Välj område

Personligt

Hästfanatikern Sanna Lundell

Portratt_Hast_SannaLundell_112_1

Som småbarnsmamma, bångstyrig bloggare och programledare har Sanna Lundell en hektisk vardag. Mitt i allt finns en sak som är helig, tiden med hennes quarter Ninna. I dagarna för hon ihop två av sina älsklingsområden: ordet och hästarna.

Blicken är klar och öppen, tilltalet säkert. Journalisten Sanna Lundell har med sina skarpa formuleringar om moderskapet både rört och upprört läsare landet runt. Så mycket att hon fått pris som Sveriges bästa bloggare.
– Min vän författaren Bengt Ohlsson gav mig rådet en gång att skriva dagbok för att utveckla min egen ton i språket. För mig har bloggarna fyllt den funktionen. Där finns inga regler eller konventioner, du kan vara helt fri när du skriver. Det är ett häftigt litterärt utrymme!

Idag är hon en flitig bloggare och krönikör i Aftonbladet och har just avslutat sin första säsong som programledare för det granskande programmet Sanning & Konsekvens på TV3.

Vid sidan om ett hektiskt jobb som småbarnsmor och journalist med ständiga deadlines har hon en brinnande passion för ridning. Grannliv stämde träff med henne och hennes quarter Ninna i stallet på Ingarö utanför Stockholm.
– Jag letade länge efter ett stall som har lösdrift så att hon kunde gå ute dygnet runt och umgås med andra hästar. Det är inte så vanligt i de här krokarna, berättar hon när vi promenerar ut till hagen.

Det krävs inte mycket lockande förrän Ninna och två till nyfikna hästar kommer
travande. Den beiga pälsen har mörka fläckar av vinterlera, i kontrast till den benvita manen.
– Oj, vad lerig du är gumman! Kom får jag titta, skrattar Sanna med borsten i hand och en mjuk ton i rösten som kommer från hjärtat.

Minst fyra gånger i veckan tar hon bussen från Södermalm till stallet. De andra dagarna har hon hjälp av en vän.
– I somras red vi in Ninna, men eftersom hon bara är två år, belastar vi henne inte. Så nu gör vi allt det som man kan göra från marken: longerar, promenerar och tömkör. Min kompis är toppen i stallet eftersom hon tycker att markträningen är lika intressant som ridningen och är duktig på det.

Hästar har varit Sannas stora intresse hela livet och hon klev in första gången på en ridskola som femåring.
– Trots att både pappa och mamma är maniskt rädda för hästar, gav de mig min första häst när jag var 14 år. Som jag hade tjatat! Det var en irländsk connemaraponny som jag hade fram tills det att jag var 17. Därefter hade jag en period då plugget tog all min tid, vilket gjorde mig tvungen att sälja honom.

Efter att hon hade fått sitt första barn vid 22 tog hon så småningom upp ridningen igen och har till och från ridit på ridskolor.
– Jag tog bland annat kontakt med min gamla ridskola i Nacka, Velamsund. Det sjuka var att många av de gamla hästarna fanns kvar som Sonny Boy, nu en 32-åring! Det var jättekul och samtidigt lite märkligt eftersom det var precis samma känsla som förr, säger hon och skrattar.

Men inget är så roligt som att ha en egen häst, enligt henne själv. För snart två år sedan fick Sanna fölet av pojkvännen Mikael Persbrandt i kärleksgåva.
– Jag har en kompis med en ranch utanför Nyköping dit man kan åka och rida. Mikael visste hur mycket jag tyckte om hennes häst och att jag spanat in mig på just hennes föl.

Samma vän hade fångat hennes intresse för westernridning.
– Jag var väldigt skeptisk först, eftersom jag tycker det är så töntigt med alla western-attribut, men som arbetshästar får de en väldigt fin skolning i samarbete med ryttaren. Plötsligt blev det otroligt roligt att rida igen!

Hästen ninna trivs med sin lösdrift på gården på ingarö utanför Stockholm. En erfaren westerntränare lärde Sanna det gamla indiantricket att massera tandköttet i överkäken på hästen genom att föra in ett finger och gnida under överläppen. ”Många hästar gillar det och det funkar bra som avspänning om du har en stressad häst”.

Hästen ninna trivs med sin lösdrift på gården på ingarö utanför Stockholm. En erfaren westerntränare lärde Sanna det gamla indiantricket att massera tandköttet i överkäken på hästen genom att föra in ett finger och gnida under överläppen. ”Många hästar gillar det och det funkar bra som avspänning om du har en stressad häst”.

Luften är klar och himlen hög. Det ryker ur Ninnas näsborrar. Hennes benvita man lyser vit mot vinterskogens gråa toner. Sanna ställer sig framför kameran och Ninna är inte sen att vara med på bild, som om hon är medveten om sin skönhet. Det syns att de trivs ihop.

Sanna demonstrerar hur följsam Ninna är när hon går mot halsen på hästen och hon genast flyttar sig. Förflyttningen inom flocken bestämmer vem det är som har högst status. Sanna uppskattar den icke-auktoritära stilen inom westernridningen.
– Titta hur uppmärksamt hon följer mig med blicken, står kvar med bakkroppen, men flyttar framkroppen när jag går runt henne! Precis den kontakten vill man eftersträva inom natural horsemanship.

