alltid haft djur nära inpå. Från det att Yvette var sex år och tog sina första ridlektioner fick hon också möjlighet att hänga i Brunflos första stall. Trots att ingen annan i familjen delade hennes intresse var hon snabbt fast.
– Jag var en riktig hästtjej och tog cykeln eller sparken till stallet så ofta det gick. Helst red jag ute, så fort och mycket som möjligt, säger hon och ögonen lyser av energi.

Redan i tidiga tonåren fick hon börja ta hand om de yngre tjejerna i stallet och blev sedan instruktör, vilket Yvette fortsatte med fram tills att hon var nitton år. Hon ägnade somrarna åt att arbeta ihop pengar till fodret under resten av året.
– Den första häst som jag fick ta hand om som min egen var, exmoorponnyn Wilma. Tillsammans red vi över ängar, hinder, diken, i skogen bland snötyngda grenar, under stjärnklar himmel mörka vinterkvällar eller simmade i vattnet om sommaren.

Den lilla starka exmoorponnyn kommer ursprungligen från de brittiska öarna där den har funnits vilt i hundratusentals år. Idag är den dock utrotningshotad med endast ett hundratal avelston kvar i sydvästra England som lever halvvilt.

Kärleken till ridningen beskriver hon som självklar, direkt och grundad i nyfikenhet.
– Det som fick mig fast var nog utforskande av samspelet, det stora vackra kraftfulla djuret och lilla jag på samma frekvens. Det finns så många fina minnen. Som julaftonsmorgnar då det var stjärnklart och gnisterkallt ute, vi hade pyntat fint i stallet, utfodrat hästarna och ljudet när de bara stod där och tuggade … ljuvligt!

Granngarden_Grannliv_114_Yvette_Hermundstad_2

Hästsporten som sysselsätter så många tusentals kvinnor landet runt betraktas ofta som något mjukt och gulligt som flickor ägnar sig åt. Stallet beskrivs som en plats där man kan ösa kärlek över hästarna istället för att ägna sig åt pojkvänner, tänker man. Men Yvette Hermundstad kan intyga att även om den bilden stämmer till viss del, är stallet också världens mest fostrande ledarskapsskola.
– Jag har inga siffror, men om du tittar på vilka kvinnor som har framträdande positioner i samhället lovar jag att en stor andel kommer att vara före detta hästtjejer.

I stallet får man lära sig att det går att arbeta sig upp, att det är resultat och arbetsinsats som ger status. Du får lära dig att ta i fysiskt, hantera stora djur som bits, sparkas och trampas. Du lär dig regler och respekt, att vara en tydlig ledare eftersom du annars riskerar att skada dig eller andra.
– Jag fick också lära mig förmågan att känna av olika tillstånd, känslor hos hästen och guida mig och den framåt. Lagarbete helt enkelt. Det är en ”nyckel” som jag har nytta av i livet och i mitt jobb.

Det var kärleken som fick henne att ta beslutet att lämna landsbygden söder om Östersund och flytta till Stockholm. Men ridningen tog hon med sig.
– Jag var fodervärd för en häst i Norrtälje när jag själv bodde på Värmdö, vilket är en pendling på 7 mil två gånger om dagen …

Granngarden_Grannliv_114_Yvette_Hermundstad_7

På Granngården hittar Yvette mat till sina två katter.

En ridolycka för tretton år sedan som gav henne skador i ryggen satte dock punkt för ridningen under många år. Men så i somras, efter lång tid av andra aktiviteter, satte hon sig åter i sadeln hos en vän och insåg till sin stora glädje att kroppen höll. Alla sinnen väcktes och saknaden likaså.
– Jag går igång på frihetskänslan – att galoppera fram på en äng eller som i somras på stranden på Gotland – ger en bubblande lyckokick. Det är ett sätt att ta mig ut i naturen, till tystnaden, naturen och djurlivet på skönaste vis.

Idag är hon tacksam över att olyckan hände eftersom den lärde henne vad hon måste göra för att må bra.
– Drömmen för mig är att få fortsätta må så bra som jag gör nu. Att må lite bättre imorgon än idag. Får jag göra det kommer det att smitta över på mina barn. Är det inte det livet går ut på? frågar hon retoriskt.

Frågan blir hängande i luften, men svaret på hur, har i Yvettes fall till stor del hetat yoga. Något som har stärkt henne och som hon praktiserar dagligen.
– Jag har en yogalärare som jag går hos och sedan gör jag en egen daglig rutin. Det finns många olika sorters yoga och jag blandar. Varje dag kör jag en stund. Inte så mycket jag har tid för, utan så mycket som jag behöver.

Även om hon gärna njuter av storstadens puls måste hon alltid kunna dra sig tillbaka till lugnet på landet, berättar hon. Just därför reser hon ofta upp till fjällstugan i Jämtland och har valt sitt och familjens boende i Stockholms södra skärgård, vilket är en perfekt kompromiss.
– Jag har för första gången lärt känna havet och blivit tvungen att lära mig att köra båt. Den storslagenheten som vattnet har är näst bäst fjällets vidder tycker jag.

Det är tydligt att hjärtat fortfarande finns i Brunflo.
– Jag är här tillfälligt sedan 1993 brukar jag säga. Så småningom när det passar i livet kommer jag nog att flytta hem igen …

Tre snabba

Djur jag skulle vilja vara: Ett smidigt och sinnesskarpt kattdjur som både kan leda flocken och ligga i solen och glassa.
Gör mig ilsk: När jag inte klarar sådant jag har företagit mig.
Inspirerar mig: Mina barn, eftersom de hela tiden visar hur man kan vara i total närvaro.

 

Yvette Hermundstad

Ålder: 42.
Familj: Man och två barn, skogkatterna Gnistra och Snöflinga.
Bor: Stockholms skärgård.
Yrke: Programledare och sportjournalist.


Vill du också läsa?