Välj område

Gårdens djur

Nybörjartips: Så lyckas du med hönsen

Hönor är inte bara trevliga och ganska självgående husdjur. Har du tur så värper de också nyttiga ägg. Här får du nybörjartipsen.

Ett vackert litet hönshus, några söta höns och en galande tupp – låter inte det som en riktig lantidyll! Och även om du inte bor på landet utan i ett villaområde är det tillåtet att ha höns. I vissa kommuner får du ha fem till sju höns utan speciellt tillstånd. En del kommuner kräver tillstånd och vissa kommuner vill att du har grannarnas medgivande. Men generellt så är det inga problem med att ha några hönor på sin tomt, bara du kollar upp vilka regler som gäller.

Hur många hönor ska man då ha? Ja, i en villaträdgård är ungefär fyra till sex hönor plus en tupp lagom. En tupp bör man ha till sina hönor eftersom tuppen gör hönorna lugnare. Tuppens uppgift i livet är att leta upp mat och hålla utkik efter faror och därför känner sig hönorna betydligt tryggare med en tupp som herre på täppan. Du minskar också risken för slagsmål mellan hönorna ifall du har en tupp.

Höns och tupp behöver inte betyda byggprojekt. På Granngården finns färdiga lösningar att köpa. Finns det kanske redan ett litet skjul, uthus eller en lekstuga på tomten och då går det bra att använda det. Annars, bjuder grannliv på byggbeskrivning på hönshus för alla med lite snickarvana.

Ett hönshus behöver inte vara så varmt som ett hus till människor eftersom normalt härdiga höns tål några minusgrader. Men när du ändå bygger ett hönshus och sätter på masonit på reglarna kan du lika gärna stoppa dit isolering också. Hönshuset blir dragfritt och hygieniskt och ibland kryper ju termometern ner rejält på vintern och då behövs isoleringen. Av praktiska skäl kan det också vara bra att hålla frostfritt inne i hönshuset så att inte dricksvattnet fryser. Om hönor tål kyla rätt bra så är det värre med värme. Hönor kan inte svettas utan kyler sig genom att öppna munnen. Varma sommardagar måste det därför vädras ordentligt i hönshuset, varmare än 25 grader bör det helst inte vara.

För att må bra måste varje höna ha minst en halv kvadratmeter yta inomhus. På golvet kan du ha halm, kutterspån eller sågspån. Värpreden där hönan kan ruva kan bestå av små lådor som ställs på högkant på golvet eller sätts fast på väggen. Storleken på redena anpassar du efter storleken på hönan, vanliga hönor behöver förstås större reden än dvärghönor. Sittpinnar måste också finnas och de ska vara så tjocka att hönorna precis kan gripa runt sittpinnen. Många tycker att de bästa sittpinnarna är de som man hugger i skogen eftersom de är oregelbundna och gör att hönsen inte måste sitta med tårna i exakt samma läge varje natt. Välj en pinne med slät bark som är utan sprickor och flagor för där kan det annars samlas kvalster.

Varje höna behöver minst 15 centimeter sittpinne och pinnen ska sedan ha 20 centimeter till väggen. Hönorna inte bara sover på sittpinnarna, de sitter också där när de bajsar så ställ inte mat och vatten direkt under. I hönshuset måste det också finnas en värmelampa, dels för att förhindra att vattnet fryser (därför ska lampan hänga nära vattenskålen/vattenautomaten) dels för att förhindra att hönsen får frysskador på kam och slör (haklappen under näbben) när det blir riktigt kallt ute.

Höns behöver daglig översyn där du ger mat, byter ut vattnet och mockar ur hönsbajset. Vid behov (ungefär varannan till var fjärde vecka) krattar du ur halmen/sågspånet och ersätter med nytt. Du behöver också skrubba redena då och då. Grundregeln är enkel: hönor och tuppar ska ha det trivsamt och fräscht. En riktig storrengöring ska göras två gånger varje år och extra viktig är vårstädningen. Då tar du ut värpreden, sittpinnar och all övrig inredning och skurar rent ordentligt med såpvatten. Golv och väggar ska också skuras ordentligt.

För att höns ska må bra behöver de kunna gå ut varje dag. Höns älskar att gå fritt och håller sig på ”sin” gård (om inte grannen har en mycket frodigare trädgård som lockar …) men är det mycket rovdjur i omgivningen eller en väg med mycket trafik nära så är det bra att ha en rastgård. Många har hönsen lösa när de är hemma och kan hålla koll på både höns och rovdjur och sen i hönsgården när de åker iväg. Ska hönsen alltid vara i hönsgården ställer det större krav på att den är rejält tilltagen, får hönsen springa lösa titt som tätt behöver hönsgården inte vara lika stor.

