Välj område

Personligt

Rallydrottningen Tina Thörner

Portratt_Hund_Tina-Thorner_211_1

Let’s Dance lärde Tina Thörner danssteg, elegans och att gå i högklackat. Men också något mycket oväntat och livsomvälvande som hon kommer att bära med sig resten av livet …

För rallydrottningen Tina Thörner har livet bjudit på både handbromsvändningar och tvära kast. Uppväxt på bondgård och van besökare på Granngården i Åmål där syster Pernilla är butikschef har hon rötterna i den värmländska myllan. Idag är hon en världsmedborgare med en unik position i rallyeliten. Let’s Dance-äventyret blev en oväntad början på något nytt. Grannliv fick en exklusiv intervju med Tina under ett av hennes korta Stockholm-stopp i våras.

Det tar exakt 15 sekunder efter att vi har svängt ut med bilen från trottoaren innan Let’s Dance-stjärnan Tina snällt frågar om jag hittar, och utan att vänta på svar börjar ge mig vägvisning. Vi har just lämnat hennes hotell och kör i centrala Stockholm där hon kvällen innan fått högsta poäng i Let’s Dance. Trots att vi inte är i hennes hemstad guidar hon vant mellan stressade Stockholmsbilister på väg till helgshoppingen. Men så är hon också kanske världens mest eftertraktade kartläsare.
– Jag blir helt chockad av sånt här, säger hon och pekar på en rubrik i Aftonbladet om att Ranelid ska ha visat Let’s Dance-juryn fingret. Som sportmänniska har jag förlorat hundratals gånger och du måste se ditt misslyckande som en möjlighet att lära dig något, inte hålla på så här, utbrister hon på rullande värmländska!

Inställningen är typisk för Tina Thörner. Positivt tänkande och mental träning har tagit henne till en unik position i rallyeliten där hon är så efterfrågad att hon de senaste sju åren kunnat välja chaufför.

Enligt hennes syster Pernilla Karlsson som är butikschef på Granngårdenbutiken i Åmål, har Tina alltid haft energin. Det ska hända något hela tiden. På familjens gård där de växte upp fanns alltid något att göra. Hästar, kor, grisar, höns, hundar och potatisodling såg till att alla fick hugga i. Det var en trygg miljö, berättar Tina.
– Att växa upp på bondgård har lärt mig att det inte spelar någon roll om du är kille, tjej, gammal eller ung. Det enda som betyder något är vad du bidrar med. Det var en idyll på många sätt. Samtidigt vet jag baksidorna av att arbeta tätt i familjen från morgon till kväll årets alla dagar. Jag föreläste hos Lantmännen nyligen och skämtade om att det inte blir så mycket tid över till sex. Folk trodde inte jag var klok, men så är det ju!

Som ung var hon och familjen ofta i Granngårdenbutiken och köpte saker till gården, inte minst till hästarna.
– Vi red massor jag och min syster. Jag gick aldrig på ridskola, utan är självlärd.

Vi är framme där vi ska fotografera och bildörren har knappt gått igen innan Tina med bestämda steg leder vägen, mig i släptåg, och är framme vid kamera-teamet:
– Hallå! Nu är vi här. Ledsen att vi är sena, ropar hon glatt!

Att vinna Dakar är fortfarande hennes största utmaning. Kartläsaren har en central roll i just den tävlingen eftersom man kan navigera sig till bättre placering än chauffören kan köra sig till. Till vänster Tina på jobbet med Giniel De Villiers från Sydafrika då de kom 2:a i Dakar 2006.

Att vinna Dakar är fortfarande hennes största utmaning. Kartläsaren har en central roll i just den tävlingen eftersom man kan navigera sig till bättre placering än chauffören kan köra sig till. Till vänster Tina på jobbet med Giniel De Villiers från Sydafrika då de kom 2:a i Dakar 2006.

