Välj område

Personligt

Kärlek fick Jessica Almenäs att vända västerut

granngarden_Jessica_Almenas

Kärleken till den norska landslagsryttaren Tony André Hansen fick Jessica att flytta till grannlandet. Nu lever hon ett varannan-vecka-liv där kontrasterna mellan lugna dagar på hästgården är raka motsatsen till tiden i Stockholm som går på högvarv.

– Och när ni tänker att nu så har vi nog kört förbi, fortsätt kör ändå!
Jovisst fick hon rätt, Jessica Almenäs. Just när kartläsaren i bilen, trots denna vetskap, utropar: ”nä, nu måste vi nog ha kört för långt” kryper vi vidare på vinterhal grusväg i brist på annan att välja som alternativ, eller möjlighet att vända om.

Vi är i Norge, dryga två timmars bilfärd söder om Oslo i Sandefjord, så långt ut på landsbygden att man omöjligt skulle hitta hit utan specifik vägbeskrivning. Jessicas andra hem, eller rättare sagt varannan-vecka-hem. Det är här hon bor med sin Tony André Hansen, landslagsryttare i hoppning och sonen Dylan åtta veckor gammal. Jack som är fyra, åker Jessica och hämtar från Stockholm ungefär varannan vecka – till denna fullständigt fantastiska hästanläggning. Klyschiga ord som ändå får stå som en sammanfattning. Inte minst om man är en motionärsryttare som inte sett mycket annat än den lokala ridskolan.

Längst den smala grusvägen följer vi vackert inhägnade hagar så stora att inga slut syns. På gårdsplanen, som för övrigt saknar den där klassiska högen med bråte och överblivet skräp, finns istället två statyer. Den ena föreställande ett föl på vingliga ben, den andra favorithästen. Numera 24 år gammal står den i stallet, men är här gjuten i naturlig storlek, extremt verklighetstrogen.

Det krävs kod för att komma innanför de höga grindarna. Så klart, konstigt vore det annars. Här bor och tränas ett femtontal hästar inom världseliten. Inhysta i
stallboxar modell lyx och det är så rent och trivsamt jämfört med vanliga ridstall att man skulle kunna duka långbord i stallgången och bjuda till fest utan vidare.

granngarden_Jessica_Almenas6

Jessica är i stallet nästan varje dag och rider så ofta hon bara kan. Sambon Tony som är landslagsryttare är hennes tränare.

Jessica möter upp klädd i knähöga stövlar, tajta jeans och varmt upptill. Snön har kommit, ett tunt lager täcker stallgården och räcker till för att lätta upp de vintermörka eftermiddagarna en aning. Hon fryser och är trött efter en stressig vecka och det blev sent igår, de kom inte i säng förrän vid midnatt. Tony tävlade i Holland och ville ha familjen med sig. ”Det kan man ju förstå”, säger Jessica och tillägger att hon inte heller tycker att det är så jättekul att vara här ensam, hur vackert det än är. Det är ju så mörkt och hon är mörkrädd.
– För några dagar sedan var det strömavbrott, jag skulle amma Dylan och försökte tända lampan. Jag lovar: det var så becksvart så det gick inte att se handen framför sig. Tur att Tony var hemma, annars vet jag inte vad jag skulle ha tagit mig till.

– Det tar minst tjugo minuter att ta sig till affären, säger Jessica och får oss att förstå hur olikt det här är från den andra världen hon lever i. Där i Stockholm där det bara är att gå runt hörnet så finns 7-eleven. Där hon har sin trygghet i den inköpta lilla 1,5-rumslägenheten på Kungsholmen. I Stockholm där hon alltid är fullbokad och går på högvarv så fort hon kommer innanför tullarna. Ett liv som hon älskar, något rastlös till sin läggning som hon är, och faktiskt också om hon ska erkänna, emellanåt kan sakna – här på landet. Eller kanske är det mer så här: när Jessica kommer till Stockholm är hon på och igång, medryckt av storstadspulsen på nolltid. Omställningen att landa i det tysta, stilla livet på landet tar lite längre tid.