Hönsgården måste konstrueras så att inte rovdjur kan gräva sig in, låt därför gärna nätet gå ner en bit under jorden. Ett tak av nät ska också finnas så att inte rovfåglar kan ta hönsen. I byggbeskrivningen på vårt hönshus är det fågelnät istället för hönsnät i taket för att förenkla byggandet. Fågelnät är större, inte så tunga, du kan fästa dem i ett stycke och slipper tvärslåar i taket, men det fungerar bra med hönsnät i taket också.

Det är väldigt viktigt att det finns ordentligt med skugga i hönsgården eftersom höns är värmekänsliga. Samtidigt måste det finnas sol för det behöver höns för att må bra.

Att hålla fjäderdräkten i toppskick är viktigt för höns och för detta behöver de sand/jord som de kan bada i. Höns älskar att sandbada och på köpet håller de fjädrarna rena och ohyran borta. Det finns sand att köpa som du kan lägga i en hög eller i en större låda i hönsgården men många hönor väljer istället att bada i sandblandad jord som de, om de får chansen, hittar i rabatter. Att sprätta gillar de också och gräsklipp och ogräsrens är bra sprättmaterial så det kan du lägga in i hönsgården.

Höns äter det mesta och du kan välja om du vill servera maten i en särskild foder-automat eller i en skål. Blandsäd, värpfoder och småkryp plus en och annan växt och blomma från trädgården slinker ner på sommaren. På vintern kan de behöva lite extra säd eller majs plus grönsaker (gärna gröna ärtor), frukt och rotfrukter. Vete är favoritsäden för höns. Det finns särskilt värpfoder att köpa som ger ett extra tillskott av proteiner. Det vegetabiliska värpfodret smakar bättre och ger dessutom godare ägg.

Höns ska också ha tillgång till krossade snäckskal som ser till att äggskalen blir hårda. För att ett skal ska kunna bildas omkring ägget och för att det ska bli starkt behövs det tillföras massor av kalkämnen. För att matsmältningen ska fungera måste hönsen kunna picka i sig grus. Går de fritt utomhus sköter de det här själva men är de instängda i en hönsgård måste du se till att det finns tillgång till grus i lite olika grovlekar.

Sedan måste det så klart alltid finnas färskt vatten. Med en vattenautomat behöver du inte byta vattnet lika ofta, men en vanlig skål duger också bara du ser till att vattnet alltid är rent och fräscht.

En ung och frisk höna som får rätt foder värper ungefär 25 ägg varje månad under sommarhalvåret. På vintern blir det däremot betydligt färre. Om tuppen gör sitt jobb så är de flesta ägg befruktade men det blir bara kycklingar om hönan ruvar. För att fostret ska utvecklas måste det vara mellan 37 och 39 grader under den ruvande hönan och ruvandet får inte avbrytas på flera veckor. Det krävs alltså en tålmodig höna.

Hönsprodukter Granngården
Bra startprodukter till hönshuset. Värpfoder från Granngården är KRAV-märkt och innehåller vegetabiliskt foder i pelletskross som kan användas under hela värpperioden till värphöns, gäss, änder, kalkon och fasan, 20 kg 265 kr. Hönsen måste alltid ha tillgång till färskt vatten. En vattenautomat håller vattnet fräscht, den här finns i två storlekar, 5 liter och 10 liter, 50 kr resp 70 kr. Ett värprede kan man antingen bygga själv eller köpa färdigt. Fördelen med Granngårdens värpreden är att de är så kallade försvinningsreden som gör att ägget rullar ut när hönan värpt. Då riskerar det aldrig att börja utvecklas till ett embryo. Detta rede passar 12-15 höns, 995 kr.

Hönshistoria

Det har aldrig funnits vilda höns i vår del av världen. De första tamhönsen kom till Sverige för ungefär 2 000 år sedan. Under tidens gång utvecklades sedan våra lantraser och först mot slutet av 1800-talet började stora mängder av utländska och specialförädlade höns, med värprasen Leghorn i spetsen, att ersätta de gamla trotjänarna i allmogens hönshus. Våra gamla lantraser påstods redan tidigt vara utdöda men sanningen var mer att ingen ville veta av dem. Några små rasbestånd återfanns och tillvaratogs på 1980-talet och idag finns Svenska Lanthönsklubben för att bevara och föröka lantraserna. Så väljer du att ha svenska lantrashöns får du inte bara äta goda ägg, du gör också en god gärning samtidigt genom att hjälpa till att bevara utrotningshotade raser!

 

Svenska lantraser:

  • Skånsk blommehöna
  • Åsbohöna
  • Ölandshöna
  • Gotlandshöna
  • Orusthöna
  • Bohuslän-Dals svarthöna
  • Kindahöna
  • Hedemorahöna
  • Öländsk dvärghöna
  • Gammalsvensk dvärghöna

 

Andra trevliga hönsraser:

  • Dvärgkochin
  • Dansk lanthöna
  • Sussex
  • Svensk dvärghöna

 


Vill du också läsa?