Tina flyttade hemifrån tidigt och har alltid varit självständig. Kontrasten mellan barndomshemmet i de tysta skogarna i Värmlandsnäs, två mil från Säffle, till jobbet som kartläsare kunde inte vara större. Det man utsätter kroppen för på ett Dakar-rally är svårt att föreställa sig. Tillsammans med chauffören tillbringar hon upp till 16 timmar i bilen, skakandes i hög hastighet med 50-gradig värme i kupén. Varje ögonblick ska du ta avgörande beslut och du kan inte tappa fokus en sekund. Skinnstället är dyblött, du kanske inte har haft möjlighet att duscha på tre dagar och kisspaus kan du glömma.
– Vissa använder blöja, men det finns andra bra hjälpmedel idag, förklarar hon när jag ser frågande ut och vi lämnar ämnet …

Till sina två största glädjestunder i rallykarriären räknar hon den historiska vinsten 1990 tillsammans med Louise Aitken-Walker som blev världens första kvinnliga VM-vinnare. Och hennes bästa placering hittills i Dakar-rallyt, andraplaceringen 2006 med den franske föraren Giniel De Villiers.

Sedan tävlingen startade 1979 med ett lopp mellan Paris och Dakar i Senegal (idag kör man istället tävlingen i Sydamerika på grund av terroristhot) har 23 personer dött.

Tina har haft sin beskärda del av olyckor också. Värst var kanske en vattenplaning i Portugal 1990 då bilen störtade uppochner rakt ner i en sjö och sjönk till sex meters djup. Bilen vattenfylldes och allt blev kolsvart. Inte förrän de nått botten kunde de få av sig sexpunktsbältet och hjälmarna för att ta sig ut via en trasig bakruta. Innan hon och föraren Louise Aitken-Walker lyckades ta sig upp hade båda börjat ta in vatten i lungorna.
– Det är 20 år sedan, så idag känner jag ingenting när jag tänker på det. Vi åkte direkt till en 40-dagarstävling. Det är som när du ramlar av hästen, du måste upp igen direkt. Det året vann vi sedan världsmästartiteln.

Hennes inställning till livet skulle av många kanske ses som vårdslös?
– Vad är ditt liv? Min pappa tog fel dörr, ramlade ner för en trappa och dog. Idag kan vara sista dagen i ditt liv, det vet man inte,  säger hon och jag kan inte avgöra om det är ett påstående eller en fråga. Ögonen lyser. Sedan med lugn i rösten:
– Jag säger alltid till mina nära och kära, för att de ska veta, att om jag dör imorgon så har jag levt det bästa livet fram tills nu. Eftersom mitt liv ser ut som det gör, vill jag ta tillvara på varje dag.

Det allt handlar om är tillit. Något som hon tycks vara bortskämd med från barnsben. Tina växte upp i ett troende hem där farmor hade kyrkträffar och föräldrarna regelbundet gick i svenska kyrkan. Kanske är det därifrån tryggheten kommer?
– Alla behöver en tro. För mig är det livsviktigt. Sedan behöver man inte följa någon särskild religion. Själv blandar jag friskt! Jag har alltid haft tillit till att livet sköter sig självt, att det ordnar sig.

Skrattet ligger henne nära och i samtalet slirar vi snabbt mellan skämt och livets allvar. Bara en gång under intervjun mörknar blicken. Vi pratar om saker som man håller kär och kommer in på hennes separation från ex-pojkvännen Mattias som fick ett obehagligt slut.
– Folk hittar nya partners varje dag, det kan jag acceptera. Separationen är inte min stora sorg, utan att han lade beslag på mina två ögonstenar, våra Jack Russel-terrier Moss och Lou. Vi hade gjort upp att jag kunde komma och besöka dem, men en dag öppnade han inte dörren och polisanmälde mig för hemfridsbrott. Det har jag aldrig förlåtit. Fram till dess hade jag nog varit ganska skyddad och aldrig sett hur någon man älskar kan förändras så.

