Välj område

Hund Elin Svärdh

Så mycket mer än bara en jaktkamrat

Kossorna är ju hela min värld, men det finns ett djur som har satt större avtryck i mitt hjärta på kortare tid än vad jag trodde var möjligt… Elsa.

Jag är uppväxt med hundar och vi har alltid haft någon form av jakthund i familjen hela min liv. Det har varit allt från blandras till taxar och stövare. Jag trodde nog aldrig i hela mitt liv att ett djur kunde ta en sån stor plats i ens hjärta som när vi skaffade våran alldeles egna Elsa.

Sedan den dagen hon kom till oss har hon varit med oss överallt. Hon åker traktor, flyttar djur och sover till och med bredvid mig i sängen. Något som vi från början sa ALDRIG skulle hända… Det var innan vi hämtade henne. Jag skulle kunna skriva upp så mycket mer saker som hon gör tillsammans med oss, men hälften av gångerna tänker jag inte ens på att hon är med.

Första dagen vi hade Elsa

Första dagen vi hade Elsa.

Elsa blev inte alls som vi hade tänkt oss från början, utan något mycket bättre – hon är ju en blandning av wacthel och laika. Just att hon har 50% spets i sig (laikan) gjorde att vi trodde att vi hade en hund som tyvärr skulle få vara mycket i koppel, men det har blivit tvärtom.

Jag tror att vi har haft sån tur med det för att vi snabbt satte tydliga gränser vad man får och inte får göra. Hon skulle sitta och lyssna till varsågod vi maten, husse och matte skulle gå först in och ut ur dörren. Hon måste alltid vänta tills man säger varsågod om hon ska hoppa ur bilen. Sedan får hon förstås massor av beröm när hon gör rätt.

elinsvardh51

Elsa spanar på ett rådjur hon inte får jaga.

Elsa var ju från börja tänkt till att ha till vildsvinsjakt då både sambon och jag är jägare. Men tyvärr har vi inte kommit så långt att vi har hunnit få henne till ett vildsvinshäng där man kan få prova sin hund hur den just beter sig emot vildsvin och om den överhuvudtaget har ett intresse.

Elsa betyder alldeles för mycket för oss, så när vi ska börja jaga vildsvin på riktigt känner vi att vi verkligen vill ha tiden till det. Planerna på detta står så klart högt på ”att-göra-listan” nu i vår och sommar, det är bara tiden som fattas just nu, för psykiskt, fysiskt och åldersmässigt är Elsa redo nu.

Eftersom som vi inte kommit iväg till ett häng har vi lagt fokus på allt annat som gör att hon förhoppningsvis kommer att vara en god jaktkamrat i skogen. En mycket viktig grej är just inkallning. Vill jag att Elsa ska komma till mig i skogen, är det ju guld om hon verkligen lyssnar på mig i alla lägen. Står hon och skäller på fel vildsvin eller till och med springer efter fel vilt så skulle det vara helt underbart om hon avblåste allt när jag kallar på henne.

Elsa älskar snö

Elsa älskar snö.

Eftersom vi har Elsa så lite i koppel (har alltid koppel på promenader) när vi går i mellan huset och bilen så har det blivit några tillfällen då vi verkligen har fått pröva om hon lyssnar på oss… En eftermiddag när jag skulle kolla läget i ladugården tog vi den vanliga korta promenaden till bilen. Inte kunde jag veta att när vi öppnade dörren skulle det stå två rådjur på tomten.

Vi tränade mycket kondition just då så på bara några enkla skutt var hon vid sidan av det ena rådjuret på väg mot skogen. Men på min inkallning vände hon och kom till mig, jisses så glad jag blev och Elsa blev glad över att jag vart så glad. Hon har ju provat att jaga lite älg och grävling med goda resultat, så det känns inte som om vildsvin kommer att vara mindre kul. Men skulle hon inte jaga något vidare så kommer jag inte vara ledsen för det för vi har ju fått väldens finaste familjemedlem och hund

Elin Svärdh gästbloggar på Grannliv vecka 11–14. Vill du läsa mer om hennes liv på gården med mjölkkorna hittar du hennes egen blogg HÄR.


Vill du också läsa?