Välj område

Katt Eva Eriksson

Historien om Picasso

Enligt uppgift finns det ca 100 000 hemlösa katter i Sverige. Det är många oönskade katter som lider. Många gånger på grund av mänsklig okunnighet. Det här är historien om en sådan katt, möt Picasso och ta del av hans historia.

Picasso_närbild

En förvildad liten kattsjäl

Picasso hade levt många månader, kanske flera år utomhus, ensam. Den långa pälsen borde ha hållit honom varm, men det finns så mycket att fastna i när man är ute jämt. Mycket som trasslar in sig i pälsen som gör den svår att hålla ren. Fokuset ligger inte heller på att hålla pälsen fin, den ligger i att överleva, att hitta mat och värme. Detta gällde också Picasso. Hans päls kom därför att hänga i stora tovor på hans tunna kropp. Ju längre tid som gick desto tyngre blev de, tills de hängde som vikter runt hans kropp för att slutligen, väldigt smärtsamt, slitas av när det blev för tungt eller han fastnade i något.

smaltunn

Raggig och ruggig

Picasso hade ändå tur, då han liksom så många kattliv före honom hittade Jasmin. Eller om det var Jasmin som hittade Picasso kanske. Min vän tillhör de där människorna som SER djur och hur de mår OCH tar ansvar. Jasmin tog en titt på Picasso och visste. Hon såg direkt att han var mager och hade varit ute länge, ensam. Picasso var rädd för människor. Ska vi vara ärliga så hade han nog inte träffat några finare exemplar av vår ras tidigare, åtminstone inte på väldigt länge. Han förstod nog inte heller denna gång att det var precis det han hade gjort denna märkliga dag. Men Jasmins vänliga röst och mirakulösa förmåga att fixa fram mat och vatten gjorde att Picasso lade platsen på minnet.

tovig

Tovigt och tungt

Hungern rev i Picasso och rädslan för människor tvingades tillbaka ett litet steg i taget när han väldigt sakta och misstänksamt släppte in henne i sitt liv.

Min vän glömmer aldrig när hon fick ta på kisse för första gången eller hålla honom i sin famn. Ungefär ett år hade de nu känt varandra och Jasmin hade en plan att på något sätt ge Picasso ett hem.

Picasso_i_garage

Picasso har varit på matbesök

Då hon behövde fysisk hjälp med att göra själva infångandet åkte jag ner till henne och sov över ett par nätter. Under den tiden fångade vi in Picasso. Jag fick en känsla i hjärtat precis när vi fångade in honom ett ”Äntligen!” uttalat med sådan lättnad att jag fick tårar i ögonen när jag tog emot det. Från detta märkliga ögonblick slutade Picasso med att vara förvildad.

nyrakad men nöjd

En tunn och trött liten katt hittades under all päls

Veterinären meddelade vid kastrering och genomgång att det är ”en cool kille”, ingen aggressivitet. Mina egna katter har lite att lära från Picassos veterinärbesök känner jag. 😀 Picasso rakades och vi gav honom fästingmedel så fort hans lilla tunna kropp klarade av det.

Picasso_rakad_i_trygghet

Första dagen inne efter kastrering och rakning, vilken otrolig tillit han visar med magen i vädret

Picasso sov nära mig hela första natten och jag vaknade till någon gång och smekte honom lite och talade mjukt med honom. Han tryckte sin lilla kattkropp så nära min han kunde komma. Den lilla kattens tillvaro bestod av sömn, mat och en liten osäkerhet som gjorde att han trodde att han ville ut. Mina bengaler har härdat mig så lite tyst jamande vid dörren stressade inte det minsta. Picasso hade allt han behövde inomhus, men vanan gjorde att han trodde att säkerheten låg utomhus. Men mest av allt sov han.

IMG_20160727_220200

Picasso fick på sig en liten filt för att vänja sig vid sin nyrakade kropp.

”De har så oerhört mycket sömn att ta igen när de går ute så här.” förklarade Jasmin medan hon förstrött klappade Picasso,  ”De kan aldrig slappna av utomhus. ”

IMG_20160728_092413

En tacksam liten kattsjäl

Vi började fundera på del två i planen. Vi tog kontakt med Falkenbergs katthem och förklarade läget och skickade bilder. Picasso är en väldigt vacker katt och ett år runt Jasmin hade gjort honom tam. Ögonen är magiska och går i precis samma nyans som den gråa pälsen. Vi fick svar nästan direkt. Picasso skulle få komma ut på landet till en ung familj med ett litet barn. Picassos nya matte visade sig vara perfekt.

Det krävs lite tålamod för att ta hand om en sådan här katt då förändringar är stressiga och det är väldigt viktigt att de är inne en längre tid. De måste få landa i det nya hemmet, så de verkligen förstår att det här är hemma och inte börjar vandra så fort de släpps ut. Men Picassos nya familj hade full förståelse för detta och har integrerat Picasso så otroligt fint och lugnt i sin familj. Picasso går nu ut och in precis så mycket han vill och stortrivs. Nedanstående bild har jag fått tillåtelse av Picassos nya matte att lägga ut. Det är så han ser ut idag. Han är äntligen hemma. Ser ni så bra han mår? 🙂

Picasso_hem

Picasso, som verkligen fångat dagen och njuter av nuet i sitt hem

Det har varit väldigt många olika människor involverade i Picassos räddning. Tänk så bra det kan bli när vi människor hjälps åt mot gemensamma bra mål, då räddar vi liv. Avslutningsvis ber jag er alla att agera om ni ser en liten kattsjäl i nöd (eller annan själ för den delen). Hjälp finns överallt, men ibland får man be om den och resultatet är SÅ värt det.

Eva Eriksson

Just nu bloggar Eva Eriksson på Grannliv om hennes och katternas äventyr. Vill du läsa mer av henne, besök hennes blogg Herrsjökräftan eller hennes facebooksida Herrsjökräftan!


Vill du också läsa?