Erfarenheten är fortfarande ett ärr, bilderna på hundarna bär hon i plånboken.
– Men idag är jag ändå tacksam. För nu har jag mycket större förståelse för andra som råkar ut för liknande svek. Hade jag inte träffat honom hade jag inte haft den erfarenheten nu, säger hon och värmen är tillbaka i rösten.

”De första tre danserna körde jag över Tobias totalt varje gång jag kände mig otrygg. Då slog mitt kontrollbehov på och jag började ta över. Fjärde veckan när vi skulle göra en slowfox bestämde vi oss för att pröva ett nytt tankesätt. Då lovade jag honom att bara ansvara för mina steg, men att släppa kontrollen till honom. Plötsligt föll allt på plats och vi fick högsta poäng!” Till höger hennes ögonstenar Moss och Lou.

”De första tre danserna körde jag över Tobias totalt varje gång jag kände mig otrygg. Då slog mitt kontrollbehov på och jag började ta över. Fjärde veckan när vi skulle göra en slowfox bestämde vi oss för att pröva ett nytt tankesätt. Då lovade jag honom att bara ansvara för mina steg, men att släppa kontrollen till honom. Plötsligt föll allt på plats och vi fick högsta poäng!” Till höger hennes ögonstenar Moss och Lou.

För henne är livet en balansgång, och ibland även en dragkamp, mellan två sidor hos sig själv. Å ena sidan sitt tävlingssug och kontrollbehov och å andra sidan förmågan att släppa kontrollen i full tillit. Let’s Dance blev oväntat en tydlig illustration av det, där hon och danspartnern Tobias Karlsson tog sig ända till semifinal. Tävlingen lärde henne danssteg, elegans och att gå i högklackat, men på köpet fick hon något mycket mer dyrbart:
– Det jag lärde mig av Tobias när vi utforskat balans, kontroll och modet att släppa taget till någon annan har varit en livsomvälvande erfarenhet jag kommer att kunna bära med mig resten av livet.

Bränd av tidigare förhållanden där en pojkvän dött i rallysporten och den senaste lämnade henne för en annan kvinna blev mötet med Tobias förlösande för Tina.
– Att dansa är väldigt intimt, både kroppsligt och själsligt. Det var fantastiskt att kunna dela pussar och kramar utan att det blev något sexuellt, eftersom Tobias är gay. Faktum är att det på något sätt har öppnat mig mer för möjligheten att våga satsa på kärleken igen!

Vi är klara med fotograferingen och medan Tina gör sig klar för att åka frågar jag viskande sminkösen Kicki: Vilket sammanträffande, kände ni varandra? Ni pratade som om ni var gamla vänner?
– Nej, vi har aldrig setts förr, säger Kicki glatt.
Tillbaka vid hotellet får jag en härlig hejdå-kram, vilket efter någon timme i Tina-land känns helt naturligt. Det är en gåva.

6 snabba med Tina Thörner:

Foxtrot eller tango?
Tango

Trädgård eller ladugård?
Trädgård. Har en kinesisk trädgård i Schweiz.

Favoritsvärord?
Jävlar. Men jag svär sällan.

Bästa film?
Hämnden av Susanne Bier.

Låt som förföljer dig?
Simply the Best med Tina Turner

Äter på mitt fredagsmys:
Sallad med en köttbit och ett glas rött!

 

SYSTER PERNILLA OM TINA:

Tinas bästa sidor:
”Hon har alltid vågat vara sig själv. Hon ser möjligheter.”

Tinas sämsta sidor:
”Hon är jobbig att diskutera med eftersom hon är hopplös att övertyga. Men så är hon storasyster också.”

Det visste vi inte om Tina:
”Hon har ridit en hel del och bland annat tävlat i skottländsk Hubertusjakt där man rider en hinderbana och ska fånga en rävsvans på sista sträckan.”


Vill du också läsa?