Välj område

Personligt

Pia Johansson hittade Manjo i drömmen

Grannliv414_PiaAllt började med en dröm. Bokstavligen. Skådespelerskan Pia Johansson hade inte alls tänkt skaffa hund. Men nattetid började ett par ögon dyka upp som skulle få henne att ta ett stort livsbeslut. Hon berättar för Grannliv om sitt nya liv och kärleken.

Skådespelerskan Pia Johansson är en av Sveriges skickligaste improvisatörer. Den som har sett henne på Stockholms Stadsteater, i Parlamentet på TV4 eller som rösten i Halv åtta hos mig har fått uppleva hennes förmåga att fånga impulskorn från publiken och förvandla dem till komiskt guld.

Men nu har hon mött sin överman när det gäller att leva i nuet och reagera på omgivningen. Han heter Manjo och är en ettårig australian shepherd som snurrar runt under bordet där vi sitter på Skeppsholmen i soliga höst-Stockholm.
– Han har varit med i Halv Åtta-studion hela förmiddagen och varit jätte-
duktig, säger Pia ursäktande samtidigt som hon försöker trassla ut Manjo med bibehållen värdighet. Han har fullt fokus på att försöka få bort sminket från hennes ansikte med en rosa härlig tunga.

Dan Ekborg upprörd
För Manjo älskar hudkräm. Får Pia och Manjo själva välja är favoritsysselsättningen annars långpromenader med bad utanför stan. Från och med nu kan det faktiskt bli en hel del tid över till det – dagen innan vi träffas har hon arbetat sista dagen på Stockholms Stadsteater.
– Jag kände mig redo för att låta livet ta en ny vändning och sa faktiskt upp mig. Har inte alla en hemlig dröm om att göra det?

Alla som känner till teaterbranschen vet att en fast tjänst, dessutom på en av landets ledande teatrar, inte är något man ger upp lättvindigt. Med i beslutet fanns livet med Manjo inräknat.
– Jag hade tänkt att han skulle bli en teaterhund. Förr brukade det ligga hundar i sminket, folks barn sov i soffor bakom scenen. Men nu är det hundförbud i huset. Det är svårt att vara hund-ägare och skådespelare samtidigt.

För vissa av kollegorna har hennes nyvunna mod och frihet inneburit viss stress …
– Dan Ekborg ringde mig från en filminspelning med panik och sorg i rösten och sa ”men jag då!?”, haha. Han tyckte att jag hade övergivit honom, stackarn.

Grannliv414_Pia_2

Djur har alltid något att lära oss.

Succéavslutning på teatern
Efter att Umeå-födda Pia hade gått ut Teaterhögskolan i Stockholm fick hon nästan direkt anställning på Stockholms Stadsteater. Ett hus där hon i trettio år spelade otaliga dramatiska och komiska roller. Det sista hon gjorde var att regissera vännen Marc Levengood i barnföreställningen ”Den lycklige prinsen” som fick lysande recensioner.
– Det kändes roligt att få sluta på det här sättet. Från och med nu är jag frilans!
Det nya livet innebär inte bara mer tid med Manjo, hon kommer också att kunna vara ledig på kvällar och mysa i tv-soffan nästan för första gången i livet.

Men sysslolös kommer hon inte att vara. Arbetet med det populära programmet Halv Åtta hos mig fortsätter liksom P1:s På minuten. Det finns planer på en bok och hon föreläser även regelbundet om kreativitet, retorik och kroppsspråk.
– Ofta arbetar jag mycket praktiskt och i process genom att ta upp folk på scen och arbeta utifrån det.

En av Pias styrkor är hennes blixtsnabba improvisation. Hemligheten ligger i att släppa självcensuren, avslöjar hon.
– Grunden i improvisation handlar om att bygga en relation. Som improvisatör måste du träna på att göra bort dig och öppna upp dig för de impulser som omgivningen skickar ut. När jag frågar om någon vill komma upp på scenen lyser det fullkomligen om de som vill, medan resten nervöst letar i handväskan. Efteråt kan folk undra hur sjutton jag kunde veta att just de ville komma upp på scenen …

Naturen helande kraft
Kanske lärde uppväxten i ett missbrukarhem henne att vara känslig för signaler? För henne var naturen en tillflykt när hon visste att pappan hade druckit. I skogen fann hon stillhet och stunderna där är ännu idag idel ljusa minnen för henne.
– Jag tyckte att växterna och djuren var besjälade och brukade prata med dem, vilket jag inser nu var en sorts självterapi. Många som inte går i terapi pratar med naturen, jag vet att den är helande. Jag kände mig inte ensam och lärde mig tidigt att känna närvaro av saker. Du vet, som när man går in i ett rum och hör röster som har sagt saker där inne tidigare?

Pia väntar på medhåll som uteblir.
– Jamen du vet, när man plötsligt får gåshud av något, eller känner på sig att man skulle stöta på någon innan man gjort det, eller ringer upp varandra samtidigt? Det tror jag är energier som vi skickar ut.