Natural horsemanship som i USA genomsyrar hela hästvärlden har slagit igenom stort i Sverige på senaste tiden. Man utbildar hästen genom att försöka förstå den på ett djupare plan, och genom att härma hästflockens beteenden. Tekniken utövas både från marken och från sadeln som ryttare. Skolan har blivit populär de senaste 10–20 åren, men har sina rötter i antikens Grekland och fältherren Xenofons (430–355 f.Kr.) erfarenheter av hästskötsel och ridning. Den amerikanska tränaren John Moore som ofta håller kurser i Sverige har varit en stor inspirationskälla för Sanna.
– Jag tycker om den mjuka stilen och att man utgår så mycket från hästens kroppsspråk. Det handlar om att du får en lugn och trygg häst eftersom du har förtjänat ledarskapet, snarare än tilltvingat dig det genom straff. Du kan använda tekniken med vilken häst som helst, men quartern är en fantastisk häst som verkligen passar för den skolan. Den är så smart, lite som border collier i hundvärlden.

Samarbetet mellan människa och djur har lockat henne hela livet.
– Har du en gång smakat på känslan av att ha total kontakt med hästen, att bli en kentaur, då är det värt varenda gnutta slit på vägen dit!

Hemma lobbar hon hårt för att få de övriga i familjen intresserade och de tre barnen följer ibland med till stallet, men utan att rida än så länge.
– Jag tvingade upp Mikael på en riktigt fin quarter en gång så han fick pröva på känslan. Den reagerade på hans minsta rörelse och han älskade det. Men mer än så har det inte blivit.

”Hästintresset slukar det mesta av min lediga tid, men även om det är mycket arbete upplever jag aldrig det så. Haha, det har gått så långt att jag ibland ljuger för vänner och säger att jag ska jobba, eftersom de tycker att jag är här för mycket! Visst går det åt mycket tid och pengar, men jag tröstar mig med att jag sällan festar, saknar intresse för dyra kläder och slipper köpa gymkort eftersom jag får gratis träning! Så egentligen sparar jag pengar!”

”Hästintresset slukar det mesta av min lediga tid, men även om det är mycket arbete upplever jag aldrig det så. Haha, det har gått så långt att jag ibland ljuger för vänner och säger att jag ska jobba, eftersom de tycker att jag är här för mycket! Visst går det åt mycket tid och pengar, men jag tröstar mig med att jag sällan festar, saknar intresse för dyra kläder och slipper köpa gymkort eftersom jag får gratis träning! Så egentligen sparar jag pengar!”

För Sanna är stallet en oas där hon kan samla tankarna och hitta lugnet. Så har det alltid varit. Även om föräldrarna var nyktra alkoholister stora delar av hennes uppväxt fick det följder långt senare i livet. Som vuxen blev hennes liv ett tåg som rusade fram i högt tempo. Hon sade ja till allt och alla nya infall som dök upp. Planering var för mesar, spontanitet hennes religion.
– Om man växer upp i en dysfunktionell familj så skapas ofta ett inre kaos som man tror är ett normaltillstånd. Problemen dyker upp först i vuxen ålder när du själv försöker ha nära relationer. Just nu tränar jag mig i att säga nej. Det är lurigt eftersom särskilt vi kvinnor i århundraden har blivit uppfostrade att finnas till för andra hela tiden.

En vän tipsade henne om självhjälpsgemenskapen ACA (Adult Children of Alcoholics). I terapin hittade hon ett nytt lugn och idag ser livet annorlunda ut.
– Jag var ett skal med miljarder hål där min energi läckte ut. Nu när jag har stängt många av hålen kan jag rikta energin. Är jag med mina barn, gör jag inte tusen andra saker samtidigt. Istället för att göra allt i sista stund, har jag förstått att jag är värd struktur och då blir livet mycket trevligare och skönare för alla.

Drömmen som hägrar är ett boende på landet där hon kan vara nära hästar och kombinera det med sitt skrivande. Något som kanske inte ligger alltför långt borta … I vinter lanserar hon tillsammans med en vän sajten hästliv.nu där hon har samlat några av landets bästa hästbloggare.
– Det finns många bra bloggar om hästsport, men vi är många som aldrig kommer att tävla men som ändå älskar hästliv. För alla oss kommer sajten att fylla sin funktion.

Sanna Lundell

Familj: Pappa Ulf Lundell, mamma Barbro Zackrisson, särbon Mikael Persbrandt, barnen Lo 2, Igor 5 och Olga 10 år.

Favoritmat: Pasta Vongole med musslor, vitlök och chili.

Resmål som du älskar: Istanbul eftersom staden har en sådan häftig mix av olika tidsåldrar.

Bra film: Brokeback Mountain

Bok: Garp och hans värld.

Aktuell: Startat hästblogg-sajten hästliv.nu för ridentusiaster.

 


Vill du också läsa?