Ett kringflackande liv är det hur som helst och att hon orkar detta med att pendla mellan Sverige och Norge varannan vecka låter fullständigt obegripligt.
– Det kan jag erkänna är jättebökigt och det är jag less på. Du kan ju bara tänka dig hur det är att åka ensam med en fyraåring, en nyfödd och allt bagage …

Jessica visar oss runt i det folktomma stallet där hästarna har lunchledigt för att samla kraft inför eftermiddagens träningspass.

Bella nio år, en rund och go liten shettis, står i hagen utanför stallbacken. Bella som Jack kallar sin häst och gärna rider på.
– Jack galopperar och hoppar till och med och när han inte hoppar med Bella, så bygger han egna hinder och springer runt och leker häst.

granngarden_Jessica_Almenas5

Jessica skrattar och säger att detta med Jack och landet är en stor fördel som väger upp lite av det jobbiga med att pendla. Jack  bor annars mitt i Stockholm med allt vad det innebär. Här kan han springa fritt, leka själv, cykla, gå i skogen och träffa djur. Hemma i stan väcks han av trafiken, här kan han sova flera timmar extra bara för att han är fysiskt utmattad och för att det är så tyst.
– Jag är väldigt glad över att kunna ge Jack detta och visst jag trivs, men fick jag välja skulle jag hellre bo i Sverige nära mitt jobb. Det kan oroa mig lite, Jack börjar i skolan om mindre än två år, då måste vi ha hittat en lösning. Samtidigt har jag lärt mig att låta livet flyta på och att det mesta löser sig, även om det kanske inte alltid blir exakt som man har tänkt sig.

Kanske är det uppväxtåren som har gett henne modet att våga kasta sig in i situationer utan tydliga mål och som inte har hela vägen utstakad.
– Jag föddes i Jokkmokk med naturen nära. Vi fjällvandrade, plockade bär och sålde lingon med farmor. Vårt sommarhus låg i Piteå och där hade vi sjön. Jag var en riktig naturtjej som kunde massor om vad svampar och växter hette.

granngarden_Jessica_Almenas4

En tid bodde Jessica med sin familj; mamma, pappa och två systrar i Skåne, för att sedan flytta till Östersund.
– När jag var 15 år flyttade jag 100 mil hemifrån för att gå på basketgymnasium. Det var tufft, men jag lärde mig mycket om vad det innebär att ta hand om sig själv och sin ekonomi. Men det blev för mycket med all träning och alla helger med matcher. Jag ville göra annat, säger Jessica apropå att hon en dag tillsammans med en kompis la basketen på hyllan och istället helt utan förberedelser åkte till Tyskland för att söka jobb som fotomodeller.
– Det var vilt, galet och jättekul. Jag fick kontrakt med en modellagentur och stannande ett halvår.

Väl tillbaka i Sverige och med en andra plats i skönhetstävlingen Fröken Sverige 1998 började Jessica plugga media och kommunikation med siktet inställt på att bli journalist.
– En gammal skolkompis från Östersund hade sett mig i Fröken Sverige, han ringde upp och frågade om jag ville provfilma för Travet och jag som gjort lite tv på skolan där jag gick, tackade direkt ja.

Jobbet var hennes, hon hoppade av skolan – och det blev nya tvära kast i livet. Dessutom med utmaningar som kallas duga.
– Jag red lite när jag yngre och tänkte att det där med Travet kan väl inte vara så svårt, men det var som att komma in i en ny värld och att lära sig ett helt nytt språk. Jag förstod ingenting, det var som rappa-kalja. Så många lopp, så många hästar … Jag kämpade ett halvår för att överhuvudtaget få ett grepp om vad det handlade om.