Grannliv414_Pia_3

Manjo som har tröttnat på att inte få vara med i samtalet, kliver ur sin sele och undrar om inte vi är sugna på att jaga honom runt trädgården? Pia himlar med ögonen:
– Bry er inte om honom.

Just att ha förmågan att känna av omgivningen är en egenskap som hon älskar hos djur.
– Djur har ofta något att lära oss. Genom att se Manjos stress exempelvis, får jag syn på min egen.

Drömmen att få arbeta på ett djupare plan med människor gjorde att hon för tre år sedan började utbilda sig till terapeut.
– Det är en intuitionsbaserad utbildning och jag kommer att börja min praktik med den första klienten i höst. Jag tillhör ju de som tror att det finns en större mening med varför vi vandrar på denna jord. Men det är inte alla som funnit sitt mål och mening med sin färd, vilket kan leda till kriser.

Själv har hon gått mycket i terapi vilket har lärt henne att meditera och tycka om sig själv.
– Det har tagit lång tid för mig att komma hit. Du har bara en livslång relation, den med dig själv. Trivs du i ditt eget sällskap är du aldrig ensam.

Aldrig tänkt skaffa egen hund
Pia Johansson hade haft katter i tjugo år och regelbundet tagit hand om grannens hund, men aldrig tänkt att hon skulle skaffa en hund själv. Allt skulle dock ändras av en återkommande dröm.
– Jag drömde att jag låg i en skog med en hund på bröstet som tittade djupt in i mina ögon. Det låter ju nästan romantiskt, men det kändes som om vi var gamla bekanta.
Tanken på att hitta den där hunden förföljde henne, utan att hon kunde lista ut vilken ras det var.

– Så en dag går jag på Mosebacke och stöter på en australian shepherd! När jag kom hem och berättade det för grannen vände han direkt på en tidning med en annons och sa: men här säljer ju någon såna valpar. Ska vi åka och titta? På bilden fanns Manjo.

Det behövdes bara ett besök och lite funderingar hemma innan hon slog till och tur är väl det för kärleken mellan Pia och Manjo går det inte att ta miste på. En stor utmaning just nu i valpstadiet är att hitta lugnet.
– Det bästa rådet jag har fått var att glömma bort min hund.

Rådet fick hon av Sveriges svar på Cesar Millan, Bengt Rödseth på Gyllerboda Hundcentrum dit hon åkte på hundförarkurs. Efter att hon hade anmält sig blev hon välkomnad på telefon av Bengt som sa:
– Ja, och så får du gärna ta med dig hunden också. Jag trodde han skojade, så klart hunden ska med på hundkurs? Men det visade sig att hundarna bara skulle slappa, det var vi ägare som skulle utbilda oss!

Grannliv414_Pia_4

Pia och Manjo älskar långa promenader, gärna med tillhörande bad om han får välja.

Hundar stressade av uppmärksamhet
En sak hon lärde sig på utbildningen var att hundar blir stressade av för mycket uppmärksamhet, vilket är en extra utmaning om man går runt med världens sötaste hundvalp i ett av Sveriges mest tätbefolkade områden.
– Vi kunde inte gå en meter innan vi blev stoppade av någon som ville gulla med honom. Sådan uppmärksamhet stressade upp honom och på kursen fick vi lära oss metoder för att lugna ner hundarna.

Bland annat använde hon en metod några veckor i somras som kallas för ”istid”. Då tar man inte i hunden, tittar inte på den i onödan eller ger uppmärksamhet. Vid promenader har man en sele på sig så att hunden går bredvid utan att man behöver hålla i kopplet.
– Det fungerade jättebra! Han blev mycket lugnare, mer följsam, jag blev mycket mer viktig för honom. Om man hela tiden ger kommandon till hunden måste man hela tiden höja ribban. Jag belönar heller aldrig med godis. Han följer mig för att han vill vara med mig, inte för att jag har godsaker i fickan, förklarar hon.

Manjo ser ut att hålla med.
– Vi är rätt lika. Han är stark och glad som jag. Och envis. Sedan kanske han är lite mer ego än jag, skrattar hon.

Kort om Pia

Namn: Pia Johansson
Familj: Manjo en ettårig australien shepherd
Grannliv414_Pia_litenOm jag var ett djur: Trollslända. Magisk, glittrar, lever i nuet och urgammal konstruktion!
Rekommenderar: Alla att meditera! (I alla fall flytta fokus från huvudet till hjärtat, lite oftare)

 

Australian Shepherd

Trots namnet utvecklades Australian Shepherd ursprungligen för arbete som gårdshund på amerikanska gårdar. Den är lättlärd, intelligent och samarbetsvillig. Förr var inte bara djuren, utan även gårdens utrustning i säkert förvar om man hade en Aussie på gården. När Manjo blir större tänker Pia träna honom i sök eller agility eftersom det är en ras som kräver aktivering. Läs mer på Svenska Australian Shepherdklubben.


Vill du också läsa?