Välj område

Gårdens djur

Livsviktigt salt för människa och djur

Granngarden-saltVid varje tryckvåg rusar blodet iväg i kroppspulsådern sex till tio meter per sekund. Samtidigt pågår en livsviktig balansakt där salt spelar en avgörande roll. Både hos människa och djur.

För oss människor är det enkelt att söka upp salt mat, men vad gör man om man har sina fyra ben innanför ett stängsel? Som djurägare har vi ett ansvar att alltid se till att djuren får det de behöver. Kristina Dahlborn, professor i integrativ fysiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, förklarar varför saltet är livsviktigt för alla däggdjur.
– Natrium påverkar kroppsvattnet, hur mycket vätska vi behåller i våra celler och hur mycket som hamnar utanför. Det avgör med andra ord hur stor plasmavolym vi har, det vill säga den vätska som blodkropparna färdas i.

Utan salt sätts viktiga kroppsfunktioner ur spel. Maratonlöpare eller andra extremsportare råkar ibland ut för saltbrist i blodet. Hyponatremi som det kallas, ger symptom som förvirring, kräkningar, okoordinerade rörelser, yrsel och ibland huvudvärk. Som tur är har vi och djuren ett saltaptitcentrum i hjärnan som talar om för oss när vi behöver fylla på salt.
– När vi får brist på salt blir vi sugna på föda som innehåller salt. Maratonlöpare som lärt sig dricka fysiologisk koksaltlösning säger att det smakar riktigt illa när de inte tränar, men riktigt bra när de tävlar.

Granngarden-saltkoI naturen får de vilda djuren i sig rätt saltmängd genom att välja föda.
– Det är faktiskt så att av allt salt som vi har i kroppen finns strax under hälften i blodet, en tiondel i cellerna och resten finns i skelettet. Så de vilda djuren äter ibland ben av den anledningen. Det finns också växter som innehåller mycket salt. Jag har forskat på kameler som söker upp kaktusarter som har upp till tioprocentig salthalt, säger Kristina Dahlborn.

Salt är med andra ord lika viktigt som vatten och foder till våra djur.
– Min uppfattning är att det ofta är hästarna som lider brist på salt i Sverige. Bönder som har nötkreatur är ofta duktiga på att räkna på foderstater, men det verkar vara lättare att glömma bort i stallet. Alla djur ska ha obegränsad tillgång till salt. Det enklaste sättet är att se till att slickstenar finns i hagen eller i spiltan. Det finns en mängd olika stenar på marknaden i olika storlekar och sorter. Större stenar att lägga på fodret i hagen eller krubban. Hygieniska hållare finns både till stora och små stenar att använda inne i stallet.

Beroende på djurslag har du som ägare möjlighet att välja en sten berikad med rätt spårämnen och vitaminer. Om man väljer stenar med tillsatsämnen är det viktigt att hålla isär dem. Får kan exempelvis förgiftas om de får i sig för höga halter av koppar.

GG_blogg_slickstenar

I Granngårdens butiker finns ett brett urval av saltstenar med olika egenskaper specialanpassade efter djurslag. Klicka i bilden för att läsa mer om de olika stenarna.

Djuren gör sig av med salt på olika sätt. Kossornas salt försvinner till stor del genom mjölken.
– För kossor hjälper saltet till att hålla uppe blodvolymen och ett bra blodflöde till juvret. Saltbrist leder ofta till minskad produktion, är det allvarligt får djuren också ruggig päls och tappar aptiten. Varje liter mjölk innehåller ungefär ett gram salt. 30 liter mjölk betyder 30 gram salt som måste ersättas på något sätt.

Människa och häst liknar varandra i att vi är de enda som svettas så rikligt att vi på det sättet blir av med mycket salt. En stor skillnad är dock att när vi människor blir uttorkade går vår salthalt upp i blodet, medan den hos hästar tvärt om minskar, berättar Kristina Dahlborn.
– En distanslöpningshäst gör av med 10– 15 gram salt i timmen. Det finns forskning som visar att fysiologisk koksaltlösning är det effektivaste sättet att få i en sådan högpresterande häst tillräckligt med salt. Det går att lära dem dricka det om man börjar tidigt.

Många foderrådgivare rekommenderar därför att man till högpresterande hästar tillsätter salt i fodret även om man har saltsten i tillägg. En till två matskedar fodersalt per giva är rekommendationen.

GG_blogg_hallareSå hur vet man om djuret lider av saltbrist? För kor rekommenderar Kristina Dahlborn att man mäter hormonet aldesteron som är kopplat till saltaptitcentrumet i hjärnan och styr mängden salt i urin och träck. Hos häst kan man göra samma sak, men även titta på relationen mellan natrium och kalium i träckprover tagna nattetid. Det går även att mäta blodvolymen plasmavolymen och på det sättet få en indikation på saltbrist.

Men om man inte har tillgång till laboratorium? Ja, det är svårt att se med blotta ögat. Symptomen kommer gradvis och är därför ofta diffusa, berättar Gabriella Bragée, hästexpert på Granngården.
– På hästar märker man det på att de känns slöa och inte orkar så mycket som de brukar. Om hästen utsätts för en långvarig brist på natrium kan hästens förmåga att hålla kvar vatten påverkas. Saltbrist slår även ut hästens törstreflex och den dricker mindre. Därför är det extra viktigt att alltid se till att ha vattenkoppar som inte snålar. Forskning från SLU visar att hästar som gått från vattenkoppar med 2–3 liter per minut till att dricka ur hink ökade vattenintaget med 30–40 procent.

Saltbrist påverkar också prestationen, vilket kan vara farligt för tävlingshästar.
– När hästen har brist på salt försöker den kompensera genom att flytta vätska från blodet till cellerna vilket gör blodet mer trögflytande. Hjärtat får jobba hårdare. För några år sedan var det många hästar som blev ”övertränade” och fick problem med hjärtmuskelinflammation eftersom de fick jobba hårt för att pumpa runt det saltfattiga blodet. Då visste man inte hur viktigt saltet är som vi vet idag.

Kan man överdosera?
– Nej, djuren är väldigt duktiga på att utsöndra bort ett överskott. Så man behöver i princip aldrig var rädd för att överdosera, säger Kristina Dahlborn.

Tre sätt att ge salt:

1. Slicksten i hage, stall och krubba.
2. Fodersalt uppblandat i fodret.
3. Fysiologisk koksaltlösning.

Regel: Ju mer arbete – desto mer salt.

 Artikeln publicerades första gången i Grannliv 2/2011.


Vill du också läsa?