Välj område

Personligt

På besök hos Anne Lundberg

granngarden_Anne_Lundberg_3

Bondkatten Glenn håller sig undan. Men raggdollen Smilla vet att charmas och dyker upp för fotografering.

Antikrundan firar 25 år och är populärare än någonsin. Programledaren Anne Lundberg bjuder Grannliv på rabarberpaj, minnen från åren som gått och sina bästa tips på loppisen.

Rapsfälten vajar bakom huset när Anne Lundberg kliver ut i blåsten på sin trappa nära byn Skivarp i Skåne.
– Kom in! Gestikulerar hon med ett leende där hon står på trappan till den gamla skolbyggnaden som är hennes hem.

Det böljande landskapet utanför fönstret sprakar i gult, och i fonden anar man den blå horisonten. Även om hon har bott på många ställen landet runt och sett ännu fler under de otaliga resorna hon har gjort, var det till havet, och platsen nära Skurup där hon växte upp, som Anne återvände när hon fick småbarn.
– Jag och min man bodde i Stockholm på den tiden och arbetade långa dagar, jag som reporter på Rapport. Dagis stängde innan vi hann dit. Allt blev så krångligt. Plötsligt fick vi chansen att ropa in den här vackra byggnaden och kunde komma närmare min familj som har varit ett fantastiskt stöd.

Här kan Anne ta sina löpturer längs havet, hämta ägg hos grannen och köpa lamm från bonden Bosse på andra sidan vägen. Landet och djuren har alltid lockat henne, något som tycks ha gått i arv – hennes son Jack går just nu första året på Naturbruksgymnasiet med inriktning jordbruk.

Hemmet är som gjort för härliga middagar. Det stora köket växer ihop med vardagsrummet. Överallt står loppisfynd. Man anar små historier överallt. Gammalt trängs med moderna designföremål i det gamla tegelhuset, och på väggarna syns modern konst.

I trädgården utanför fönstret dignar träden av päron och äpplen. Bärbuskarna och trädgårdslandet finns inpå knuten. I år har hon odlat det vanliga: potatis, tomater, morötter, sallad och lite annat.
– Jag odlar lite för husbehov. Man behöver bara trettio potatisstånd för att klara sommaren.

När flädern blommar bunkrar hon upp med så mycket saft som möjligt, något hon älskar. Under uppväxten tillbringade hon mycket tid i stallet. Ridningen uppslukade henne från det att hon var sex år fram till gymnasiet då skolan tog över.
– Jag har tyvärr aldrig haft en egen häst, men jag har varit medryttare en hel del och tagit hand om andras hästar. Nuförtiden blir det bara någon ridresa med mitt tjejgäng en gång per år.

Anne Lundberg har med tittarsuccéer som Antikrundan, Sommarkväll, Här är ditt kylskåp och Himlen kan vänta, etablerat sig som en av våra allra mest folkkära tv-personligheter. Bakgrunden inom grävande journalistik, hennes naturliga nyfikenhet och en pondus kombinerad med lugn uppskattas av både medarbetare och publik. Så mycket att tittarna har gett henne utmärkelsen ”Årets programledare” på Kristallengalan inte mindre än tre gånger de senaste åren.

I sommar besöker Antikrundan sex städer: Malmö – där man spelade in det första avsnittet för 25 år sedan – Nybro i Glasriket, Visby, Arvika, Lysekil och Sundsvall.
– Vi är som ett resande teatersällskap på femtio personer som stannar två dagar på varje ställe.

Annes tips inför turen till loppisen:

1. Ta en bil med krok så att du kan hyra ett släp om du hittar ett stort fynd.
2. Ta med extra kontanter så att det inte faller på den där sista hundralappen.
3. Titta ordentligt på saken innan du slår till och förblindas inte av det första intrycket.

Av de tusen besökare som kommer till inspelningsplatsen har varje person i snitt med sig fem föremål som någon av de tjugo experterna tittar på. Allt värderas och där det finns en spännande historia eller något annat exceptionellt att berätta görs värderingen framför kameran. Ägaren av objektet vet ingenting i förväg.
– Under de två dagar vi är på en plats är det kanske etthundra som filmas. Ett urval hamnar sedan i tv. Jag har förmånen att få lyssna till folks fantastiska berättelser och älskar släkthistorierna som berättas kring föremålen!

Det är de stora överraskningarna som biter sig kvar i minnet.
– Ibland är det hemskt, som när vi får in förfalskade Bruno Liljefors som personen har betalat mycket pengar för. Då vill det till att experterna är mycket pedagogiska, det händer ändå att ägaren inte tror oss.

Som tur är finns det desto fler solskenshistorier.
– Jag minns en dam från Uppsala som hade köpt en ask bijou-terier för 133 kronor. Bland skrotet fanns en medaljong med minimosaik från slutet av 1800-talet som vår expert Lars-Yngve värderade till 150 000 kronor! Han blev lika chockad som hon av att finna något sådant.

