Välj område

Häst Åsa Sjöberg

En alldeles vanlig ovanlig familj….

Familen Åsa Sjöberg med häst och hund.En presentation av oss i familjen Sjöberg… tja, om någon som jag inte känner frågar får dem till svar att vi är en vanlig småbarnsfamilj. När jag sedan börjar berätta och människor höjer på ögonbrynen, så får jag kanske inse att vi inte är så vanliga. Ni läsare får väl själv avgöra vad ni tycker i slutet av inlägget.

Barnen Sjöberg.

Ludvig, Gustav och Vilmer är familjen Sjöbergs tre barn, 2, 9 och 12 år gamla. Ingen av dem har något hästintresse (till mammans stora sorg). Mellanpojken Gustav försökte vid ett tillfälle tillmötesgå sin mamma genom att säga ”vi kan ha en liten häst i stallet mamma, bara jag slipper rida på den”. Så var det med den saken. För pojkarnas del är det fotbollar som gäller, trots detta faktum så verkar dem trivas bra på en stor hästgård. Ridhuset kan man både flyga drönare och spela fotboll i, i cafeterian funkar det utmärkt att samla många kompisar och hänga. I gamla ridhuset, som även fungerat som lösdrift står leksaksmaskinparken framdukad och pingisbordet har gott om plats.

Pappa Micke kämpar på med gårdens alla renoveringsprojekt och behov… hans fru kommer ständigt med en massa nya, goda idéer. Tyvärr så är vi väldigt lika och hittar nya projekt dagligen, alla mer eller mindre spännande att dra igång. Civilt så arbetar han som chef på ett mindre företag. På fritiden är det löpning, renovering och sönernas fotbollsintresse som gör att dagarna rusar förbi en väldigt hög hastighet. När vi köpte denna relativt stora gård som vi bor på nu uttryckte vänner och bekanta ett visst medlidande för min man, jag var elaka frun som tvingat honom till detta för att jag skulle få ett ridhus, så är dock inte fallet. Faktum är att Micke har varit den drivande i detta projekt ända från början, sen var jag väl inte så svårövertalad till att flytta till en gård med ett alldeles eget ridhus.. dessutom ligger gården bara några kilometer från vårt gamla ställe så barnen har inte behövt byta skola.

Åsa Sjöberg med häst i ridhus.

Sist ut av familjens tvåbentingar blir jag själv, Åsa. En hästtokig, ”leva på landet älskande människa” på 30- någonting vill jag i alla fall gärna skriva, men om någon vecka får det istället stå 40 år gammal. Känns konstigt, men någon ålderskris har jag inte tid att ha. Att fylla 40 får istället vara en bra anledning till att ha en stor fest. Mitt civila arbete är långt ifrån mitt hästintresse, jag arbetar som biträdande rektor på en 7- 9 skola. Att möta kloka tonåringar ger en härlig kraft och energi och jag trivs verkligen med att arbeta i skolans värld. Hästar har jag hållt på med sen jag var liten. Den första egna hästen fick jag när jag var sju år gammal. Rätt så tidigt insåg jag att det var läskigt att flyga över höga hinder, så dressyren tog över i tidiga tonåren. I stallet bor det nu två dressyrhästar. Domingo, ett tolvårigt halvblod e: Bocelli. En otroligt charmerande herre i sina bästa år. Om han inte haft en räddande ängel och ett klokt försäkringsbolag skulle han varit död för tre år sedan, får berätta mer om hans historia i ett annat inlägg. Efter en lång, mödosam vinterträning hoppas jag på en tävlingssäsong med debut i MsvA. Serierna sitter fint, galoppiruetterna är fortfarande ett förbättringsområde.

Häst i hage.

Beldino, är min gråa stjärna. Han är en sexårig valack e: Bellagio. Det var min veterinär och goda vän som tipsade mig om honom, han har varit lite otursdrabbad och träffat veterinär Helena en del under uppväxten, men jag hoppas att han ska få komma ut i stora världen och göra sin tävlingsdebut i vår. Att kombinera ihop ett familjeliv med tre barn, en man, två hundar, en hög med katter och äga en gård med stora renoveringsbehov, chefsjobb och två hästar i tävlingskondition är en utmanande ekvation! Glad och positiv är jag som person och tänker att allt (nästan i alla fall) löser sig, bara man vill. Älskar prova på nya saker, som att blogga lite för Granngården, hoppas vi hörs snart igen!


Vill du också läsa?