Välj område

Personligt

Världsettan Rolf-Göran Bengtsson

Sjuttonåriga Ninja La Silla har träningsuppehåll och är långhårig. ”Eftersom det är dyrbara djur är det viktigt med bra personal. Samtidigt tycker jag inte att de ska bli ompysslade och inpackade som om de var av glas. Det är viktigt att de får tillåtas vara hästar”.

Vad gör du när din älsklingshäst blir såld av ägaren, andra hästar i stallet är sjuka och du river i varje tävling? Heter du Rolf-Göran Bengtsson fortsätter du dag ut och dag in tills det vänder, kämpar envetet uppåt, för att till slut bli rankad etta i världen.

Det är inte konstigt att ryttaren Rolf-Göran Bengtsson, eller Rolf som han kallas av vännerna, trivs i Breitenburg. Slottstallet en timme norr om Hamburg ligger i ett vackert jordbrukslandskap med ett klimat som påminner om det Skåne där han växte upp. Dessutom är det ridsportens Mecka med berömda stall i alla väderstreck.
– Jag och min danska affärspartner Bo Kristoffersen har varit här i tio år, säger Rolf då vi möts på stallbacken i början av november.

Deras företag har fyrtio hästar i stallet. Samarbetet gör att Rolf-Göran kan fokusera helt på sporten medan Bo och de elva anställda ansvarar för den dagliga driften, tävlingslogistik och undervisning av de åtta eleverna. Flickvännen och ryttaren Evi Penzlin har sitt eget stall bara tio minuter bort.

Få personer väcker så genuint varma känslor inom svensk ridsport som Rolf-Göran Bengtsson och få har mer unnats det historiska EM-guld han gav Sverige i Madrid 2011. Ett guld som gjorde honom känd för många, även utanför sporten.
– Det känns faktiskt fortfarande overkligt. Jag hoppades att någon av de tre ryttarna efter mig skulle göra något misstag efter min felfria ridning, vilket åtminstone skulle ge mig en medalj. Men att alla skulle riva och siste man dessutom två gånger, vilket han var tvungen att göra för att ge mig guldet, det var helt osannolikt, säger han och skakar på huvudet.

Rolf är känd för att rida snyggt, en egenskap som finslipades då han under fem år i Holland arbetade med att visa upp hingstar till försäljning. ”Jag har alltid lagt vikt vid det eftersom det är roligare att titta på något som ser harmoniskt ut. På tävling får det dock inte bara vara vackert, utan måste också vara effektivt. Där får man hitta en balans.”

Rolf är känd för att rida snyggt, en egenskap som finslipades då han under fem år i Holland arbetade med att visa upp hingstar till försäljning. ”Jag har alltid lagt vikt vid det eftersom det är roligare att titta på något som ser harmoniskt ut. På tävling får det dock inte bara vara vackert, utan måste också vara effektivt. Där får man hitta en balans.”

Han har en vänlig, granskande blick som inte avslöjar saker i onödan. Man kan tänka sig att han skulle vara bra på poker om det inte vore för att Rolf-Göran Bengtsson inte är en gambler. Tvärtom. Hans framgång bygger på säkra kort. Lång träning och gedigen hästkunskap har byggts upp sedan han för första gången som sexåring slängdes upp barbacka på ett snällt sto på väg hem från hagen hemma i Södra Sandby, Skåne.
– Min far var hästintresserad och på gården hade vi ett tjugotal hästar som han red och födde upp vid sidan om lantbruket på 40 hektar. På den tiden gick det att försörja sig på en så liten gård och vi hade kor och grisar. När mjölkpriset sjönk var vi tvungna att göra oss av med korna och satsa på grisstall istället.

Det var ingen lyxtillvaro, men det erbjöd en unik möjlighet att lära känna olika typer av hästar och deras karaktärer. Något som idag är en av Rolfs styrkor. Förmågan att ”tala” med hästar kan för den utomstående verka nästan magisk.
– En bra ryttare anpassar sin ridning efter hästarnas olika personligheter, inom vissa ramar förstås. Ninja kom då han var 10 år. I det fallet gällde det att hitta hans språk och anpassa sig, vilket sker intuitivt via kroppsspråk. Antingen har du gåvan att kommunicera på det sättet, eller inte. Den går inte att köpa för pengar, men du kan utveckla den. Ungefär som med bollsinne, och det tycker ju inte folk är konstigt.

Faktum är att det bara är en slump att han satsade på ridningen.
– Jag älskade att spela fotboll, men vårt lilla bylag hade för få spelare vilket gjorde att vi alltid fick stryk. Därför blev ridningen roligare …

Då han var 11 år började han tävla och vann sitt första SM-guld på ponny i fälttävlan då han var 15.
– Jag tyckte aldrig om dressyren eftersom jag inte visste hur domarna skulle döma. Då sa min tränare något som jag fortfarande använder: Rid så som du gör på träningen och tänk inte på annat. Det vill säga, skapa inte problem för dig själv som inte finns.