Eller kvinnan som tog med sig sonens Titanic-plansch i IKEA-ram som han hade haft på rummet. Det visade sig att hans pappa hade hittat den på vinden i en rivningsfastighet och att det var en äkta handkolorerad reklamaffisch för biljetter till fartygets jungfrufärd. I och med det stora samlarintresset för sådana föremål hamnade värdet någonstans mellan ett- och tvåhundratusen kronor.

I Antikrundan slår man både ett slag för återanvändning av föremål, vilket är bra för miljön, och gör en stor folkbildningsinsats. Att projekten känns meningsfulla är en förutsättning för att Anne ska vilja arbeta med dem.

granngarden_Anne_Lundberg2

Anne älskar att baka, en favorit är ”Bosses rabarberpaj”, receptet hittar du på Grannliv-bloggen.

I den uppskattade serien Himlen kan vänta följde hon fem personer som hade fått en dödlig diagnos under ett och ett halvt år. En erfarenhet som förändrade henne för alltid.
– Det var inte en enda av de fem som startade konstiga stora projekt som att sjunga in en skiva, hoppa fallskärm eller något sånt. Alla längtade efter mer vardag, fler frukostar med sina barn, ta en öl med brorsan. Relationer. Det var det som blev viktigt, och det är en lärdom som jag gjorde av att göra den serien. Inte en enda av dem önskade att de hade arbetat mer, kan jag säga!

Bra underhållning ska beröra och utbilda, tycker hon.
– Är inte det meningen med livet: att vi ska utvecklas och försöka lära oss så mycket vi kan? Jag försöker hela tiden bli bättre på det jag gör, lära mig av andra och på så sätt bli mer tolerant. Jag kan tycka det är så tråkigt i en diskussion när någon sätter punkt genom att säga ”jag kan inte förändra det, sån här är jag!”. Ska jag då acceptera dina dåliga vanor för att du vägrar förändra dig?

Tolerans. Ordet återkommer under vårt samtal. Att försöka förstå och förlåta är något Anne själv har fått öva mycket på. I våras berättade hon i en intervju för första gången mer i detalj om sin uppväxt med en pappa som var alkoholist. Om de gömda flaskorna, lögnerna och det gradvisa förfallet. Om hur mamman försökte skydda dem, men hur Anne ändå efter föräldrarnas skilsmässa som tonåring fick hämta hem honom och hålla ett öga på småsyskonen.
– I min pappas fall fanns det en underliggande depression som han medicinerade med tabletter och alkohol. Jag har varit väldigt arg, men det är lättare när man ser sjukdomen som ligger bakom.

granngarden_Anne_Lundberg_1Under många år pratade hon inte om ämnet av respekt för syskonen. Anledningen till att hon slutligen tog beslutet att berätta var för att hon ville bryta tystnaden och visa hur tunn gränsen är mellan svensson-liv och misär. I faderns fall tog arbetskarriären slut, han blev ensam, drack till slut på en bänk i en miljonprogramsförort och tog sitt liv 1986.
– Det är tio procents dödlighet bland de som har djup depression. Det är mer än många cancerformer. Jag tror att vi skulle kunna rädda många liv om vi la lika mycket resurser på den typen av sjukdom. Men tyvärr skäms vi fortfarande för att prata om det.

Efter en period av nedstämdhet gick hon själv i terapi för första gången i fjol, något hon verkligen rekommenderar. Det hon har lärt sig med åren är att det enda man kan ansvara för i en relation är sig själv. Man ska inte tro att man kan förändra någon annan.

Numera försöker hon att stanna upp och inte bara se fram emot nästa lov, nästa månad, nästa semesterresa till Grekland. Trots, eller kanske för att hon haft ett relativt kringflackande liv tidigare och reser mycket i jobbet, älskar hon att vara hemma.

Jag är en riktig vallhund som samlar folk omkring mig, älskar middagar med vännerna. En av de sköna sakerna med att bli äldre är att man inser mer och mer att man inte sitter på någon sanning. När jag var yngre trodde jag att jag hade svaren, att jag visste hur saker och ting låg till. Men världen är inte svart eller vit, idag är jag mycket mer ödmjuk.

Anne Lundberg:

Ålder: 46.
Familj: Sönerna Jack 16, och Oscar 14. Katterna Smilla och Glenn.
Bor: Skivarp, Skåne.
Karriär: Reporter på Uppdrag granskning och Rapport, program-ledare för Antikrundan, Sommarkväll, Himlen kan vänta och Landgång bl a.
Aktuell med: Sommarkväll och jubileumssäsong av Antikrundan.


Vill du också läsa?