Välj område

Häst Lina Kringstad

Allt är inte en dans på rosor…

Genom dagens sociala medier som bloggar, Instagram och Facebook är det lätt att jämföra sig med andra och få intryck av att allt är ”guld & gröna skogar” och att alla andras liv är perfekta. Jag har funderat ett tag om jag skulle publicerat detta inlägg då det blir väldigt personligt.

Men efter en tids tänkande har jag kommit fram till att min ”resa” kanske kan vara till hjälp och motivation även för andra om livet helt plötsligt tar en vändning och tillvaron blir lite tuffare.

För nio år sedan fick jag nämligen diagnosen MS, Multiple sclerosis. Normalt sätt är det inget jag skyltar med och är inte något som jag berättat för så många. Generellt sätt tror jag att många hästmänniskor känner samma sak, vi vill vara starka utåt, nästintill ”supermänniskor” och är rädda för att visa oss svaga och mänskliga. Som sagt tror jag även att sociala medier ger en fel bild hur verkliga livet är och vi måste bli bättre på att våga visa vårt rätta jag och vår riktiga vardag.

Kingsland väst och ländtäcke hittar ni på Granngården.

För mig har det varit svårt att acceptera min MS och det var till en början svårt att anpassa livet efter besvären som uppstod. Jag har haft min hästverksamhet på fulltid sedan jag slutade gymnasiet. Alltid haft stallet fullt med tävlingshästar och jobbat från tidig morgon till sen kväll, sju dagar i veckan. Nu kom en kronisk sjukdom in i bilden och skakade om hela min tillvaro och allt som jag hade lagt upp för mig själv som ”livsbilden” för framtiden. Men livet går sällan från ”a till b” på en spikrak linje, precis som man tänkt sig. Ibland ändras riktningen tvärt och man får helt enkelt tänka om och styra om för att kunna hamna på rätt kurs igen.

För mig konkret har sjukdomen inneburit att jag fått göra om min verksamhet och dra ner på hästantalet. Jag har fått prioritera kvalitet före kvantitet. MS är en kronisk sjukdom som inte går att bota utan jag tar bromsmediciner som ska hålla den i schack genom att hålla mitt immunförsvar i bästa skick. Sjukdomen ter sig väldigt olika för person till person. Jag har så klart vissa fysiska begränsningar men något som har hjälpt mig något oerhört är att jag ser mig själv som frisk, vilket jag tror framförallt psykiskt har varit väldigt viktigt. Det är nog lätt att gräva ner sig och bara se ett mörker för framtiden. Ingen människa, med eller utan diagnos, kan veta hur framtiden kommer se ut så därför finns det ingen anledning för mig att lägga onödig energi att oroa mig för hur min sjukdom kommer att påverka mig i framtiden.

För mig har min MS gett mig något nersatt syn, hörsel och balanssinnet är inte som det var tidigare, men det är något jag vant mig vid under åren lopp och inget som har större påverkan på min vardag och mitt jobb som ryttare. Det som mest skiljer mig nu mot innan jag fick sjukdomen är att jag inte har samma ork som tidigare. När min kropp säger ifrån och är trött så måste jag lyssna på den och trappa ner på tempot lite. Eftersom jag valt att ha mindre hästar i min verksamhet så har jag också mer tid för återhämtning och är alltid noga med att ta ordentlig lunch samt små kaffepauser där jag lämnar stallet och går inomhus och kopplar av lite innan jag fortsätter med dagens sysslor.

Inför tävling är det en del att tänka på så att jag ger mig själv och hästarna bästa förutsättning att lyckas. Om jag överanstränger mig påverkar det min koncentrationsförmåga, mina ögon och min fysiska förmåga negativt så därför måste jag ha energi när jag ska tävla. Jag kan till exempel inte gå upp tidigt och göra klart mina stallsysslor innan vi åker på tävling utan måste spara min energi till själva tävlingen och prestationen för att senare på kvällen göra det återstående stalljobbet i min takt.

Innan jag fick MS körde jag bara på i fullt tempo, utan att egentligen planera och reflektera så mycket. Jag har som sagt fått stanna upp och lägga om min verksamhet och anpassa mig efter rådande situation. Jag fortsätter mot mina mål och med samma arbete som innan, dvs att utbilda och utveckla unga hästar och ta både dem och mig själv till nästa nivå.

Livet är inte alltid lätt men även om stora hinder kommer i din väg är nästan allt möjligt. Men det kräver mycket jobb och framförallt tror jag det är viktigt med en positiv inställning och att man tror på sig själv. Sedan jag fick min diagnos har jag i min hästverksamhet bland annat:

* Kvalat mer än 18 unghästar till Falsterbo & Breeders Trophy

* 3:e plats i Breeders Trophys 6-årsklass med Pepsi Light som jag utbildat sedan 4-årsålder

* Delad seger på Elmias 4-års championat för svenska & utländska hästar med Quantum

* Utbildat och sålt ett flertalet hästar till toppryttare runt om i världen;

* Ximena såld till Whitaker, England

* Manolito Fortuna såld till Mexico

* Chanel såld till Stall Ehning i tyskland sedan vidare till Gregory Wathelet, Belgie*

* Oceans Skills såld till Phillipaerts i Belgien

* Diana Fortuna såld till Niel Jones, en av Europas största hästhandlare, såld vidare till Italien

* Willem såld till Beat Mändli i Schweiz

* Disco Ek såld till Robert Voos i Holland

Med detta inlägg vill jag sporra alla som på ett eller annat sätt går igenom en tuff fas i sitt liv och som har tappat gnistan och motivationen, att allt är möjligt om du bara vågar tror på dig själv!

/Lina

 

Lina Kringstad.

Lina Kringstad driver Kringstad Stable och är professionell ryttare, utbildare, försäljare och förmedlare av hästar. I sin blogg ger hon en inblick i hur hennes bransch är och en beskrivning av hur vardagen med hästarna ser ut.


Vill du också läsa?