Det som då var kämpigt värre, är numera något helt annat för Jessica. Nu ser hon charmen och drar liknelser mellan travspel och kunskapsspel där det lönar sig att läsa på; vad hästen har gjort tidigare, om den har skor på eller inte, om den är bäst på kort eller lång distans …
– Det är jättekul att plugga på för det lönar sig, men naturligtvis i kombination med vetskapen om att det är djur vi pratar om och att det krävs lite tur.
– Nu är jag fast och tycker det är jobbigt när jag inte är så insatt. Det är lätt att tappa greppet om travvärlden. Det räckte med att vi åkte två veckor till Thailand och att jag inte hade daglig koll, säger Jessica samtidigt som hon snurrar ett sakta varv i stallgången för att se vilken av hästarna som skulle kunna vara lämplig att ha med på bild.

granngarden_Jessica_Almenas3

Det blir en stunds ridning för Jessica nästan varje dag när hon är här. Mycket för att det är vad som finns att göra, men också för att det är kul. År 2007 vann hon Stjärnornas hoppning i Globen. Det tackar Jessica delvis Tony för.
– Att rida är lite som att cykla, men jag tränade också väldigt hårt. Tony var bra, han var en ganska tuff tränare. Jag skulle gärna göra det igen och jag skulle gå in för att vinna. Jag har en vinnarskalle utan dess like, säger Jessica, och för att utesluta eventuella tveksamheter: ”Gud ja, jag är en tävlingsmänniska som hatar att förlora”.

När nu den tiden skulle kunna dyka upp till att hårdträna. Som det ser ut nu är det mer än fullt upp. Jessica suckar, om än med ännu ett leende på läpparna och säger att hon hade tänkt att vara mammaledig för det var hon inte med Jack, men det blev inte riktigt så nu heller. En ny säsong av Let´s dance drar igång, det är uppdrag för henne som konferencier på en hästgala i Norge och om en knapp månad på Göteborg Horse Show. Sedan väntar jobb som programledare för travlopp i Frankrike. Tipslördag har hon också lyckats boka in och det innebär att flänga runt i Sverige under resten av våren.
– Jag har åtta slitiga år bakom mig där jag jobbat nästan varje helg. Nu hade jag tänkt att varva ner, men så har det gått så bra med Dylan, han är nöjd, det är inga bekymmer med honom och jag har känt mig så stark och pigg. Det är bara det att man lätt glömmer allt som är kring jobben, presskonferenser och resor som tar så mycket tid.

Telefonen ringer. Jessica tittar på sin display och svarar genast. Det är Jack som är med sin pappa i Stockholm. Det blir ett fint samtal mellan en gosse och hans mamma som avslutas med ”längtar efter dig, ses snart …”

granngarden_Jessica_Almenas7

I det röda trähuset med sekelskiftesanda strax över grusvägen är Tony hemma med Dylan som alldeles snart behöver sin mamma. Jessica pratar med stalltjejerna på vägen ut och tar sig tid att säga adjö till oss utan märkbar stress.

Kanske är det hennes före detta idrottskarriär som får henne att hålla fokus på en sak, trots att så mycket annat är på gång. Och kanske är det så att varannan-vecka-livet där det är häst och landet i kontrast till storstan och hårt jobb, som ger nyanserna i livet. Där livet på landet ger just det som är nödvändigt för att hålla ihop ett hektiskt liv i storstan.

 

Jessica Almenäs

Familj: Sambon Tony André Hansen, norsk landslagsryttare i hoppning, sonen Jack, 4 år från ett tidigare förhållande och Dylan, 8 veckor med Tony.
Ålder: 34 år.
Bor: Gården i Sandefjord där Tony jobbar och lägenhet på Kungsholmen i Stockholm.
Aktuell: Programledare för en ny omgång av Let´s dance och konferencier för Göteborg Horse Show i Göteborg den 25-28 februari.
Bakgrund: Juniorlandslagsspelare i basket, modell; blev 2:a i Fröken Sverige 1998. Har pluggat ekonomi, turism, juridik, media och kommunikation.


Vill du också läsa?