Under många år arbetade han med lantbruksmaskiner i Staffanstorp och fick packa in hästarna i släpet inför varje träning, tävlade fredag–söndag och körde tillbaka så att han var hemma mellan tre och fem på måndag morgon, för att sedan vara på jobbet 6.45 … En ohållbar situation förstås. 1986 började han att försörja sig på ridningen, till en början genom att få hingstar att klara bruksproven. Flytten till Holland och vidare till Tyskland var nödvändig för att komma vidare internationellt.

Idag är det tisdag, vilket betyder personallunch på den lokala tavernan. Medan stek med potatis, rödkål och sås skickas runt bordet går Helle på kontoret igenom veckan med personalen. Svenska, danska och tyska blandas friskt.
– Jag pratar en förskräcklig blandning av allt nuförtiden! skrattar Rolf.

Efter EM-guldet var förväntningarna inför OS i London stora på honom och Casall La Silla. Men ett balltramp (då hästen trampar sig själv bak på framhovarna) raserade drömmen på en sekund.
– Det hade aldrig hänt tidigare och så händer det just i London. Det var frustrerande. Även om skadan inte hade förvärrats genom att ställa upp i finalen, är Casall försiktig om sina fötter och hade ansträngt sig för att sätta i dem mjukt i nedslaget vilket hade omöjliggjort ett bra resultat. Jag är tävlingsmänniska, men inte till vilket pris som helst.

Det är rutinen som talar. De senaste femton åren har Rolf varit bland de tio bästa ryttarna i världen. Envetenheten och långsiktigheten som är hans kännetecken har möjliggjorts genom samarbetet med den mexikanska affärsmannen Alfonso Romo. Sporten kräver ekonomisk backning: hästarna i stallet som EM-guldvinnaren Ninja La Silla värderas till någonstans mellan 15 och 30 miljoner kronor vardera.
– Vi har ett väldigt fint och långsiktigt samarbete, vilket är en av våra framgångsfaktorer.

Det vackra slottet Breitenburg där Rolf har sitt stall ligger 40 minuter med bil norr om Hamburg.

Det vackra slottet Breitenburg där Rolf har sitt stall ligger 40 minuter med bil norr om Hamburg.

Inom elithoppningen är de höga kostnaderna en av baksidorna.  I början av november ”räddades” den svenska OS-silvermedaljören Sara Algotsson Ostholts stjärnhäst Mrs Medicott från försäljning genom en insamlingskampanj där fans i hela Sverige bidrog med över 800 000 kronor för att hon skulle kunna köpa sin häst av den tyska ägaren. Lika mycket tur hade inte Rolf då hans framgångsrika häst Isovas Pialotta såldes av hans förra arbetsgivare Jan Tops sex veckor innan VM 2002.

Förmågan att resa sig och gå vidare är en av hans styrkor och kanske det som gjort honom till att idag vara rankad världsetta. Men hans popularitet inom sporten handlar mer om hans omvittnade ödmjukhet. Det är nästan omöjligt att få Rolf-Göran Bengtsson att prata i jag-form. Det blir lätt ”vi”. Vi som i han och hästen, sponsorerna eller teamet. Lugnet han besitter ger honom en stor fördel i tävlingssammanhang där nerver kan ställa till det även för de bästa.
– Jag har aldrig varit den som haft ett särskilt par ”turbyxor” till tävlingsdagen eller sådant.

Efter lunch strilar eftermiddagssolen in på de fem ekipagen i ridhuset. På tisdagarna övar de hoppning. Resten av veckan tränas hästarnas kondition och lydnad. Rolf rider sex–åtta hästar varje dag, varav två–tre är med vid varje tävlingstillfälle. Till sin hjälp har han den schweiziska beridaren Andreas Erni och holländska hästskötaren Celia Rijntjes som följt Rolf i tretton år.

Bo står i mitten och coachar. Även Rolf hinner kasta ett öga och en kommentar medan han elegant tar sig runt banan med Corcega La Silla, ett åttaårigt sto som har potential att bli deras nästa stjärna. En bra hopphäst är rätt blandning av flera ingredienser, berättar Rolf:
– Den måste ha rätt inställning, en viss kapacitet och den måste gå att rida på, vilket hänger mycket ihop med kroppsbyggnaden. De som är för försiktiga och inte vill snudda vid något, har för det mesta inte så stor kapacitet. De som har jättekapacitet och kan hoppa gigantiska hinder, är ofta inte kvicka nog. Själv föredrar jag försiktiga hästar.

Samarbetet med hästen och utmaningen i hur långt de kan gå tillsammans driver honom.
– Jag drömmer fortfarande om att vinna Aachen Grand Prix, vilket är mycket svårt. Eller världsmästerskapet där de fyra bästa är kvar till sist och man byter hästar så att alla rider allas hästar i finalen. På det personliga planet vill givetvis Evi och jag skaffa barn. Framför allt hoppas jag att jag får lov att vara frisk, sedan får allt annat komma i andra hand.

Rolf-Göran Bengtsson

Granngarden-RGB_4Född: 1962

Bor: Breitenburg, Tyskland

Familj: sambon Evi Penzlin

Resdagar per år: ca 210

Paradrätt: oxfilé

Oväntad talang: golfar en gång om året

 

Tre tips till ryttare!

  1. Det du gör, gör det så bra du bara kan.
  2. Träna annat så att kroppen håller.
  3. Ge inte upp!

Vill du också läsa?